Aborted
Global Flatline

Fram till början av mars någon gång så mådde jag riktigt bra. Saker gick bra, våren anlände, snön försvann och det mesta gick åt rätt håll. Sedan vände plötsligt allt. Livet började kännas dåligt och jobbigt, jag började få huvudvärk som vägrade släppa och må allmänt dåligt. Jag har nu lyckats spåra källan till denna medicinska helomvändning och problemet uppstod i samband med att jag började lyssna på Aborteds sjunde fullängdare 'Global Flatline'.

Albumet börjar väldigt lovande med en minuts intro med ljudmontage från diverse klipp från bekanta populärkultursinstitutioner men efter det vänder EKG-kurvan rakt nedåt och alla återupplivningsförsök känns efter några minuter av detta helt hopplösa. Musiken är till största del snabb, mörk och monoton och det är inte förvånande att se en låt som heter Endstille på slutet, även om just den låten inte faller in i mönstret, därför att Endstille är definitionen av snabbt, mörkt och monotont.

Den här skivan gör mig i uppriktighetens namn förbannad. Den är packad med skit på dynga på gödselavföringar men så blixtrar ett och ett annat genialiskt inslag till här och var. Ta bara vad du hittar på ytan - skivtitel och låttitlar som antyder om ett djupare, intelligentare innehåll, för att inte tala om påhittighet när de mitt i allt väljer en rysk titel på en av låtarna… och andra har en nypa latin i sig. Bandet har även, något Breivik-aktigt visserligen, gjort grundliga undersökningar på ett specifikt område när de valt att tillägna seriemördaren Joseph Kallinger en låt i form av The Kallinger Theory. Normalt brukar album som är riktigt genomusla också vara fullständigt hjärndöda med skitfula omslag och idiotisk lyrik men här är det alltså ganska underfundigt och omslaget är väl inte direkt tilltalande, men knappast skitfult heller. Ganska snyggt, även om det känns en aning makabert. Dessutom är avslutningen en vacker, trevlig låt helt utan Endstillekopplingar… eller nja, inte helt då. Men nästan.

Efter introspåret bryter albumet ut i två extremt snabba låtar där trummorna låter som kulsprutesalvor och gitarrerna låter som om de fastnat på samma halvsekunds ljud som spelas om och om som om de spelas från en CD med ett jack i sig som spelaren hänger upp sig på. Tredje riktiga låten (Coronary Reconstruction) börjar likadant som de tidigare men sänker sedan tempot ungefär mitt i låten och blir lite mer varierad i tempo och struktur än de tidigare. Fecal Forgery som följer börjar även den likadant men utvecklar sig sedan till att bli ett någorlunda melodiöst och intressant spår, om det inte vore för de psykedeliska sologitarrerna som kommer in här och var. Det är dock ändå, tillsammans med den efterföljande Of Scabs And Boils, skivans bästa spår och jag tycker de så tydligt visar prov på att det här bandet kan om de vill. Men de vill helt enkelt inte med större delen av skivan. Som helhet låter albumet förjävligt!

På spår sju är det tillbaka till hur de första spåren var och frenetiskt trummande blandas med fullständigt omusikalisk sång, omusikaliska gitarrer och total frånvaro på melodier. Aborted är ett band du bara kommer gilla om du älskar musik som inte triggar känslor, rörelse eller rytm i din kropp utan vill höra sådant som faktiskt ger dig huvudvärk även när du inte hade det. Det är även ett album som får dig att må fysiskt och psykiskt dåligt - i alla fall mig - och jag har haft några av de värsta månaderna på åtminstone ett par år sedan jag började spela den här skivan. De bästa spåren är på sin höjd knappt godkända och inga instrumentala prestationer får mig att höja på ögonbrynen. Produktionen låter ganska bra dock med hyfsad ljudkvalité och någorlunda maffig känsla, men i slutänden handlar inte skivmakeri om att göra en bra produktion ljudmässigt, det handlar om att göra bra musik. Dålig produktion kan stjälpa bra musik, men bra produktion kan inte rädda dålig musik.

Jag kan inte kalla mig ett tidigare fan av bandet eller att jag hört särskilt mycket mer än ett par enstaka låtar med dem. Jag har heller inte lagt någon större vikt på att uppdatera mig på bandets tidigare utgåvor efter att ha plågat mig igenom detta album under några veckors tid. Det här albumet hade i min värld gjort sig mycket bättre som ofött, men när de nu valde att inte avbryta inspelningen av skivan så avbryter jag istället uppspelningen av densamma. Underkänt är mitt omdöme!