69 Chambers
Torque

69 kammare som har en stilfull kvinna som frontfigur om man ska tro biografin som medföljer denna skiva som kallas Torque vilket borde vara ett tecken på ett album med en hel del kraft. Den manliga gitarristen i den schweiziska trion är en rättsläkare och hur det påverkar detta band låter jag vara osagt men de slår definitivt ordentligt med mynt av sångerskan med henne på framsidan av albumet och liknande. Jag kan inte säga att hennes utseende direkt slog mig men Massacre kallar henne vacker så okej men det jag noterade var att hon är intrumentalkompetent och det känns betydligt mer intressant än att gräva ned sig i utseende, inte många kvinnor brukar kombinera sång och gitarr/bas inom heavy metalvärlden så det är alltid en spännande och fräsch sak att notera för hennes utseende påverkar ju knappast hur musiken låter.

Kvinnofrontad modern rock/heavy metal, ganska tungt och till och med med inslag av gästvrål här och där men mestadels är sången koncentrerad kring denna Nina och jag kan notera att hon har ganska god rockarröst, inte direkt finstämd eller så som många rocksångerskor brukar vara utan mer aggressiv och inte speciellt vackert. Det är kompetent producerat och ljudbilden lämnar inte mycket mer att önska, gitarrlinjerna är smäckra och flödande albumet igenom. Hyfsat med variation får vi också under de fjorton spår och nästan sextiofem minuter som detta album fortgår.

Jag tycker att det är ett album som är väldigt bra med ett flertal intressanta spår men som hålls tillbaka ganska mycket utav en alldeles för lång speltid och jag hinner både tröttna och somna innan jag kommer till slutet av detta album som inte direkt har några dåliga låtar men blir lätt seg på grund av den för långa speltiden, varför kunde de inte bara hålla ned speltiden lite så hade det ju blivit så mycket bättre. Men annars är detta det andra bandet av dessa schweizare välgjort och roligt att lyssna på, givetvis inte så bra att jag är villig att investera i deras album Torque men bra nog för att inte ha några invändningar mot att fortsätta lyssna om jag väl börjat.

På inledande spåret gästar Eluveities Chirgen Glanzmann på sång och det är ett bra inledningsspår som sätter an en bra ton tycker jag. Kanske att de följande spåren inte riktigt når upp till det första spåret men femte spåret Burn Some Gasoline och sjunde Ring a Bell tycker jag är riktigt vassa och adderar ett bra och spännande djup till detta album som trots allt ändå inte riktigt blir så bra som man kunnat hoppas. Det är en solid produkt där det mesta känns väldigt kompetent och felfritt men något saknas, något svårt att peka på men det saknas. Den där så kallade x-faktorn kanske man kan beskriva det som, det finns inget på albumet som verkligen griper tag i mig, jag gillar vad jag hör men jag är inte överväldigad.

Så i slutändan är det ett kompetent och mycket bra album som dels är lite för långt och dels saknar det där lilla obestämbara sista som skiljer de kompetenta albumen från de fantastiska. Men definitivt något att kolla upp för er som gillar modern rockmusik.