Band:
Tom Phillips - vocals, guitars, keyboards
Jim Hunter - bass
Scott Loose - guitars
Trevor Schrotz - drums
Michelle Schrotz - keyboards, vocals
Rain Irving - vocals
Jason Lingle - keyboards, vocals
Discography:
Into the Wells of Sorrow 7" (1994)
Lovesongs of the Forsaken (1994)
Lovesongs of the Forsaken EP (1995)
Sorrow of the Angels (1998)
Chapter One: 1989-1999 2x LP Retrospective (2002)
Of Empires Forlorn (2003)
Vast Oceans Lachrymose (2009)
Triumph:Tragedy:Transcendence (2010)
The Arcane Unearthed 2x LP Retrospective (2011)
Fear Of Infinity (2011)
Guests:
Info
Released 2011-04-22
Reviewed 2011-04-06
Det är en ljudbild som fyller ut monsterlurarna på ett idealiskt sätt och en skiva som känns väldigt gedigen och genomarbetad på alla sätt. WHW har funnits sedan 1994 och anses bland en skara hängivna musikfans vara helt fantastiska och så vidare, jag personligen har mig veterligen inte hört dem innan jag för första gången började spela Fear of Infinity. Därför är jag förstås inkapabel att jämföra denna skiva med någon av de tidigare så i den jämförelsen kan jag inte säga var de står dock kan jag i jämförelsen med band från i år säga att de står sig riktigt väl, faktiskt hamnar de riktigt högt på listan med detta album.
Många band som försöker sig på den progressiva musiken, speciellt när de närmare sig det mer tungsinta brukar ofta bli omständiga och kännas som att de försöker för mycket. För WHW verkar det dock komma helt naturligt och känslan låtarna igenom är riktigt bra, de fastnar inte stampandes på samma ställa likt mången band i genren och dessutom förmedlar de en riktigt snygg ljudbild. Jag tror främst att de lyckas med sin musik för att de inte försöker vara något utan de kör låtarna mer som de kommer och dessutom försöker de inte med massor av konstiga tempoförändringar som känns helt fel eller gör en skiva med bara långa spår för att se progressiva ut, detta kanske har sin förklaring i att bandet är rotade i doom metallen och har utvecklats därifrån.
Inledande Hour of Reprisal är riktigt skön och startar skivan på ett riktigt bra sätt, här varieras riktigt hamrande trummor med tunga riff och samtidigt väldigt mycket harmonier och framförallt väldigt stark sång, vilket är genomgående för hela skivan, sången bär det musikaliska och är inte bara där som utfyllnad för en musikalisk idé som det ibland kan vara. Så detta det första spåret är en av favoriterna på skivan, sedan är spår fem väldigt bra och troligen ett spår många kommer att gilla, personligen är min favorit det sjätte spåret Saturn and Sacrifice men alla sju spår är riktigt bra och det finns egentligen ingenting att klaga på, i spår två när det nästan låter som att Jon Arch (Fates Warning) sjunger i vissa partier är väldigt bra också. Det är sju bra spår helt enkelt, spår sex är aningen bättre.
Det bör också nämnas att detta är en skiva som växer för var gång man spelar den eftersom den är relativt komplex krävs det en del tid för att den verkligen ska nå fram fullständigt men när man givit den tiden känns det ändå värt det eftersom det finns väldigt mycket på Fear of Infinity som är riktigt bra.
Jag försökte finns några saker att anmärka på också men det finns ingenting som är värt att anmärka på, det finns en del partier jag inte tycker lika mycket om och en del annat småkonstigt men det är så pass småsaker och om man inte letar kommer man heller inte hitta dem. Så egentligen finns där ingenting att klaga på när det gäller Fear of Infinity, det är en riktigt bra skiva oberoende av hur man granskar den.
Grymt bra musik och dessutom har bandet förstått att en skiva inte bör vara för lång, 37 minuter är en idealisk speltid för denna. Höga poäng och beröm till While Heaven Wept, Fear of Infinity är riktigt bra och har en riktigt snygg ljudbild.
HHHHHHH
