Band:
Don Chaffin – vocals
Bob Brennan – bass
Nick Gertsson – guitar
Robert Katrikh – guitar
John Macaluso – drums
Discography:
Hypocrite (2006)
Guests:
Info
Released 2011-07-22
Reviewed 2011-09-13
Får vi höra några extrema röster på detta album, några som bryter tystnaden? Svaret blir ett kortfattat inte direkt. Jag tycker nog att det är ganska typisk modern rockmusik det handlar om, kanske med en nick tillbaka mot det tidiga nittiotalet. Jag har noterat att olika recensenter jämför detta band med många olika band, en del slänger in lite grunge och en del lite Guns n’ Roses, andra tycker att Disturbed är en bra jämförelse (väldigt många faktiskt) och så vidare. Egentligen ingenting konstigt där eftersom det är omöjligt att idag göra ny musik som faktiskt inte påminner om något som redan gjorts. Det är i alla fall tung rock som går rakt på sak med tungt riffande, en ganska typisk modern rockröst, modern och klar produktion, på ett sätt skulle jag vilja säga att de låter ganska amerikanska men ändå inte den där Nickelbackiga, ruskigt tråkiga typiska amerikanska rockmusiken. Albumet har tio spår och det klockar in på korta 35 minuter vilket i och för sig känns ganska lagom för genren.
Många spår på detta album känns ganska intetsägande om jag ska vara ärlig, rätt tråkiga till och med, vilket är synd. Speciellt med tanke på att det finns några riktigt bra spår också, inledande Damned är ett av dessa. Sedan är också spår två Tell me What it takes riktigt bra, titelspåret är också en stark rockhit, avslutande Sorry är ganska bra också. Resten av spåren känns som de går in genom ena örat och ut genom de andra utan att ens ha registrerats i mitt medvetande. Ojämn kanske är ett ord som passar, det pendlar trots allt mellan riktigt bra rockmusik och rockmusik som man knappt noterar. Min känsla speglar dock inte den tesen, de spåren jag inte nämnt bara finns där, det är som något för att bygga förväntningar inför vad som komma skall och jag vill inte hoppa vidare och stänga av även om väntan på Sorry efter titelspåret är ganska lång.
Jag bör kanske tillägga det, det är inte så att jag tycker att de spår jag inte nämnt är dåliga men de gör absolut inget för mig och känns nog mest som utfyllnad vilket jag tycker inte bör behövas när man gör ett album på 35 minuter. Med tanke på dessa spår stannar betyget mitt i vår skala för jag vet inte vilken gång i ordningen nu, det finns fyra riktigt, riktigt bra rocklåtar men de varvas med sex stycken intetsägande och halvtrista spår vilket skapar ett album som ger ett intryck av att det önskar glömmas så snart som möjligt. Gillar du modern rockmusik är det ett självklart val, gillar du något annat bör du nog fundera en gång till innan du gör något.
HHHHHHH
