videospecial U2 Augusti 2011

31:a augusti
Bad

Live aid 1985. U2 har precis slagit igenom. De går upp på scen inför tiotusentals människor. Hemma framför tv-apparaterna sitter miljontals fler. De går upp och spelar en låt som redan i originalform kan ge vem som helst gåshud och de går upp och gör ett framträdande som kan få vem som helst att gå i bitar. Chockerande starkt. Bad kommer från skivan 'The Unforgetable Fire', precis som Pride (In the Name of Love) och titelspåret som vi sett redan tidigare och de tillhör alla U2s bästa låtar. Videon är från en av U2s många oförglömliga spelningar men framträdandet av just denna låten när Bono hoppar ner från scenen och kramar om en kvinna från publiken (och några fler kvinnor därifrån senare också) var något som gick in i miljontals tv-tittares hjärtan. Något som Bono fortsatt göra därefter under lite mer kontrollerade former - bjuda upp någon (oftast en ung kvinna) från publiken att krama om till valda låtar under mer eller mindre varje spelning. Det egentligen enda talande sättet att avsluta denna U2-videospecial på. Världens kanske bästa band, världens kanske största band, världens kanske bästa liveband… Jag hoppas ni har tyckt om denna videospecial lika mycket som jag tyckt om att välja låtarna till den. Men vill ni ha mer så föreslår jag att ni kollar upp U2s framträdanden under Zoo-tv-turnén för det är nog bland det mest häpnadsväckande vi någonsin kommer att få se i livesammanhang sett ill helheten och inte bara enskilda låtar. För på en enskild låt är nog detta framträdande ändå det mest spektakulära, slående och fantastiska du någonsin kommer att se. Detta är en av U2s bästa låtar och definitivt en av deras bästa livelåtar - om inte den bästa. I min mening en av världens bästa livelåtar - om inte den bästa. U2 med Bad är mycket Bra!

Magnificent

En klassisk storslagen U2 rocklåt på alla sätt och vis sett till rytm, melodi, gitarrljud, sångstuk och lyrik. En låt som säkerligen kommer bli en riktig U2-klassisker tids nog, tillsammans med låtar som With Or Without you, Pride (in The Name of Love), Where The Streets Have No Name, Sunday Bloody Sunday, Beautiful Day, Vertigo o.s.v. Den är i alla fall bra nog för att bli det, även om singeln inte sålt i de klasserna. Videon är dock bättre än videorna för alla dem låtarna. Det är andra singeln av tre från 'No Line On The Horizon' och den visar att U2 fortfarande gör rocklåtar av högsta kvalité. U2 är ett fenomen inom musikbranschen. Det har nog bara kommit ett band tidigare som varit så influensrikt och ikoniskt som U2, som klarar att göra så mycket musik av olika karaktär och alltid gör det bra. Som i sina sämsta stunder fortfarande är bättre än 99% av alla andra band som släppt album i samma veva… och det är The Beatles. Jag personligen tycker dock att U2 är bättre än The Beatles… men The Beatles höll inte ens ihop i 15 år och U2 har spelat ihop i mer än det dubbla. Det är kanske inte så konstigt att de gjort bättre musik, haft mer spektakulära turnéer och blivit så ikoniska. Ett band att minnas när vi nu lämnar dem bakom oss i videospecialen och går in på nästa band… Status Quo.

30:e augusti
Get on Your Boots

Näst sista dagen med U2 och dagens låtar kommer båda från bandets senaste skiva, 'No Line On The Horizon'. Först ut är U2s första singel från den senaste skivan. En låt som inte riktigt gått lika bra som tidigare första singlar de senaste 20 åren men som ändå toppade på topp tio på många av världens singellistor. Inte den där jätte typiska U2-låten utan påminner mer om stilen på 'Rattle and Hum' fast med ett lite mer modernt ljud. Videon påminner mycket om videorna under 90-talet - färgstarka med annorlunda kameraföring. En typisk U2 video på sätt och vis - känns dyr men är riktigt ful. Låten har riktigt bra element men tillhör inte mina favoriter med bandet som helhet. Lyssna extra noga på sticken inför refrängerna och håll ett öga på vad som förekommer bakom bandet i videon så får ni det bästa av denna singel och video.

I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight

Vi fortsätter hela sista veckan med två låtar, och här är dagens andra låt - I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight. Detta är U2s senaste singel och kommer likt andra låten idag från senaste albumet - 'No Line on the Horizon'. Skivan är U2s tolfte studioalbum och singeln… ja, räkna själva om ni kan. U2 har släppt 56 singlar, sålt mer än 170 miljoner album och vunnit otaligt antal priser och utmärkelser för sina singlar, skivor och musik. Bandet har bestått av samma fyra medlemmar sedan de bildades 1976 och har nu spelat ihop i 35 år, släppt skivor i 31 år och de fortsätter än idag att imponera med låtar som denna. En jätte härlig lätt rocklåt som kommer med en animerad video som är väldigt visuellt talande och känns riktigt bra på alla sätt. I'll Go Crazy If I Don't Go Crazy Tonight visar att U2 inte har tappat kvalitén det minsta sedan starten. Väl värt några minuter av ditt liv för att bevittna.

29:e augusti
Original of the Spieces

En låt som bara släpptes som video, aldrig på singel. Något som är synd eftersom det är en väldigt bra låt med ett väldigt skönt gitarrljud och mycket harmoniska melodier. Bono sjunger ganska annorlunda mot hur han brukar låta och videon är bland de bästa som U2 gjort. En typisk U2-ballad, om man får säga så? Vacker men ändå oförutsägbart på ett härligt sätt. Låten finns med på skivan 'How to Dismantle an Atomic Bomb'.

The Ground Beneath Her Feet

U2 har gjort flera låtar som låter så här, men ingen som singel eller video tidigare. The Ground Beneath Her Feet är en av de finaste videorna ni kommer stöta på med detta band, en filmisk video som känns i hjärtat att se på. Och låten ger precis samma känslor. Den känns inte jätte mycket som U2, om det inte vore för Bonos karaktäristiska röst som är omissigenkänlig. Låten är en del av soundtracket till filmen Million Dollar Hotel (från 2000) och släpptes aldrig på en U2-skiva. Låten har inga större fel någonstans så jag har svårt att förstå varför U2 aldrig släppte den som vare sig singel eller på ett album. Lyriken är tagen direkt ifrån boken med samma namn och låtens uppbyggnad påminner mer om traditionell poplåt än U2. Ändock en riktigt bra låt och i paketet med videon tillhör den det bättre av det ni kommer få i denna special.

28:e augusti
City of Blinding Lights

Sista singeln från 'How to Dismantle an Atomic Bomb' börjar som Where The Streets Have No Name och ebbar sedan ut i en betydligt större och mer avslappnad låt. City of Blinding Lights fungerar säkerligen superbt live att köra först innan man spelar Where The Streets Have No Name för då kommer publiken först att tro att de spelar den men sedan tänka "jaha, det var en annan låt" sedan när de väl spelar den i låten efter kanske de inte tror att den heller och sedan när de inser att det är den blir de överlyckliga. City of Blonding Lights är en riktigt bra U2 låt, den låter väldigt mycket som om den kunde ha kommit på 80-talet och bandet gör den fantastiskt bra live i sitt 360° utförande. Som att dras tillbaka till tiden då bandet slog igenom.

Window In the Skies

The new single from the compilation album 'U2 18 singles'. A celebration to entertainers that have left us. A pretty calm song led by the guitars and in the same vein as The Sweetest Thing it has a simple melody with a repeating phrase over and over throughout the song. The song has a calm melody tanned is very beautiful, low paced and the video show us all the old heroes of entertainment - like musicians, actors and tv-personalities - that has died and left us. People, that just like U2. has given us so much. If anyone know how to make a worthy celebration to anyone and anything it is U2 - they know exactly how to make something grand, respectful and touching. And this is all those things, it fells really moving to hear and see this video.

27:e augusti
Sometimes You Can't make it on Your Own

Balladen Sometimes You Can't make it on Your Own blandar in The Edges så typiska gitarrspel som vi lärt känna U2 vid och Bonos så känslosamma röst som vi lärt känna bandet vid lika mycket det. Låten i sig känns i allmänhet lite mer som en av bandets 90-talslåtar med det lugnare tempot och mer radiovänliga melodier, fast lite mer konventionella rytmer likt de från 80-talet. Låtens främsta vapen ligger i hur den lyckas behålla lugnet utan att spela över trots solopartiet i mitten. Och självklart även Bonos fantastiska röst och den handlar om vikten av att ha någon där när man som mest behöver det - någon att falla tillbaka på, luta sig emot eller helt enkelt gråta ut med. Videon är ganska enkel med Bono gåendes längst gatan och bandets siluetter spelandes mot en vit skärm. Nedskalat, enkelt och vackert. Tills skärmen går upp och något mycket mer storslaget och vackert uppenbarar sig. Den där ballansen mellan enkelt och storslaget, som U2 brukar vara. Tyvärr har vi fått nöja oss med ett liveklipp eftersom den officiella videon endast kan visas över Youtube. Men det är ett bra liveklipp så ni får njuta av det.

All Because of You

Andra singeln från albumet 'How to Dismantle an Atomic Bomb' är den glada rocklåten All Because of You. Den gick inte riktigt lika bra som första singeln (Vertigo) men är också en helt annan typ av låt. Lite mer nedskakad än den storslagna Vertigo och påminner ganska mycket om Beatles i ljudbilden. Videon ser även den ut att vara inspelad på Beatles tid, kanske var det lite Beatlesstämning bandet försökte skapa med hela låten? I så fall lyckades de ganska bra. Videon är inspelad i New York där bandet står och spelar på ett lastbilsflak inför fans som står längst gatan och fanatiker som springer med. En bra men inte fantastisk låt.

26:e augusti
Vertigo

En omedelbar klassiker i samma stund som den kom. Ett betydligt rockigare U2 än någonsin med ett aggressivare gitarrljud, hårdare bas och trummor och snabbare tempo. Gitarrslingorna satte sig direkt i huvudet på U2-fansen och singeln klättrade till topp tio på i stort sett alla världens singellistor. Första singeln från 'How to Dismantle an Atomic Bomb' och den mest framgångsrika från densamma. Vertigo bjuder även på lite spanska - vi får lära oss räkna till fyra, säga hej och lite allmänbildning om öknar - där uppstår väldigt konstiga saker ibland. Finns egentligen inte så mycket mer att säga om den här låten, den är fenomenalt bra! En av U2s klart bästa singlar och låtar under bandets vid releasetillfället över 20 år som albumsläppande band.

25:e augusti
Elevation

Ännu en låt med filmanknytning och liksom med Hold me, Thrill Me, Kiss Me, Kill Me var det en riktig skitfilm som U2 valt att låna sin låt till - nämligen Lara Croft - Tomb Rider. En låt som sticker ut lite från övriga skivan med mer av 90-tals ljudet närvarande. En låt som dock återigen visar att det U2 gör bäst är rocklåtar, därför att i grunden är även Elevation en rocklåt. Komiskt nog hade U2 under hela sin PopMart-turné i slutet på 90-talet haft en sekvens med just Lara Croft då hon skjuter mot publiken, en sekvens ni kan se i Mofo-klippet från 20:e augusti. Då var U2s Elevation-låt inte klar för filmen ännu. Låten är skön och gav sedan namn på den turné som följde 2001. Videon är en aning surrealistisk och blandar så som officiella filmvideolåtar brukar in sekvenser från filmen lite här och var. Inte den bästa låten i denna videospecial men inte heller den sämsta, i mening parkerar den sig någonstans i mitten.

24:e augusti
Stuck In A Moment You Can't Get Out Of

Som de flesta andra av låtarna på 'All That You Can't Leave Behind' (inclusive Beautiful Day) handlar Stuck In A Moment You Can't Get Out Of om sorgbehandling - att ta sig igenom tuffa tider, problem och bekymmer. Låten är en närmast soul- eller gospelinspirerad ballad som liksom hela albumet har ljudbilden från 80-talsskivorna blandat med erfarenheterna de samlat på sig under sin experimentella tid på 90-talet. En fantastiskt fin ballad på alla sätt och vis. Nyligen spelade Bono och The Edge den akustiskt då de gästade David Letterman och de har spelat den många gånger akustiskt live också. Personligen en av mina absoluta favoritlåtar med bandet och den kanske bästa balladen bandet gjort. Har du missat den? Se den! Inga The Edge gitarrer, men likväl en U2 låt av högsta kvalité.

23:e augusti
Walk On

Tredje singeln från 'All That You Can't Leave Behind' är Walk On. En låt som påminner mig lite om Beautiful Day blandat med One. Vacker men ändå en rocklåt som bjuder på fantastiska gitarrer, fantastisk sång, och oerhört fina melodier. U2 i högform igen. Videon föreställer U2 när de åker runt och utforskar och socialiserar i världen men är inget märkvärdigt videomässigt - ännu en video som känns lite halvt meningslös men dyr, vilket är synd med en så fin låt. De borde ha gjort någon form av Forrest Gump-kopia - att någon börjar gå och sedan börjar fler och fler följa efter tills det tillslut är en hel armé med folk som går ihop. Videon har dock ett budskap om att frisläppa en frihetskämpe i Burma men det känns som det budskapet blir alldeles för undanskymt av det irrelevanta för att märkas. En vacker låt och en visuellt vacker video med U2 så som vi älskar dem.

22:a augusti
Beautiful Day

Efter ett decennium av experimenterande insåg U2 vad både deras fans ville höra och vad dem ville göra och återgick till rockmusiken. Beautiful Day är en typisk U2-rocklåt så som de lät i mitten på 80-talet när de tog över världen fast med ett modernare och ännu mer särpräglat ljud. Singeln blev en av U2s mest framgångsrika singlar någonsin och fansen älskade att bandet återgått till att sätta det karaktäristiska gitarrljudet från The Edge i fokus istället för i bakgrunden, vilket resulterade i att albumet 'All That You Can't Leave Behind' blev en megasuccé. Låten har ett fantastiskt budskap: Fånga dagen! Sluta se det negativa, sluta se problem - ta för dig, utnyttja dina tillfällen och njut när du kan! Fler borde ta åt sig och sluta klaga och se hinder överallt - världen är en fantastisk plats och du har alla möjligheter att göra det bästa av det! Helt klart en av U2s bästa låtar - en låt som har en självklar plats i U2s historia och gör sig lika bra live som på skiva. Videon är kanske inte lika fantastisk som låten, men den är okej - sämre videos har vi sett hitintills i denna U2-special.

21:a augusti
The Sweetest Thing

Best-of skivan '1980-1990' som släpptes efter 'Pop' blev på något sätt återgången tillbaka till det mer "typiska" U2-ljudet vi lärde känna bandet med på 80-talet och på den skivan hade bandet skickat med ett bonusspår, vilket var pianorocklåten The Sweetest Thing. En låt med stråkar, en lite I Still Haven't Found What I'm Looking For känsla med en upprepning av frasen "Oooh the sweetest thing" om och om igen. Ett steg i rätt riktning efter ett decennium av experimenterande och låten har förekommit frekvent i tv-serier och refererats till i media återkommande under mer än tio års tid. Singeln var också en hyfsat stor hit försäljningsmässigt och på topplistorna och videon skriker ut att ett nytt U2 har anlänt, det är inte alls lika mycket skakiga kameror och flimrande bilder samt experimenterande med färger. Den här videon påminner lite om videon till Numb med en fast kamera på Bono medan han åker längst en stadsgata och råkar ut för diverse saker.

Electrical Storm

Precis som på sin föregående best of skiva gjorde U2 en ny singel till '1990-2000' och låten blev den akustiska balladen Electrical Storm som bandet spelade in en visuellt tilltalande video i svartvitt för. Ljudbilden känns mer som U2 på 2000-talet än det U2 som experimenterade sig genom 90-talet men den har ändå känslan från 90-talsskivorna närvarande till fullo. En riktigt bra låt med en kanske ännu bättre video. Låten var topp tio i stort sett hela världen men är lite av en parantes i U2s fantastiska låtografi. Låten spelas dock vanligtvis på deras livespelningar än idag.

20:e augusti
Mofo

Alla som sett Simpsonsavsnittet med U2 känner igen sig i detta klipp. Mofo är äkta U2 - galet, kreativt, banbrytande och med några av världens bästa underhållare när de är i sina esse. Inte en typisk U2-låt, men ändå U2 så som U2 är… gränslösa och bra på allt de gör. Scendesignen och kläderna i videon är identiska med de som bandet har på sig i Simpsons. Låten handlar om Bonos bortgångna mor och var bandets öppningslåt under hela turnén som följde 'Pop' albumet. Låten spelas än idag regelbundet, även om det inte är en låt som alltid är med i bandets live repertoar. Enligt mig kanske den bästa låten bandet gjorde med den där riktigt disko-/techno-aktiga ljudbilden bandet hade på 'Pop' och delvis även på 'Zooropa'.

Last Night On Earth

Ännu en singel från skivan 'Pop' och ännu en U2 singel som fallit en aning i glömska med tiden. Domedagstemat passar inte riktigt U2, men i denna låt och denna video gör det sig faktiskt ganska bra ändå. I jämförelse med mycket annat U2 material är det dock en ganska anonym låt, lätt att glömma bort med tanke på hur den låter, men för de fans som tillkom under 90-talet är det lite av en bortglömd klassiker. Videon är ganska häftig om inte annat i alla fall och i slutet av 90-talet förekom den vanligtvis på deras livespelningar, även om det blir allt mer sällsynt nuförtiden. Detta blir Halloweds sista video med "det alternativa U2". Från och med i morgon återgår vi till det U2 som vi älskar - arenarocks-U2, så passa på och njut medan ni kan. Det är sista natten på jorden för dem.

19:e augusti
Please

Singlarna på albumet 'Pop' är alla väldigt unika och skiljer sig kraftigt mot både det mesta som kom samtidigt och från bandets övriga singlar och Please är inget undantag. En ballad som inte har de direkt vanliga melodierna utan som låter en aning mystiska och väldigt atmosfäriska. U2 har alltid gått sina egna vägar och Please visar återigen bandet från en sida vi inte fått bekanta oss med tidigare, likaså med de övriga singlarna från skivan (Last Night on Earth, If God Will Send His Angels, Staring at the Sun och Discothèque). Videon är precis som lyriken ett försök att väcka folk från sin nonchalans och inacceptans till vad som händer i världen med krig, våld och förtryck. En vacker låt både innehållsmässigt och musikmässigt.

18:e augusti
Discothèque

Om jag säger etta åtta gånger, vad tror ni jag pratar om då? Jag pratar naturligtvis om England, Irland, Belgien, Kanada, Finland, Norge, Nya Zeeland och nummer på singel från albumet 'Pop'. Discothèque är återigen en kraftigt mixad, mer alternativ låt för att vara U2. Inte så mycket rock som disko eller pop och är du som jag en person som i första hand uppskattar U2 för deras rockigare och hårdare låtar är det troligtvis inte en av dina favoritlåtar. Jag ser den inte som en av mina favoriter, sina fina placeringar på singellistorna till trots varken, men den växer på dig med tiden. Låten saknar på många sätt det där typiska U2-ljudet, även om det hörs i gitarrerna när de väl får komma fram och låtstrukturen känns trots allt igen när allt kommer omkring.

17:e augusti
Hold me, Thrill Me, Kiss Me, Kill Me

U2 gjorde en låt till den ganska beige Batman-filmen Batman Forever och stod för den filmens förmodligen enda bra inslag - denna låt. En fortsättning på bandets inslagna väg som var betydligt mindre rock och mer experimenterande, disko, techno, pop - kalla det vad du vill - men bra är det. Videon är också ganska häftig med sitt serietidningsstuk! The Edge spelar med riktig waw-waw effekt på gitarrerna, vilket gör att de nästan pendlar fram och tillbaka om vartannat och låten är både snabb och tung för att vara U2 och speciellt för att vara U2 under 90-talet. Försäljningsmässigt är det en av U2 största hit och på singellistorna klättrade den till topp tio mer eller mindre överallt - i Sverige var det bandets bäst placerade singel med en andraplats, vilket är något som bara två andra låtar med bandet lyckats med i efterhand (morgondagens samt den mest framgångsrika av dem alla i Sverige - Vertigo). En U2-klassiker av den större typen och videon är en av de absolut bästa som U2 gjort.

16:e augusti
Stay (Faraway, So Close)

Tredje singeln från 'Zooropa' och en av de mest "normala" singlarna U2 släppte på många år både bakåt och framåt. En ganska avslappnad, lugnare låt som framförallt framhäver U2s melodier från sin bästa sida. Texten är också vacker, om man nu bryr sig om sådant. En låt som fortfarande dyker upp på U2s livespelningar med jämna mellanrum, även om den inte har en fast plats däri. Det var en hyfsat stor singel i vissa länder medan andra inte alls verkade hänga med. Videon är helt i svartvitt och spelades im i Berlin bara några år efter att muren föll mellan öst och väst och i den kan vi se U2 resa runt och träffa människor och besöka platser som varit svåra för omvärlden att komma i kontakt med under tiden som staden var belägrad. Låten är mångas favoritlåt med bandet än idag och har precis det där som U2 är så duktiga på att få fram, det där som kryper under skinnet och ger oss rysningar.

15:e augusti
Lemon

Ska vi prata bortglömda suveräna U2-låtar har vi nog kandidat nummer ett här. En av de mest unika musikvideorna som förmodligen skådats till en av de mest unika singlar som gjorts. Bono sjunger i stort sett hela låten i falsett utan att låta fullständigt löjeväckande, vilket är beundransvärt bara det. En låt som inte drog hem några fantastiska resultat statistiskt eller som gick hem särskilt bra hos fansen av någon anledning, men även detta tror jag är en låt som var lite för radikal för sin tid. Med tiden har den blivit något av en klassiker hos de riktiga U2 fantasterna. Jag tror den skulle ha kommit nu istället för att få de framgångarna den förtjänar, men hela 'Zooropa' var lite före sin tid och banbrytande för både U2 och resten av världen. Hela första halvan av 90-talet låg nog lite före sin tid för U2 och det är först i efterhand vi förstått hur pass otrolig Zoo-projektet med Zoo-tv turnén och alla karaktärer och koncept som planterades i singlarna år före turnén började. Lemon är i mina ögon förmodligen toppen på det hela - det bästa som gjordes i låt- och videoväg och har ni inget bättre för er så gå in på Youtube och kolla in klippet från Sydney när de spelar denna och With Or Without You efter varandra. Absolut magnifikt och obeskrivligt. Musikvärlden kommer aldrig bli sig lik efter U2 och 'Zooropa' och Zoo-tv turnén. Lemon är i min mening ett nog så tydligt bevis på detta. Ett band som kan göra allt och lite till.

14:e augusti
Numb

När Numb kom tror jag inte världen var riktigt redo för den. Hade den här låten släppts på singel idag hade den förmodligen tagit över världen. Återigen en ganska annorlunda låt för att kännas sådär riktigt mycket U2 som de stora klassikerna, men likväl en låt som är riktigt, riktigt bra och som ännu en gång visar att var än U2 väljer att färdas i den stora världen av musik och dess olika utseende och kultur så lyckas de! Numb toppade inga listor, den släpptes inte ens som singel utan som video singel, dvs på VHS och inte CD, kassett eller vinyl. Låten kändes och känns än idag som ett ologiskt val av första singel just för att den dels är så annorlunda mot i stort sett allt U2 någonsin gjort både före och efter samt sin karaktär i allmänhet med till största del pratad musik. De riktiga U2 fansen förstod på en gång, alla förstår idag - vilken storhet den här låten håller. Vilken progressiv anda den håller och vilken innovativ låt och video och innovation koncept det var. Extremt stilbildande och parodierad i hundratal. The Edge sjunger oftast lite bakgrundssång men detta är en av ytterst få någon annan än Bono står för huvudsången och som ni alla kan höra så låter det ju alldeles utmärkt det också. Inte så oväntat kanske när det kommer till U2.

Staring at the Sun

Vi hoppar lite framåt i tiden, till andra singeln från 'Pop'. Detta är lite mer U2 som vi känner igen dem, fast med det experimentella ljudet som definierade bandet under hela 90-talet. En ganska vanlig poplåt i grunden, fast gjord på U2s sätt, vilket innebär en stor dos av The Edges alltid igenkännbara gitarrer. Hela låten känns en aning nedtonad för att vara U2 med lågmäld sång och nedskakad instrumentalt till någonting långt ifrån den stora rockmusiken U2 brukar bjuda på.
Videon har mycket flimrande ljus och bilder och ingen direkt poäng så som flera av de videos vi sett på slutet haft. Försäljningsmässigt och topplistemässigt var Staring at the Sun varken en succé eller en besvikelse, utan en singel som gick medelbra med U2 mått mätt. Etta i Kanada och vissa topp tio placeringar men mest topp 20 och topp 30. Idag kanske inte den U2 låt vi minns bäst oavsett vad vi gillade 'Pop', men enligt min mening en betydligt bättre låt än mycket annat på den skivan.

13:e augusti
One

One Love… One Life… Vi har alla hört Bono predika om rättvisa och rättigheter utan krig och våld och så även i One, även om låten i förta hand är en kärlekslåt. 'Achtung Baby' bjöd på inte mindre än fem singlar men ser vi tillbaka idag på vilken låt som är mest ihågkommen är det tveklöst One. Kanske för att det är den som låter mest som en "typisk" U2-låt. Kanske för att den är bäst av dem? Jag röstar personligen på den andra. En riktigt, riktigt bra låt på alla sätt och vis! Låten har fått många covers på sig och ny- och oinspelat flera gånger av U2 själva både med och utan andra artister i följe. Några som gjort covers är Johnny Cash, Joe Cocker, R.E.M., Gregorian, Pearl Jam, och TV-serien Glee. U2 har själva gjort den tillsammans med bl.a.Mary J. Blige. Originalet är dock bäst, som så ofta när det kommer till U2-låtar som gjorts covers på. Denna video är en av flera som spelats in med bandet när de framför den. Den mest kända är troligtvis den med bisonoxarna som springer runt och stångas av Mark Pellington, men denna video förses genom U2s egna kanal. Den är framröstad som en av tidernas bästa låtar i otaliga listor och tveklöst en av bandets absolut starkaste arv till eftervärlden… One love… with each other… sisters and brothers. Absolut fantastiskt!

Even Better Than The real Thing

U2s riktiga diskodänga som tog hela U2-världen lite på sängkanten. Nog för att U2 experimenterade men Even Better Than The Real Thing var nog lite för mycket även för de mest öppetsinnade och låten nådde aldrig högre än tredjeplats som singel. Det var bara i USA fjärde singeln på 'Achtung baby' fick ett stort intresse på Bilboards rock-chart med en första plats (36:a på den officiella singellistan dock). Videon vann dock ett pris på MTVs musikvideogala för bästa specialeffekter då den har en roterande kamera som snurrar runt bandet som värsta insekten. Videon är ganska häftig, men lite snurrig - ungefär som Mysterious Ways-videon igår. Fungerar betydligt bättre live när bandet "rockat" till låten. Enligt mig ett av lågvattensmärkena för det här bandet därför att det är inte mycket som känns som U2-standard på det hela. Gitarrerna är ganska enkla, sången är lågmäld och melodierna enkla. Ändå har den ändå den där speciella U2-känslan och U2-stämningen som gör att man inte tycker illa om den. Om inte annat är videon värd att ses för den unika kameraföringen i videon, därför att den är even better than the real thing…

12:e augusti
Mysterious Ways

Andra singeln från skivan 'Achtung Baby' var betydligt mycket mer populär i USA, men i övrigt något mindre populär än första singeln från skivan (The Fly). Rent ljudbildsmässigt en mer "traditionell" U2-låt än första singeln även om den också känns ganska långt ifrån låtar som Where The Streets hav No Name och Pride (In The Name Of Love). Mysterious Ways har ett ganska annorlunda ljud i framförallt verserna men är i grunden en hyfsat typisk U2 låt och en låt som fortfarande idag har en relativt säker plats på bandets livespelningar. Själva videon är oerhört talande för U2 i den här eran - skakiga kameror, flimrande bilder och till synes ganska intetsägande men ändå dyr. Låten är en av mina favoriter från tiden, framförallt tack vare den starka refrängen och jag gillar gitarrljudet. Beatet och det som låter som en trummaskin kunde de dock gärna ha skippat och jag tycker det är synd att Bonos röst inte utnyttjas bättre - han sjunger mest bara och inte tar ut svängarna som han verkligen gjort i de senaste låtarna vi sett och hört. Morgondagens låt är dock skivans bästa… men tills dess får ni hålla till godo.

11:e augusti
The Fly

90-tal och 'Achtung Baby' - ett nytt U2 tog form. Kanske för att slippa behöva jämföras och bli förknippade med 'The Joshua Tree' - kanske för att de bara kände att det var dags att gå vidare från den ljudbild de etablerat? Kanske bara det blev så. Det är i vilket fall som helst ytterligare ett exempel på U2 när de "inte låter som U2". Tro det eller ej, men i Sverige har U2 faktiskt aldrig haft en singeletta (även om de flesta av deras album toppat listorna), men The Fly blev bandets första topp 3 singel. En, som sagt, något okaraktäristisk låt för att vara U2 med mycket hård mixning och ett diskoaktigt ljud. Men det är svårt att inte känna igen bandet även när de döljer det väl. The Fly var första singeln ut från 'Achtung Baby' och skivan blev och förblir än idag en av de mest framgångsrika skivorna bandet släppt, även om populariteten och intresset för The Fly dog bort lite efter några år. Videon och konceptet var dyrt som U2 etablerade men som ett av världens största band redan då blev de bara större och större. The Fly etablerade också konceptet med Bonos alteregon som han agerade ut under Zoo-tv turnén. Får ej missas!

10:e augusti
All I Want is You

Tyvärr finns det ingen video med bättre kvalité för denna låt så ini får hålla till godo med den något komprimerade kvalitén för den här fantastiska låten. Att hylla U2, världens kanske bästa rockband någonsin, utan att ha med en av deras vackraste ballader vore dock likvärdigt med att gasa ihjäl miljontals judar… kanske inte riktigt, men ni fattar poängen. Så jag var bara tvungen att ha den, speciellt som att det är en av de bästa U2 musikvideos. En otroligt känslosam låt och om jag ännu inte poängterat i denna U2-serie att Bono är världens kanske bästa sångare så gör jag det nu och håller ni inte med efter att ha hört den här låten undrar jag varför ni överhuvudtaget brytt er om att kolla in denna U2-serie och Hallowed överhuvudtaget. All I Want Is You videon är precis som låten en oerhört känslosam kärlekshistoria och bör helst ses och höras snarare än beskrivas eftersom få ord kan göra den här låten rättvis.

9:e augusti
Desire

Helt plötsligt skulle U2 matcha låtarna och den standard de satt med 'The Joshua Tree', en uppgift som jag inte tror något band egentligen skulle vilja ställas inför. Superstjärnor och omåttligt populära gick de in i studion och kom ut med skivan 'Rattle and Hum' och först ut bland singlarna blev Desire. Etta i Irland. Etta i England. Etta i Australien. Etta i Nya Zeeland och topp tio så gott som överallt i resten av världen. Hela 'Rattle and Hum' är mer gospel, mer soul och mer blues än någon av de tidigare skivorna och återigen en ganska experimentell skiva, men det hindrade inte Desire från att bli så framgångsrik som den blev. Eller bra. Det är ytterligare ett bevis på att U2 inte bara har en ljudbild och en typ av låtar i sin repertoar. De bemästrar all typ av musik. När skivan kom var det ingen som visste att detta skulle bli det mest lika den ljudbild bandet etablerat av alla skivor bandet skulle släppa under kommande tio år, men för mig känns skivan och i synnerhet den här låten som en härlig blandning mellan allt som är och har varit U2 under bandets dryga 30 år som albumsläppande band.

8:e augusti
Where The Streets Have No Name

Om ni någonsin tvekade - lyssna bara på Where the Streets Have No Name och du kommer få gåshud över hela kroppen. Ren musikalisk genialitet rakt igenom från första ton till sista. Lyssna på gitarrerna. Lyssna på rytmen. Lyssna på melodierna. Lyssna på sången - fantastiskt! Det var komiskt nog den första U2 låt jag hörde. Betydligt mindre populär statistiskt än sina föregångarsinglar från 'The Joshua Tree' men i mina ögon, och mångas med mig, den bästa. Inte bara från skivan utan på hela 80-talet och kanske hela bandets karriär.
Where The Streets Have No Name videon spelades in i Los Angeles och i videon kan ni se delar av inspelningen som dokumentärt material. U2 fick inte spela in tillräckligt mycket material för att få en ordentlig musikvideo så som det var eftersom det kom för mycket folk för att titta. I den riktigt riktiga musikvideon får man dock hela låten, här blir lite blandning mellan dokumentärfilm och musikvideo. Jag personligen håller själva låten som U2s bästa någonsin, kanske något färgad av att det var den första jag hörde, men jag tycker bara den är fantastisk hela vägen igenom. Jag får så starka känslor i kroppen varje gång jag hör låten - jag kan inte komma på någon annan låt som gett mig en lika stark upplevelse.

7:e augusti
With Or Without You

Låten med stort L. Etta i Irland. Etta i Kanada. Etta i USA. Och topp tio i stort sett överallt i resten av världen. U2 kom tillbaka efter tre år på turné efter succén med 'The Unforgetable Fire' och släppte skivan 'The Joshua Tree' och med den en av historiens största milstenar inom rocken. 'The Joshua Tree' var etta i över 20 länder och har sålt guld, platinum eller diamant världen över, mycket tack vare just With Or Without You, första singeln från skivan. Låten börjar med ett basintro som får byggnader att skaka och slutar med en av de skönaste gitarrpartierna som någonsin förekommit i en singel. Mellan dessa har du en låt som går i ett ganska melankoliskt tempo och handlar om en person som känner sig splittrad över sina livsval. Om låten sade gitarristen The Edge att det är viktigt att inte kasta omkring med toner hit och dit utan att faktiskt använda toner som betyder något och välja de som gör jobbet mest effektivt. Det hörs i hans gitarrspel att han skulle kunna spela ur fullständigt, men genom att välja ut det som faktiskt gör jobbet bäst har han räddat hundratals U2-låtar från att bli galen och meningslös virtuosmusik till att istället bli så bra som den är. Solot på slutet är ett av hans största mästerverk och hela låten är absolut magnifik!

I Still Haven't Found What I'm Looking For

Inte riktigt lika framgångsrik som sin storebror With Or Without You, men likväl en av bandets mest framgångsrika låtar från denna fantastiskt framgångsrika - och fantastiskt bra - skiva. I Still Haven't Found What I'm Looking For är i grunden skriven som en gospellåt, fast spelad av U2 är det en gospellåt av ganska annorlunda karaktär. I klippet som finns med idag spelas låten dock på ett lite mer gospelaktigt sätt då de spelar ihop med en riktig gospelkör i Harlem. Kanske inte riktigt lika bra som originalet men en genialiskt låt som denna blir aldrig dålig hur mycket de än försöker. Det är roligt att se och höra U2 göra dessa saker när de spelar ihop med andra musiker och liknande. De har trots allt gjort det ganska mycket genom åren och här alltså med en gospellkör. Jag tycker också att den lilla snutten i början av videon där The Edge berättar om hur de kom i kontakt med gospellkören är rolig att lyssna på. Det är så ofta man bara ser Bono men The Edge känns fortfarande trots alla framgångar som en helt vanlig person som inte är van att stå i rampljuset och låter alltid helylle och äkta.

6:e augusti
The Unforgetatable Fire

Titelspåret på U2s fjärde album blev inte riktigt lika stor som Pride (In the name of Love), som ni kunde se igår, men det blev U2s första singel att få en förstaplats på singellistan i hemlandet Irland. Det är också en av de singlar bandet släppte på 80-talet som har den mest unika ljudbilden, samtidigt som det på något sätt definierar bandet rätt och slätt. En U2-låt jag anser att ingen bör missa om du ska lyssna på U2 därför att här finns verkligen allt som U2 är: The Edges gitarrer, Bonos högtonade sång och melodierna som är sådär helt perfekta - varken snabba eller långsamma. Bara U2. Den mest kompletta U2-låten någonsin och i mångas ögon den bästa. Jag håller personligen den högt men inte högst men det är en oförglömlig heting.

In God's Country

Den fjärde singeln från 'The Joshua Tree' och även den minst populära av singlarna på skivan. En inte alls lika storslagen låt som sina tre föregångare (With or Without You, I Still haven't Found What I'm Looking For och Where The Streets Have No Name), även om det fortfarande skriker U2-storhet över hela låten och produktionen. Jämfört med övriga låtar på 'The Joshua Tree' känns dock In God's Country ganska mycket som ett mellanspår men lyssnar man på låten för sig inser man snabbt vilken fantastisk låt även detta är. Den har även den gitarrerna och melodierna som skriker U2 även om de på denna låt görs ganska annorlunda - mer nedtonat och avskalat på något sätt. Låtens största problem tycker jag är att den är för kort.

5:e augusti
Pride (In the name of Love)

En låt om homosexualitet? Vad bögigt! Ja, absolut. Pride (In the Name of Love) gav U2 sin första nummer ett singel (i Nya Zeeland) och var på topp tio-listor över hela världen. Det är en låt som, liksom Sunday Bloody Sunday, är en av U2s odödliga låtar. En låt med lika mycket budskap som genialiskt musikalisk uppvisning. Pride (In the name of Love) är än idag en låt du kan vara säker på att få höra på en U2-konsert och lär förbli det så länge bandet fortsätter spela live. Just nu har låten kanske lite extra betydelse under Prideveckan i Stockholm men låten handlar som så många andra U2-låten främst om rättvisa, fred och anti-diskriminering i allmänhet inte specifikt homosexualitet även om man lätt kan tro det. Vad jag gillar mest med låten är nog gitarrerna som senare återkom en aning modifierade i Where The Streets Have No Name. Här är också första låten som verkligen utmärkte Bono som den exceptionella sångare han är och gav honom ett erkännande för detta. En milstolpe som på allvar inrättade det där riktiga "U2-ljudet" som så många förknippade med bandet även efter tio års experimenterande under 90-talet och den där enkla, råa rocken i stort format som U2 är så bra på att ta fram och göra. Det behöver inte vara svårt - det behöver bara vara U2… In the name of love.

4:e augusti
Sunday Bloody Sunday

U2 gjorde aldrig en musikvideo för en av sina mest populära låtar. Däremot spelades det in en film om händelsen låten handlar om, vilken kanske inte hade gjorts om inte U2 uppmärksammat händelsen med denna omåttligt populära låt. Låten är fortfarande given på bandets livespelningar och älskad av en hel värld inte bara för hur låten låter utan lika mycket för fredsbudskapet den förmedlar. Låten var den tredje och sista singeln från bandets tredje album 'War', samma skiva som gav oss gårdagens låt. Skillnaden mellan låtarna är dock ganska märkbar. Gårdagens New year's Day centrerades mest kring basslingan samt gitarrspelet med pianot och byggde på en ganska mjuk rockpresentation medans dagens låt bygger mer på en trumslinga som går nästan som en marschtakt. Detta är troligtvis också medvetet gjort då låten handlar om när Irländska armén, IRA, öppnade eld mot en grupp demonstranter den 30:e januari 1972 i Bogside, Derry - en incident som i folkmun blivit känd som Bloody Sunday då 26 människor besköts och 14 dog (13 omedelbart och en i efterhand pga skadorna). I lyriken säger bandet: "And the battle's just begun. There's many lost, but tell me who has won? The trenches dug within our heats. And mothers, children, brothers, sisters torn apart!". Här är U2 på Red Rocks 1983 med den fantastiska Sunday Bloody Sunday:

3:e augusti
New Year's Day

New year's Day var U2s första singel att nå topp tio på singellistorna utanför hemlandet Irland. Det är också en av de första så kallade "klassiska" U2-singlarna. De där kultförklarade, som U2 fans över hela världen inte hade velat vara utan för allt i världen. New Year's Day var i många länder ögonöppnaren för U2, den första singeln att hamna på Bilboard i USA, den första singeln att nå topp tre någonstans, och som sagt den första att nå topp tio utanför Irland (tia i England och nia i Norge samt fyra i Holland). En fantastisk låt på många sätt från U2s tredje album, 'War'. Låten har gjorts covers på i mängder, bl.a. av Finska To/Die/For, Den kungliga filharmoniska orkestern i England, Italienska DJ-artisten Gigi D'Agostino och Kanadensiska Front Line Assembly. Men utan att dra en allt för dålig klyscha och låta allt för bakåtsträvande - originalet är helt klart bäst! Videon lämnar däremot en hel del att önska, men säg den U2-video som inte gör det? I slutet av månaden tror jag ni kommer kunna räkna upp max en handfull. Ändock, det är ju faktiskt låtarna vi älskar - speciellt de som låter som denna!

2:a augusti
Gloria

Från U2s andra album har vi hämtat denna andra video med månadens band. 'October' är en av U2s sämst säljande album med minst låtar som uppnått samma form av kultstatus som så många låtar med bandet lyckats med. Skivan sticker ut lite från U2s övriga diskografi under 80-talet och det hörs även i denna låt att det är ett band som prövar lite nytt jämfört med det kanske lite mer konventionella debutalbumet. Sångaren Bonos röst utnyttjas mer på denna skiva och det hörs tydligt om vi jämför dagens låt med gårdagens som mer körde på att vara en riktigt skön låt mer än att ha någonting speciellt och unikt. Gloria är nog inte U2s bästa låt i mångas ögon, men 'October' var en viktig skiva för bandet som genom den började utveckla ett mer unikt ljud på sin musik och det resulterade i morgondagens odödliga klassiker… Tills dess får ni hålla till godo med gårdagens video och dagens, Gloria:

1:a augusti
I Will Follow

U2s första hitsingel från första skivan 'Boy'. 20 år gamla och som alla andra fullständigt omedvetna om hur långt de skulle kunna gå gjorde de sin första video något underambitiöst med att bara stå och spela och sjunga tillsammans. Låten i sig är dock bra nog att kunna bära den tråkiga videon på egen hand. Kolla gärna in Bonos allt annat än vackra dans som han gör emellanåt.

Augusti 2011 U2 månad på Hallowed

Augusti 2011
U2 månad på Hallowed