Band:
Amanda Somerville – Lead & backing Vocals, Keyboards
Sascha Paeth - Guitars, Bass, Keys, Drums
Sander Gommans - Guitars
Miro - Arrangements & Keys
Olaf Reitmeier - Acoustic Guitar
Robert Hunecke – Drums
Simon Oberender - Keys
Discography:
Debut
Guests:
Jorn Lande - Lead Vocals on “Scream It”
Info
Produced by Sascha Paeth & Miro at Gate Studios
Photo and art by Stefan Heileman
Released 2011-11-04
Reviewed 2011-10-27
Det första jag kommer att tänka på är inte Trillium-D utan snarare Time Machine, den nya varianten av den klassiska filmen. Omslagsbilen ser lite grann ut som Jeremy Irons karaktär i den filmen, men i lite mer feminin form förstås. Annars är Amanda Somerville känd för sina inhopp hos många större namn inom metallen, ta Aina, Kamelot, Avantasia och så vidare som exempel, nu gör hon alltså ett eget metalliskt projekt och har skrivit låtar tillsammans med Mat Sinner och jobbat med välkända Sacha Paeth och Miro i Gate studios, stora namn i branschen borde förstås båda gott kan tyckas och givetvis kan man spekulera i att det kommer att handla om något i power metalgenren.
Du spekulerar förstås fel eftersom det knappast kan sägas handla om power metal, snarare är det något väldigt varierat vi får. Metal, men sedan är det ganska varierat med allt från poppigare radiotrall till intrikata skapelser, allt förstås dominerat av en av de snyggaste röster som begåvar metallvärlden. Produktionen från de garvade vetaranerna på Gate Studios är förstås som alltid av högsta tänkbara klass med en ljudbild från en dröm, så bra är den. Det är svårt att sätta ord på vad vi får, men varierad musik som har sin grund i metallen och i stort sjungs av Amanda även om Jörn Lande gör ett gästinhopp på ett av spåren bara för att runda av allt, det är ju bara titta på vilka som medverkar för att se vilket så-kallat all-starprojekt detta känns som. Men det ska ju förstås levereras också och kända namn är ingen garanti för lyckad musik, men det ska vi gå in på snart efter jag nämnt att albumet har tolv spår och det klockar in på knappa 57 minuter.
Allt inleds med ett maskingevär som pangar på ordentligt, det är ett riktigt fint inledningsspår med sådär lagom klämmig refräng och melodiös känsla. Melodierna är för övrigt något som har stor plats i blomstrens musik, och allt fortsätter bra i andra spåret Coward som stark trampar vidare på den intrampade stigen, snygg skräckismelodi har de också slängt in här och där i detta spår. Scream It som är en duett med den gode Lande är också klart värd att nämna som ett intressant spår. Sedan måste jag framhålla Into the Dissonance som också är ett grymt spår. Egentligen är det lite sådär att räkna upp spår för det finns tolv bra sådana på detta album, kanske att de fyra jag räknade upp är lite vassare men allihop är vassa.
Om det ser ut på det här viset när Amanda för första gången ger sig på ett eget heavy metal projekt, hur ska det då se ut när hon har lite erfarenhet? Jag tycker att Legering är ett riktigt lyckat album, kanske att omslagsbilden inte är särskilt smickrande men vad spelar det för roll med ett sådant innehåll. Jag skulle inte vilja påstås som Amanda säger att albumet faller in i dissonans.
HHHHHHH
