Tracks
1. April Fool
2. Greetings From Isaacs Hill
3. Be Here Tonight
4. Please. Please, Please Let me Get what I want
5. Whatever It Is, Now
6. Don´t Turn Me Away
7. Last Of The Lovers
8. Absolutely No: 1
9. Heart Of The River
10. When The Morning Comes To Get Me
11. Green Shamrock Shore

Band:
Sulo
Duke of Honk
Magic Gunnarsson
Martin Tronsson
Johannes Nordell
Lars Karlsson
Pär Engman

Discography:
Blue Eyes Shouldn't be Cryin' (1993)
Honked (1994)
Good Time Girl (1995)
Need of Ammunition (1996)
Among the Nonbelievers (2000)
As your Green turns Brown (2001)
Shortplayer (2001)
Too Much is Always Better than Not Enough (2002)
That's the Juice I'm On (2003)
Black River Road (2004)
Up The Rock (2006)
Cookin (2008)
Most Likely (2008)

Guests:

Info

Released 2011-01-28
Reviewed 2011-01-06

Links:
myspace
legal records

Det första svenska band jag recenserar detta nya år är diamanthundarna som har adderat en ny skiva till den räcka som de redan släppt, kanske ska vi dock säga adderar med tanke på att den inte är släppt ännu. Det är en skiva med ett omslag där en snubbe med gitarr gör sig väg in i en Hälsinglandsk lada där bandet spelat in denna skiva. Det är ett omslag som definitivt inte får mig intresserat i alla fall.

Musikaliskt kommer jag att tänka på sådant Bowie och gammeldags rock från sextio och sjuttiotalet. Soundet har en gammeldags känsla och är inte så rent som vi är vana vid att höra från mer moderna band. Jag vet inte om bandet önskar ha ett gammalt sound eller om det är omedvetet men det är i alla fall lite annorlunda.

Jag kan direkt säga att det här inte alls tilltalar mig, jag gillar inte det smutsiga och gamla soundet och har svårt att ens drista mig till att spela denna skiva efter att jag lyssnat första gången, faktiskt har jag svårt att ens klara av att lyssna igenom hela skivan första gången. Det är egentligen svårt för mig att verkligen sätta fingret på vad jag inte gillar med denna skiva. Det känns egentligen som att det mesta med denna skivan är felaktigt enligt min smak, omslaget ser ut som skit, det är musikaliskt lika roligt som att trampa på en sjutumsspik som fastnar i foten, sångaren låter som han svalt åtminstone tre disktrasor och låtarna är lika roliga som en möglig ostmacka.

Jag kanske låter lite hård men faktum är att det är precis så det känns varje gång jag ska lyssna på skivan och det tar emot varje gång jag ska välja detta band ur listan med band på min vita musikspelare. Det är svårt att vara positivt till något som jag inte ens vill spela ens när jag vet att jag snabbt kan bli av med pinan genom att ge den ett par gånger och sedan skriva. Nej, The Diamond Dogs intresserar mig inte alls och jag är idag glad att jag inte bekantat mig med bandet tidigare, tänk dig det besväret med att recensera denna skiva nu.

Ett ord jag hela tiden kommer att tänka på så fort The Diamond Dogs dyker upp bland banden att recensera, så fort tanken på att lyssna på dem kommer upp kommer jag att tänka på ordet tristess. Det är faktiskt ett ord som mycket väl beskriver detta band och det ord som jag kommer att förknippa med The Diamond Dogs i framtiden.

David Bowie släppte en skiva som hette Diamond Dogs och jag rekommenderar denna varmt framför The Diamond Dogs senaste alster och det gör jag trots att jag inte hört David Bowies skiva, så trist är denna skiva.

HHHHHHH

Label - Legal Records/Sound Pollution
Tre liknande band - David Bowie/Slade/The Kinks
Betyg: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm