Band:
Vocals: Adrie Kloosterwaard
Guitar: Alex Paul
Bass: Bas van den Boogaard
Drums: Edwin van de Eeden
Diskography:
Cross The Styx (1992)
Diabolical Summoning (1993)
Hate (1995)
Bastard Saints MCD (1996)
Aggressive Measures (1998)
Creative Killings (2001)
Savage or Grace (2003)
Afterburner (2006)
The Silent Howling (2008)
Info
Produced at Soundlodge Studio with Jörg Uken
Released 2010-12-17
Reviewed 2011-01-11
Jag kan snabbt konstatera att det är dödsmetall enligt den mer klassiska modellen med tunga riff, stenhårt och så förstås den vrålande sången som är kännetecknande för genren. Det är dock på något vis en aning melodiös och eftersom produktionen är renare och mer modern än den flesta dödsmetall som dyker upp ger skivan ett mer pampigt och inte så avskalat och tamt intryck som den mesta dödsmetall ger. Helt klart ett plus för produktionen när det gäller denna skiva.
På skivan finns nio spår och den har en speltid på dryga 37 minuter vilket känns alldeles lagom eftersom det är kort nog för att inte ledsna och långt nog för att ta in bandet och dess musik. Det finns väl egentligen ingen direkt hitlåt som etsar sig fast hos mig men The Enemy of My Enemy minns jag väl, titelspåret är också värt att nämna, även det inledande spåret fungerar helt okej för min del så på det hela taget kan jag nog ändå säga att det är hyfsat bra i alla fall, inte fantastiskt men samtidigt inte uselt och inte heller dåligt.
Jag skulle vilja äga att denna skiva har en svaghet som känns mest jobbig och det är att sången känns trist och monoton, den har liksom fastnat i ett läge skivan igenom vilket känns ganska trist. Jag skulle vilja ha en röst som låter lite med ”sinister” lite med lömsk och ondskefull vill säga och inte sådär standarddöds så som denna sångare låter. Sedan skulle inte lite mer variation i tonläge under sångpartierna skada.
Förutom ovan nämnda känns annars skivan som en solid bra skiva med 9 spår som alla fungerar, det är dock nog en skiva som kommer hamna på högen för min del, jag tror inte jag lär spela den så många gånger till
Kanske en aning förutsägbart, kanske en aning intetsägande, kanske ibland lite meningslös; samtidigt är det en välgjord bra skiva som ger ett rätt pampigt intryck trots att omslaget är rätt trist. Sinister gör en skiva som jag kan spendera den halvtimme plus det tar att lyssna på den utan att dö, tyvärr lyckas de dock inte fullt ut och skivan känns rätt alldaglig och profillös i slutänden.
HHHHHHH
