Recension Saturday Night's Strike

Partyrock, jag är inte direkt imponerad av bandets image som partyrockare med fokus på festande i både layout och sång, kanske eftersom jag själv inte direkt är någon partymänniska. Men jag ska trots allt bedöma bandets musik och inte deras image även om den förstås i viss mån påverkar men det är det lilla med tanke på att jag inte direkt ser eller utsätts för bandets image mer än det lyriska innehållet när jag lyssnar och det lyriska innehållet är definitivt en del av musiken. Det finns en del okej partyrock, om det hålls simpelt och ösigt brukar det kunna vara rätt hyfsat, ibland till och med bra.

Saturday Night’s Strike inleder med en sifferkombination som betyder hela natten alla årets dagar. Det är en ösig låt som sätter av tonen för skivan, där vi märker att det musikaliskt går i ett högt tempo, nästan furiöst tempo till och från. Det är rätt simpel musik som bygger på enklare rockelement som enkla ackordföljder och riff, det förekommer dock en del munspel, piano och liknande. Sången är rätt typisk för genren, ingen falsettsång och ingenting djupare utan lite sådär partyskrålande kanske man kan säga om man vill klura till det lite grann. Produktion och det där understryker också just denna partystämning, ingenting överpolerat men heller inte smutsigt och amatörmässigt, lagom mycket energi har lagts på produktionen skulle nog svensken ha sagt. 12 spår och drygt femtio minuter musik får den som nu väljer att köpa denna skiva som definitivt är inriktad till dig som vill ha något att spela på festen.

Det är väl egentligen också där denna skiva befinner sig i sitt rätta element, det är helt enkelt en skiva för festen, när stämningen ska vara hög och många inte riktigt är intelligenta nog att kunna ta in musik av lite mer avancerat stuk. Jag nämnde det inledande spåret som är en bra start och som tar lyssnaren in i det musikaliska utan omsvep. Den följs av Scandinavian Girls, en simpel rockarrökare som handlar om våra skandinaviska partypinglor kanske. Singeln Party Mood är väl mer eller mindre i samma stil den också vilket egentligen börjar indikera vartåt det barkar, de flesta spåren sker i högt tempo och med simpla låtstrukturer och massor av energi, avslutande So Long skiljer sig dock en aning från detta genom att vara en lite vackrare och pianobaserad halvballad.

Som partyhjälpmedel fungerar säkert denna skiva alldeles utmärkt skulle jag spekulera med tanke på dess energi och de enkla låtarna som kan skrålas med i även när tillståndet kanske inte är helt fantastiskt. Detta är förstås enbart gissande från min sida eftersom det här med festande inte faller mig alls i smaken och jag undviker det till varje pris. På grund av att jag undviker festande till varje pris har jag också svårt att finna en användning för denna skiva för min egen del, den känns inte sådär jätteskoj att bara lyssna till och det är inget vidare att köra bill till och inte heller fungerar den som bakgrund hemma hos mig eller när jag tvättar bilen eller något i den stilen så jag har inte hittat någon personlig användning för den direkt, den är inte riktigt spännande nog som skiva jag spelar för att lyssna på musik.

Det finns egentligen ett huvudproblem och ett mindre och dessa är sammanlänkade väldigt intimt. Dessa är att skivan är för lång och den är inte speciellt varierad vilket gör att jag som aktiv lyssnare av musik tröttnar hyfsat snabbt och vill helt enkelt spela någonting annat. Jag skulle velat se att de haft någonstans runt 35 minuter musik på denna skiva då det skulle blivit mer intensivt så och därmed också enklare att ta till sig utan att får en överdos.

Så slutsatsen blir att om du vill ha något att spela på festen så är detta en utmärkt skiva, om du däremot söker någonting du faktiskt vill lyssna på eller kanske ha i bilen medan du kör eller något i den stilen, då bör du söka någonting annat eftersom det är lätt att få en överdos av den här typen av musik och speciellt när den är så pass lång som denna.

HHHHHHH

Saturday Night's Strike s/t

Saturday Night's Strike
s/t