Band:
Beverly Crime - vocals
Rik Oldman - guitar
Ändru Bourbon - bass
TV Mörk – drums
Discography:
Out Of Tune (EP 2005)
Holy Ghost (EP 2005)
Frontkick / Radio Dead Ones/ Funeral March (Split 2006)
Killers & Clowns (12” 2006)
Radio Dead Ones / Funeral march (Split 2007)
Radio Dead Ones / Loyalties (Split 2007)
Radio Dead Ones” (2008)
Gambian Bumsters (EP 2009)
Berlin City (EP 2010)
Guests:
Info
Producing all their stuff just on their own at RDO DRINKING ROOM
Released 2011-04-18
Reviewed 2011-05-15
Links:
radiodeadones.de
myspace
spv
Nej, skämt åsido. Gitarristen däremot... Rik Oldman. Det är Jämtarnas namn på skådespelaren Gary Oldman. När de ser honom i en film på TVn (som nu blivit påslagen) pekar de på honom och grymtar fram “Rik... Oldman”. Sedan börjar de dregla.
Eller... inte kanske. Det är lustigt när man ska ta artistnamn att de väljer namn som dessa. Ta Beverly Crime som exempel. Tycker ni inte det låter som ett kvinnonamn? Men tyvärr, finns ingen anledning att börja leta bilder på bandet så ni kan titta, dregla och stänga in er på rummet i en kvart - det är en snubbe med skägg. Och Ändru Bourbon. Det namnet är verkligen bara korkat. Så, vad kan dessa fyra konstiga namn hitta på när det kommer till sin andra fullängdare?
Efter ett antal EPs och splitskivor kommer så detta tyska punkbands första skiva att nå utanför de innersta kretsarna i hemlandet. De är noga med att poängtera sin bakgrund från Östtyskland, trots att hela bandet är så unga att de knappt ens börjat skolan när muren föll och frihetens Tyskland började infinna sig. Jag kan inte svara på vilka ärr järnridåns grepp gett bandet, men för mig känns det mer som något bandet skriver upp för att visa hur jävla mycket punk dem är - “vi var fanimej födda i Östtyskland!”. Typ. Eftersom detta är min första bekantskap med bandet kan jag inte svara på hur mycket det hörts i musiken på deras tidigare givar, men här, på denna skiva hörs inte mycket förtryckta toner som antyder detta.
Musiken som Radio Dead Ones spelar känns mest som punk i allmänhet. De har en sångare som låter så rasslig och hes att Lemmy Klimister förmodligen pissar på sig av avundsjuka. AC/DC är beredda att skicka lönnmördare. Bonafide blir förmodligen så brydda att deras huvuden blåses upp som överpumpade ballonger och exploderar. Musiken är enkel, skramlig och jordnära. Melodierna är enkla, skramliga och jordnära. Produktionen är enkel, skraml... ja, ni fattar. Punk så som punk brukar låta.
Jag är ingen expert på genren, men för mig känns det dock som att detta band kanske inte låter som vilket punkband som helst utan har ett visst mått av egen stil i sin musik. Melodierna är hyfsade och instrumenten hanteras hyfsat. De har ett någorlunda skrikigt ljud som ytterligare förstärks av att dem kör någon form av rundgångsljud här och var i vissa låtar. Samtidigt kör de också lite mer “sofistikerade” låtar mellan varven där de har en rätt okej produktion och tonar ner hela det här “övergiven fabrikslokal ljudet” som de använder större delen av skivan. Jag tycker dock att skivan i allmänhet känns ganska splittrad och osammanhängande. Det är lite tendenser till radiovänliga låtar i spår som Emerging Market och Angelina, även om det mesta känns alldeles för mycket skrikiga tonåringar som misshandlar sina instrument på olika sätt.
Dirty Love Hotel sjungs av en kvinna men vem detta är har jag ingen aning om. Förmodligen någon som går på gatan som bandet spenderade en halvtimme på något sunkigt hotell med och tyckte var en upplevelse värd att göra en låt om. Så de letade upp ludret och sjöng in låten tillsammans. Eller något. Förmodligen inte så, men vem vet med dessa punkband?
Som musik sett skulle jag inte kalla detta särskilt roligt, men det finns ändå någonting med detta band som gör dem intressanta. Kanske deras helspretiga stil där det inte känns som att de har fastnat för någonting alls under sina år som musiker, mer än att de ska göra billiga skräpproduktioner, utan fortfarande skriver låtar som är helt över hela stället på alla sätt och vis. Det är mer utflippat än The Twilight Zone och skulle jag beskriva dem med en mening skulle det förmodligen bli följande:
Dem låter som en tiger som försöker cykla på en rostig gammal Cressent samtidigt som den försöker balansera ett martiniglas på huvudet och har en elefant som försöker stå på ett ben på pakethållaren. Fullständigt surrealistiskt urflippat...
HHHHHHH
