Band:
Chris Troy - Bass & Vocals
Tino Troy - Guitars & Vocals
Andy Burgess - Guitars
Benjy Reid - Drums
Mike Freeland - Vocals
Diskography:
Time Tells No Lies (1981)
Throwing Shapes (1984)
Predator In Disguise ( 1991)
A Cry For The New World (1993)
To The Power Of Ten (1995)
Forever In Time (1998)
Nowhere To Hide (2000)
The Journey Goes On (2003)
Sanctuary (2009)
Guests:
Info:
Released 2011-02-21
Reviewed 2011-02-12
Links:
praying-mantis.com
myspace
rockngrowl
Musikaliskt är det melodiös rock/hårdrock med distinkta refränger och en ren och modern produktion, förstås klart bättre än på originalet, eller lika bra men på ett annat sätt om du nu föredrar det gamla framför det nya, på så vis har jag gjort en klassist klimatgardering men inom musiken förstås då. Antingen är det bättre än originalet, det kan vara sämre eller så är det lika bra.
Vad som är bra med EP-skivor är att de aldrig blir för låna och att man enklare får en känsla för spåren på dessa och en mer distinkt känsla speciellt om spåren är bra, som de är på denna Metalmorphosis, den känns distinkt, välgjort och starkt i den ordningen. Det är lite grann som att den söker sig in i ditt medvetande och sedan stannar där.
Nu ska det dock sägas att övertecknad inte är någon större kännare av bandet så jag kan inte direkt jämföra detta med vad de gjort tidigare, nämnda debutskiva har jag faktiskt hört men kan inte direkt säga att den gjorde något större intryck på mig, dessa nyinspelningar med nuvarande uppställning och modern produktion däremot.
Inledande Children of the Earth som sätter an tonen för skivan på ett sätt som bygger upp förväntningar hos mig som lyssnare och det är förväntningar som infrias väl när de övriga fyra spåren körs igenom. Skivan är knappa 30 minuter lång vilket faktiskt är en rätt perfekt längd på denna skiva och jag får nog hålla Panic In the Streets som toppspåret, men det är i hård konkurrens från säkerhetsbilen och fyra banannäsor. Egentligen inte, konkurrensen är med de övriga spåren förstås, förstod ni inte det?
Så för er som gillar schysst rockmusik är Metalmorphosis ett bra alternativ, den kommer att finnas tillgänglig på bandets webbsida för £5,50 vilket är ett helt okej pris för denna skiva. Porto tillkommer på det priset så om ni vill spara pengar så passa på när ni ser bandet live.
Lika säkert som att GP-banan i Abu Dhabi är värdelös, like säkert är det att denna skiva är dess raka motsats, riktigt bra vill säga. Like mycket som jag ogillar Yas Marina Circuit, gillar jag denna skiva, åtminstone nästan lika mycket.
Om jag ska leta efter klagomål på denna skiva får jag leta efter andras klagomål eftersom jag inte har några egentligen. Åtminstone inga jag kan komma på som jag känner är värda att faktiskt lägga fram. Jag ska väl säga att det betyg jag givit är lite snällt men samtidigt är det så pass bra att det skulle kännas snålt att bara ge en fyra för detta eftersom det trots allt är fem bra spår som är riktigt sköna att lyssna till och Metalmorphosis är definitivt ett bra tidsfördriv.
Till sist kan jag bara konstatera att det är skönt att det finns band/artister som förstår att less is more för hade denna skiva varit längre hade en poäng försvunnit direkt, jag kan konstatera att fem spår är perfekt och sex spår skulle vara för mycket. Metalmorphosis kommer definitivt få snurra ett par gånger till i min iPod trots att jag skrivit om den nu.
HHHHHHH
