Recension Oliver Weers - Evil's Back 2011

Ondskan är tillbaka, kan det vara i form av att X-factordeltagaren Oliver Weers är tillbaka med en ny skiva med tanke på att nämnda talangprogram är ingenting annat än ondska. Men där deltog i alla fall sångaren Oliver Weers som här kommer tillbaka med sin andra skiva, en skiva som inte direkt andas idolprogram eller sådan dynga i alla fall.

Musikaliskt är det melodiös hårdrock i vilken vi kan höra många spår av de mer klassiska rock-/hårdrockbanden. Oliver har en röst som påminner mer om en klassisk rocksångare än en i den mer melodiösa underkategorin av nämnda musikgenre vilken Oliver Weers och hans band tillhör. Soundet är modernt men inte sådär jättehårt producerat med ett sound som känns sådär lagom polerat samtidigt som rockkänslan finns där hela tiden.

Precis som Kinas album jag recenserade senast inleds denna skiva med titelspåret, visserligen efter ett kort intro men det första riktiga spåret är titelspåret som är ett rockigt spår som jag tycker leder väl in i skivan och är ganska talande för vad vi kommer att få höra. Ärligt talat dock känns det inte riktigt som att detta spår lovar speciellt mycket egentligen, det är ett hyfsat spår men inte något som griper tag i mig som lyssnare eller som egentligen får mig att vilja fördjupa mig alltför mycket.

Överlag finns det några rätt bra spår på skivan, till exempel det väldigt rockiga Demolition Man mot slutet av skivan som röjer på bra och ger den där känslan som de bättre rockbanden från den gamla goda tiden förmedlade. Det spåret är ett av de spår som sätter sig hos dig som lyssnar, ett annat av dessa spår är det som går under namnet Hero som är det bästa spåret på skivan enligt mitt tycke. Ett riktigt skönt spår som visar den potential som kan finnas i bandet.

Överlag känns dock denna skiva lite trött, höjdpunkterna som jag nämnt är bra, väldigt bra, men det är lite för lite av den varan där allt hettar till och för en stund glänser. Skivan känns som sagt mestadels en aning trött, den griper inte riktigt tag i mig som lyssnare. Vad detta beror på är svårt att säga, det mesta känns välgjort och bra men det känns som ett äldre band som jobbar lite på rutin, kanske finns inte energin riktigt där och det är kanske det som gör att skivan känns en aning trött. Hursomhelst känns det som att det är någonting som saknas för att det här ska lyfta, exakt vad kan jag inte svara på men något är det.

Missförstå mig dock rätt nu, jag tycker inte på något sätt denna skiva är dålig eller så. Det mesta är väldigt välgjord, det är en rent och bra sound, fina melodier en positiv känsla. Dock är som sagt många av låtarna rätt trötta och känns som att de saknar lite energi. Jag tycker det är lite synd med tanke på att de bästa spåren är mycket bättre än resten, om spåren varit som Demolition Man eller Hero skulle det vara grymt bra, nu är inte de av ens i närheten av samma kvalité varför det känns bra men en aning trött.

Det är mycket som är konstigt med Evil’s Back, namnet är till exempel rätt märkligt med tanke på att det inte finns speciellt mycket ”evil” att finns i det musikaliska. Vad som mer är en aning märkligt är kvalitetsskillnaderna mellan de bästa och de sämsta spåren. Det är lite grann som att de jäktat ihop skivan med de spår som de hade påbörjat där ett par spår var helt klara med andra bara var något påbörjat men som ändå spelades in som de var och blev därför inte de mest spännande spår som satts på skiva. Sången är oftast inte heller rätt för mycket av det som spelas på skivan, inte dålig, bara inte rätt.

Skivan är en bra skiva trots alla småmissar som jag verkar ha förstorat upp, men faktum är att det är en välproducerad trött skiva med någara riktiga höjdpunkter. En okej skiva men ingenting jag lär spela alltför många gånger.

HHHHHHH

Oliver Weers Evil's Back

Oliver Weers
Evil's Back