Band:
Henrik Johansson (keyboards, drums, percussion, choirs)
Micke Därth (all rhythm and acoustic guitars, bass, choirs)
Discography:
Dark Voices (2005)
What Makes That Evil Tick (2007)
Guests:
Peo Pettersson (lead vocals, choirs)
Linus Abrahamson (lead guitar)
Michelle (lead vocals, choirs)
Janne Ström (lead guitar)
Info
Produced, engineered, mixed and mastered by Nocturnal Alliance
Recorded at C. Oak Studio
Cover photo by Micke Därth
Booklet design by Micke Därth
CD Artwork by Henrik Johansson
Released 2009
Reviewed 2011-08-28
Otur grabbar, ni fick fel recensent. Ni fick den radikala, elaka och allmänt överdrivande som inte tycks ha någon begriplig smak och i ena stunden kan hylla vissa band bara för att i nästa såga deras syskon. Och jag har plockat fram hela verktygslådan och ställt den bredvid datorn. Faktum är att jag gått bort till Karl Hedin Bygghandel här om hörnet med datorn bara för att ha hela redskapsrepertoaren nära och jag finner att detta tilltag faktiskt var ganska... överdrivet kanske, men inte helt meningslöst.
Musiken är snabb som power metal med oftast ganska enkla melodier.I bakgrunden ligger lager på lager med keyboardmattor som låter hämtade ur billiga skräckfilmer och framför det finns en gitarrdriven vägg av musik som stundvis bryter ut i rena Dream Theater-keyboardutspelen. Den vanliga ljudbilden är dock ganska enkel och kan förklaras så här: dunka dunka dunka med gitarrer och bas, gå ner i tempo och spela lite klaviatur, tillbaka till dunka dunka dunka. Bandet försöker addera ett rikare ljudbild genom att ha gitarrer av olika karaktär liggande på varandra och spela rytmgitarrer samtidigt som de kör ledgitarrer men det är det rytmiska dunkandet som tar över och jag börjar titta på hur mycket som är kvar redan på fjärde femte spåret… Då är det tre kvart kvar av skivan! Det känns lite väl enformigt för att hela vägen ut, faktiskt. Men sedan händer något med skivan. I sjätte låten börjar en förbättring av skivan som sedan håller i sig under större delen av vad som är kvar på skivan. Melodierna börjar bli fyndiga och påhittiga, instrumentalt börjar saker fungera ihop och till och med produktionen känns bättre - fast där kanske det är jag som inbillar mig. Men… varför började de inte skivan här? Och kastade bort de första fem spåren? Oj vad jag hade gillat detta mycket mer då!
Jag ska ge er lite siffror. Det är tolv låtar på skivan och speltiden varar i hela 76 och en halv minut. Tre av dessa låtar är under 5 minuter, övriga nio är längre än 5.37. Min stereo tycker dock att det bara är nio låtar, förmodligen därför att de inte delat upp spåren riktigt rätt (se låtlistan) och räknar man på att det är nio låtar ger det en snittid på yrselframkallande 8 1/2 minut per låt. 8 1/2 minut i snitt per låt! 76 1/2 minut är ytterst sällsynt att det fungerar och med en ljudkvalité på produktionen som låter som att bandet står inne i en läskburk av aluminium och spelar är som att be mig leta fram en röjsåg inne på sågavdelningen. Jag skulle inte vilja vara den som gick och köpte en burkläsk och betalade och sedan när man öppnar den så möts man av musik istället för läsk i burken. Men egentligen är det inte produktionen som är problemet - det är längden. Och trots detta säger bandet stolt att de nu jobbar på nytt material som ska bli över 100 minut som ska spela ut på två skivor… och när jag ser detta känner jag bara "men ge er!". Inget fel med långa skivor, Ayreon gör det hela tiden, men innan man börjar trycka upp den totala speltiden i tresiffrigt bör man ju åtminstone ha material att utan problem hålla uppe intresset under hälften av det och hur gärna jag skulle vilja ge dessa grabbar en klapp på ryggen och säga "bra jobbat - ser fram emot de där över 100 minuterna" så måste jag nog istället säga "KILL - YOUR - DARLINGS!". Pressa ner speltiden, gör rätt och gör det riktigt bra istället! Kvalité framför kvantitet. Det ger ett bättre intryck än att pressa upp speltiden så att ingen orkar lyssna på det.
Problemet med skivan ligger i att produktionen är för dålig och ljudkvalitén är den största faktorn till det. Låtarna är det inga uppenbara fel på men den totala speltiden är nästan befängd. I vilka situationer behöver jag som lyssnar på musik en skiva som pågår under så här lång tid? När jag åker till jobbet i min bil/på en buss/ett tåg eller tunnelbana? Kanske, om man har en 6-7 mil resa till jobbet - annars hinner resan ta slut före skivan. Kanske medan du sitter hemma och löser korsord eller läser en bra bok i favoritfåtöljen? Skulle nog inte rekommendera det med tanke på musikens karaktär, det är inte direkt bakgrundsmusik - den gör sig klart bättre vid aktivt lyssnande. Den känns mest bara jobbig att ha på i bakgrunden - jag har prövat. Kanske medan du är på jobbet då? Samma problem där. Och att sitta och kasta bort 76 (och en halv) minut på att bara lyssna på skivan… det känns också fel. Kasta bort är kanske fel ord… men att tillägna en skiva 76 1/2 minut om dagen ser i alla fall jag som bortkastat.
Så, till vem och för vad är skivan gjord (så som den är)? Kanske om du sitter i fängelse och har tusentals timmar att döda? Kanske om du är någon form av vetenskapsmansforskare på Nordpolen (och också har tusentals timmar att döda)? Kanske om du är med på Sea Shepperd och slåss mot valtokiga Japaner? Knappast troligt att man skulle beblanda sig med de psykfallen, men då kanske det också går. Överlag känner jag dock att bandet kastar bort sin talang och sin kompetens därför att jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin tänkt "Jag ska nog spela en skiva, jag tror jag väljer den här skivan idag eftersom den är längst". Kvalité finns det i materialet, framförallt tycker jag andra halvan är bra - mycket mer påhittiga melodier och mindre dunka dunka dunka där. Jag tror sjätte låten är min favorit, den kallas I See Myself Dead, paradoxalt nog. Illavarslande…
Jag tycker 'The 3rd Phase of Destruction' är en godkänd skiva. Materialet är helt okej, påhittigheten i materialet är bra och instrumentalt låter det också fullt tillräckligt. Men på tre punkter, de tre punkter jag gnäller på oftast, brister dem och detta gör att jag inte känner starkare än just "rätt okej" om skivan. Dessa tre punkter är längden, produktionen och LÄNGDEN!
HHHHHHH
