Band:
Stefano Lionetti (Lead & bg Vocals, guitars)
With:
Lars Säfsund (Lead & backing vocals)
Alessandro Del Vecchio (Keys & bg vocals)
Pierpaolo "Zorro11" Monti (Drums & perc.)
And:
Mario Percudani (Guitars)
Andrea Maddalone (Guitars)
Anna Portalupi (Bass)
Amos Monti (Bass)
Discography:
Debut
Guests:
Arabella Vitanc: Lead & backing vocals on track 8
Erik Mårtensson: Backing vocals on track 4
Bruce Gaitsch: Guitars on tracks 1,3,5,9,11
Tommy Denander: Guitars on track 8
Sven Larsson: Guitars on tracks 7,9
Info
Alessandro Lionetti & Gregor Klee: Executive Producers
Produced, engineered, mixed & mastered by
Alessandro Del Vecchio for Ivorytears Music Works
All Songs Arranged By Stefano Lionetti & Alessandro Del Vecchio
Released 2011-06-10
Reviewed 2011-08-13
Links:
lionville.it
myspace
avenue of allies
Stefano Lionetti är en snubbe som startade Lionville för att han inspirerats av AOR i hela sitt liv och ville skapa något som var lika kraftfullt och i grunden genomgående tilltalande. Och då blev det att han tillsammans med Alessandro Del Vecchio och Lars Säfsund samt någon kille som kallar sig den elfte Zorro (Pierpaolo Monti) slog sina talangsäckar samman och skrev ihop en hög med låtar som de tog hjälp av dussintalet andra musiker att spela in och på den sjätte dagen hade de Lionville. Lars Säfsund har jag redan hyllat en gång i år på Enbounds debutskiva 'And She Says Gold' men i Lionville är det något fundamentalt annorlunda som den gode "Lasse" sjunger och det låter bra även här, men här sköter han inte sången helt på egen hand. Dels har vi den gode Stefano som vill stoppa in fingret i alla fingerstoppningsmöjliga hål han kan finna som lägger in sång om vartannat med något som inte kan kallas som annat än "definitionen av brocken English". Dessutom har vi Arabella Vitanc från Alyson Avenue och Erik Mårtensson från WET. Dessutom medverkar Tommy Denander så som han gjort på i stort sett varenda AOR-projekt som släppts på skiva de senaste tio åren, och ett gäng andra musiker med sina guror (inte gurkor som stavningsprogrammet i min textbehandlare ville att det skulle stå. Stavningsprogrammet som för övrigt inte vill erkänna "stavningsprogrammet" som ett godkänt svenskt ord).
Uppriktigt sagt så låter det extremt mycket AOR om denna skiva. Den låter sent 80-tal/tidigt 90-tal och känns precis så som en AOR-skiva bör göra, Starka refränger, sköna verser, instrumentalt finslipat utan att låta skrytande och smörsöta sångare som får regnbågar att verka aggressiva. Så oerhört tillrättalagt, men så har ju också herr Lionetti och sällskap jobbat med skivan ordentligt och hoppas med samma intensitet som hungriga hundar vid matbordet hoppas på att någon ska få hjärtattack och välta tallriken i golvet på att detta ska bli defibrillatorn för denna fantastiska musikgenre som legat medvetslös i några år nu. AOR är definitivt på framåtgående, fler och fler band dyker upp med nya skivor - både nya och gamla konstellationer - och det känns som Lionville ligger helt rätt i tiden. Musiken är välkomponerad, utförandet känns felfritt och låtarna saknar uppenbara missar. Skivan känns helylle och välgjord in i varenda liten fog. Men det känns ändå inte som jag älskar skivan.
Flera av låtarna är bra, men ingen av låtarna klamrar sig fast i huvudet. Jag vet inte vad det är som gör det, men det känns ungefär en tesked för ytligt och för "influerat" istället för egenkomponerat. Varenda låt känns bekant på något sätt, melodierna känns återvunna och hur bra det än låter är det ingenting som slår mig som Babe Ruth och jag bara flyger upp i luften och svävar bort på melodier som är så slående fantastiska för att jag aldrig hört något liknande tidigare. Det är helt enkelt "bara" jäkligt bra. Men inte fantastiskt. Jag ska dock inte hänga upp mig allt för mycket vid det negativa för det finns inte mycket att hänga upp sig på där men jag hade gärna sett lite mer av de som står bakom skivan i den, inte "bara" välskriven, välgjord AOR-musik så som den "ska" låta.
Bäst på skivan är Thunder in Your Heart, The World Without Your Love, Power of My Dreams, The Chosen Ones och Over and over Again. Ingen låt på skivan är riktigt dålig. Och jag är ganska säker på att du kommer gilla detta om du gillar melodiös musik med bra sång och starka refränger för det är en genomgående riktigt bra skiva och jag ser den som ett självklart köp för alla AOR-fantaster därute!
HHHHHHH
