Band:
Paul Shortino - vocals
David Michael-Philips - Guitar
Mick Sweda - Guitar
Johnny Rod - Bass Guitar
Carmine Appice - drums
Discography:
Ready to Strike (1985)
Thrill of a Lifetime (1986)
King Kobra III (1988)
The Lost Years (1999) (compilation)
Hollywood Trash (2001)
Guests:
Info
Released 2011-04-15
Reviewed 2011-04-03
Dessa kungskobror (förbannade rättstavningsprogram som markerar rättstavade ord) spelar lite glammig melodiös hårdrock med ordentligt riv, mycket tack vare den röst Paul Shortino förfogar över men också tack vare de melodier som genomgående finns på denna skiva. Soundet känns väldigt rockigt och rivigt och det är som sagt tack vare Shortinos röst som är sådär lagom whisky men ändå relativt klar och inte Lemmy. Produktionen är polerad men inte sandpapprad, jag skulle vilja säga att det blir lite back to basics för King Kobra med denna skiva vilket kanske är anledningen till ett självbetitlat album.
Knappt femtiotvå minuter är den tid det tar att spela alla tolv spår på King Kobra, lite för lång tid om du frågar mig som vidhåller att fyrtio minuter är den idealiska längden på de allra flesta album, i vissa fall till och med kortare. De flesta spåren har ett relativt högt tempo vilket ger skivan ett mer energiskt intryck än längden indikerar vilket lite grann minskar känslan av att den är lite lång men mot slutet finns den ändå lite där.
King Kobra satsar mycket på att göra musik med refränger som lätt sätter sig hos lyssnare. Och vad kvalitén anbelangar finns det egentligen inte speciellt mycket att anmärka på, melodierna är av god kvalité, produktionen är ren och snygg och framhäver den där rockerråa känslan jag tror att bandet vill ha och som dessutom passar dem. Shortinos väldigt råa röst passar riktigt bra för det sound bandet har på denna skiva så där har jag inte heller något att klaga på, faktum är att det egentligen finns väldigt lite att racka ned på när det gäller King Kobra. Dock finns det lite, längden framförallt, de skulle vinna på en lite mer intensiv skiva som tog mindre minuter att spela sig igenom, dessutom skulle de behövt lite fler klockrena hits än de hittat nu,
Rock This House heter skivans första spår och det har en väldigt skön rund melodi som rullar in dig i kungskobrans värld där Shortinos kobralika väsande röst lockar dig till att vilja höra betydligt mer men samtidigt är det också ett av de absolut bästa spåren på denna skiva så du kanske inte behöver mer. Nästa spår är också ett spår värt att nämna, Turn Up the Good Times är ett spår med klassisk bra refräng och typisk melodi, riktigt simpelt och välgjort precis enligt mallen. Efter dessa ringlar vi oss vidare till det femte spåret som heter This is how We Roll som innehåller bland annat Beatlesreferenser men också en riktigt väl genomtänkt låt som jag gillar rätt mycket och håller som ett av toppspåren på skivan, helt klart.
Så även om de inte har den minsta aning om hur man stavar och även om de har en kungskobra på sång fungerar King Kobra riktigt väl för min del, deras musik är medryckande, lätt att ta till sig och framförallt bra. Samtidigt är den simpel, inte direkt originell och de har ingen aning om när det bör vara slut. Med tre pluspunkter på höger sida och tre minuspunkter på vänster är det väl rimligt att betyget bör hamna mitt emellan dessa på fyra.
Jag saknar lite bett i King Kobra, se bara här på videon nedan hur det går när de möter en kattunge. Det är dock underhållande så ni kanske borde ge det en chans i alla fall, kanske blir ni bitna och fastnar i Kobrans grepp.
HHHHHHH
