Band:
Mario – vocals
Doreen – vocals
Michael – guitars
Wilko - bass
Diskography:
Darkchild (2006)
Guests:
Sven Friedrich - Vocals
Info:
Produced by Ron Thiele
mastering by Vincent Sorg, Peter „Pluto“ Neuber and Thorsten Wyk
Released 2011-01-28
Reviewed 2011-01-28
Links:
batflight.de
myspace
massacre
Moonchild har arton spår varav tre är nya versioner av tidigare släppta spår och det är gotisk metall av det mer lättsmälta slaget med lite snabbare melodier och väldigt melodiöst med en lätt positiv känsla och ett samspel mellan manlig och kvinnlig sångare där dock den manliga märks mest. De blandar också språk mellan tyska och engelska, jag tror dock att det engelska är det som används mest. Det känns som att detta är musik som skulle fungera väl kommersiellt med tanke på att låtarna är lättillgängliga samtidigt som de inte är supersimpla med refränger som tjats ut.
Allt inleds med piskande och stönande som potentiellt sätt skulle kunna föra tankarna till någonting annat än gotisk metall, det leder sedan in i spåret som kallas Gottlos och detta är en riktigt fin start på denna skiva faktiskt eftersom den sätter an en positiv ton för det hela. Spår fem, titelspåret är ett spår som också är värt att nämna eftersom det är ett riktigt bra och skönt spår som är signifikativt för denna skiva, snabb goth metall kan man nog kalla det.
Lemuria är ett annat spår jag gillar mycket, den är ett spår som till viss del liknar tidigare nämnda titelspår. Positiv och snabb gotisk metall är vad det handlar om, det är då Katanga skapar ett intresse, åtminstone hos mig. Metropolis är ett annat spår som jag kan nämna när jag ändå är inne på skivans innehåll.
Mer om innehållet är förstås skivans längd, arton spår och strax över 73 minuter är tyvärr lite grann i längsta laget och de sista fyra-fem spåren känns mer som en parentes än som någonting jag vill lyssna eftersom jag vid det laget är mer intresserad av vad som väntar när jag startar nästa skiva. Därför hade jag gärna sett att de hade kapat bort dessa spår, speciellt de tre sista som bara är nya versioner av gamla spår.
Längden till trots gillar jag den här skivan eftersom låtarna är riktigt bra genomgående, det finns några riktigt intressanta spår och de övriga är som sagt riktigt trevliga, även spåren jag skulle vilja kapa bort är bra men det blir lite väl mycket Katanga mot slutet och även om Katanga är bra så får åtminstone jag nog efter en dryg timme.
Tänk om det inte hade varit för längden, alltså att det ska vara så svårt att förstå det där med ”less is more” eller ”kill your darlings”, det finns så många skivor som skulle varit så mycket bättre om något av dessa uttryck hade tillämpas och denna skiva är ett lysande exempel på detta. Jag hade önskat en mer koncentrerad skiva med färre spår och mer intensitet istället för mycket innehåll men det är klart, sett till minuter får du ju mycket valuta för pengarna.
Moonchild, är en stark skiva även om det är lite väl mycket av den så jag skulle säga att månbarnet saboterar den kompletta bilden av sig själv lite grann genom att slänga in lite väl mycket musik och som en konsekvens av detta säger jag att det är en riktigt bra skiva men inte så bra som den kunde varit.
HHHHHHH
