Band:
Gaspard Augé
Xavier de Rosnay
Discography:
2007: †
Guests:
Ali Love
Vincent Vendetta
Morgan Phalen
Info
Producers: Gaspard Augé and Xavier de Rosnay
Released 2011-10-26
Reviewed 2011-11-08
Musikaliskt kommer jag att tänka lite grann på disko men också på syntpopband som till exempel De/Vision som vi recenserade för några år sedan men med viss rockkänsla som till och med kan härledas till den progressiva rocken inslängd trots att det är en diskokänsla som dominerar. Stilmässigt har vi ganska stor variation mellan låtarna men det hörs att det är samma nissar hela vägen igenom. Tempot och tyngden bakom låtarna är vad som varierar mest mellan dem, vissa av låtarna är instrumentala medan andra är sjungna. Ljudbilden är ganska välpolerad men innehåller samtidigt en känsla av spontanitet och energi, egentligen kan jag väl också passa på att addera att det väl stilmässigt inte riktigt tillhör vårt utbud då jag skulle vilja kalla det disko eller elektronisk musik snarare än rockmusik även om det bär vissa spår av rockmusiken, 11 spår och 46 minuter är vad vi får på detta album där alla spår har namn som är korta och koncisa.
Jag tycker väl att denna franska duon lyckas sådär med sin musik, ibland låter det ganska bra som i andra spåret Civilization som jag tycker är riktigt skön, medan spåret efter är lika tråkigt som att skrapa en nedfrostad bilruta en kall vintermorgon. Det är överlag lite grann upp och ned skulle jag vilja säga, inledande Horsepower är okej men inte direkt som en kraftfull sportbil, spåret som heter Canon är också helt okej och överlag är känslan av att det mesta är okej, en del är urtrist och Civilization är riktigt bra.
Så även om det kanske inte riktigt är rätt album för vårt utbud men Warner gillar att skicka oss en massa sådant så vi tar väl en del av vad vi hinner och detta album har ändå många paralleller tillbaks till 70-talets rockmusik med känslan av Zeppelin, Blue Öyster Cult, en del spår av Queen och Yes kan vi också utan att anstränga oss alltför mycket finna ibland de många inslagen på de elva spåren. Så för er som har tänkt er att lyssna på lite diskoigare rockmusik kan jag helt klart rekommendera detta, egentligen har jag ingen aning om hur det står sig kvalitativt men albumet har fått en del fina recensioner, bland annat Dagens Nyheter gav albumet fyra av fem och många andra recensenter har varit positiva så kanske finns där något men för mig ger det egentligen inte så mycket, det är bara andra spåret Civilization som gör något för mig, Ohio är rent dålig och resten av spåren känns mest bara som de är okej, de går att ha på i bakgrunden om man inte behöver fokusera för mycket vid det.
Så helt fel för Hallowed men det enda rättvisa är att recensera albumet som jag tycker är okej med ett riktigt grymt spår och resten av spåren är en ganska intetsägande soppa som går att lyssna på utan att kräkas upp middagen. En del spår är också bättre än så och en del sämre så när allt läggs ihop slutar det som ett album som inte lämnar något större eftertryck.
HHHHHHH
