Band:
John Waite – Vocals
Luis Maldonado – Electric and Acoustic Guitar
Shane Fontayne – Electric and Acoustic Guitar, Acoustic and Baritone Guitar
Kyle Cook – Electric and Acoustic Guitar, Programming and Harmony Vocals
Tim Hogan – Low End David Santos – Bass Guitar
Mike Webb – Hammond B3 Organ
Billy Wilkes – Drums and Percussion
Fred Eltringham – Drums and Percussion
Rodger Carter – Drums and Percussion
Bobby Keys – Saxophone
Jennifer Paige – Background Vocals
Discography:
Ignition (1982)
No Brakes (1984)
Mask of Smiles (1985)
Rovers Return (1987)
Temple Bar (1995)
When You Were Mine (1997)
Figure in a Landscape (2001)
The Hard Way (2004)
Downtown: Journey of a Heart (2007)
Guests:
Info
Released 2011-01-21
Reviewed 2011-01-13
Links:
johnwaite.com
myspace
frontiers
Musikaliskt är denna skiva en blandning mellan rock och countryrock med ett rätt melodiöst sound och Johns semihesa röst. Det är klanderfritt producerat och skivan har tio spår och sedan två bonusspår och inklusive bonusspåren klockar den in på lite under femtio minuter. Det kan väl påstås vara en acceptabel skivlängd.
Skivan inleds direkt med titelspåret som normalt bör vara ett starkt kort på en skiva, ett av de absolut bästa spåren på skivan ska det vara. Jag skulle vilja säga att den saken gäller även för John Waite, problemet är bara att spåret i sig inte är något vidare. Skivan som helhet är inte något vidare egentligen och känns i stort rätt outhärdlig för min del. Normalt sett har jag gillat det mesta vi fått från Frontiers och kan lätt säga att denna skiva är den överlägset sämsta vi fått från det bolaget.
Visst, det finns en del okej saker på skivan också, allt är inte skräp. Titelspåret är okej till exempel, inte bra men okej och spåret med nummer fem, Skywards är riktigt bra faktiskt. Om alla spår hade varit i nivå med det, eller strax under hade det varit en riktigt bra skiva, men nu är det inte så, se bara på spår sex Sweet Rhode Island Red som är riktigt uselt. Det genomgripande intrycket är att det finns klart mer negativt än positivt med denna skiva. Eftersom det bara finns ett riktigt bra spår på skivan och många inte speciellt bra och ett riktigt uselt som neutraliserar det riktigt bra kommer jag fram till den slutsatsen.
Nej, den här skivan kan jag inte direkt rekommendera, men om du gillar segdragen, trist och countryinfluerad trött rockmusik kanske du kan uppskatta även detta. Jag har trots allt sett en del positiva recensioner till denna skiva så det kanske är jag som inte förstår men det känns ganska osannolikt om jag ska vara ärlig.
John Waite skapar med Rough & Tumble årets hittills klart tråkigaste skiva.
HHHHHHH
