Band:
Ulf Christiansson – Guitars & Lead Vocals
Peter Carlsohn – Bass & Backing vocals
Michael Ulvsgärd – Drums & Back. Vocals
Discography:
Jerusalem (Volym 1)/Volume 1 (1978)
Volym 2/Volume 2 (1980)
Krigsman/Warrior (1981)
Vi kan inte stoppas/Can't Stop Us Now (1983)
In His Majesty's Service - Live in USA (1985)
Dancing on the Head of the Serpent (1987)
10 Years After (1988)
Klassiker 1/Classics 1 (1993)
Klassiker 2/Classics 2 (1993)
Prophet (1994)
Classics 3 (1995)
Volym 3/Those Were The Days (1997, Early line up of Jerusalem recorded songs that never was recorded back then)
Volüm 4/R.A.D (Volume 4) (1998, Early lineup of Jerusalem continues recording "oldies")
Live - På ren svenska (1999)
Live 2006 In His Majesty's Service DVD (2008)
Guests:
Info
Released 2011-06-14
Reviewed 2011-07-27
Links:
jerusalem.se
myspace
Ja just det, jag glömde nämna att det lilla Irländska bandet heter U2, ifall kanske någon av er känner till dem? Jag lyssnade in mig på Irländarna och kom fram till att Jerusalem framförallt har en ljudbild och en stil som påminner om detta bands tidigare skivor, de fram till den tydligen multimiljonsäljande ''The Joshua Tree', om nu det säger något eftersom det ändå inte finns någon som vet vilka dem är. Stilen är en relativt stor rockmusik med en billig produktion. Gitarrerna har alla möjliga typer av disteffekter på sig som gör att musiken låter stor och levande medan den billiga produktionen gör att det inte riktigt lyfter iväg på samma sätt som U2s skivor gjorde när de började få större produktioner i samband med 'The Joshua Tree'. Det musikaliska kunnandet känns dock inte alls bristfälligt. Bandet tar ut svängarna rejält och är inte rädda för att både sänka och höja tempot tillfälligt och vänta ut rätt stund för att ta oss tillbaka dit där vi var innan.
Förutom gitarreffekterna känns skivan dock lagom sparsmakad instrumentalt och ljudmässigt. Det är inga "konstiga" instrument som hittat in i ljudbilden och det är ingen som försöker sig på att vara gitarrvirtuos och förstöra musiken fullständigt med idiotiska gitarronaneringar i var och varannan minut. Sången låter också bra, för att vara 62 år gammal har Ulf Christiansson en förvånansvärt fräsch röst och jag tycker han påminner väldigt mycket om en opolerad, ung Bono (sångaren i U2, ni vet det där Irländska bandet jag nämnde tidigare). Tyvärr är inspelningen av Uffes röst katastrofal och ljudet spricker som en dåligt underhållen Norrländsk väg så fort han går upp högt i ton. Dessutom har han seriösa problem med att hålla ut tonen så han låter som en riktig Tarzan emellanåt (Ååååiåiåiåiååå).
Det finns dock en viktigare poäng att göra med Jerusalem än att skämta om att U2 skulle vara okända och att ljudet är som en norrländsk väg. Nämligen den om religion. Jerusalem har alltid varit en viktig stad för såväl Judendom som Kristendom och Islam. Bandet har dock inget annat intresse än för den kristna tron. Tack och lov gör de inte en allt för överdrivet tydligt stor sak av detta, vilket uppskattas oerhört av undertecknad. Som regel sågar jag alltid religiöst färgad musik om det blir allt för tydligt vilken ståndpunkt upphovsmännen har. Jag tycker inte att det hör till att agera profeter eller korsriddare när det kommer till musik om det kompromissar själva musiken, vilket det så ofta gör med satanistband och kristna band likaså (så många andra typer av religiösa inslag inom rock och hårdrock har jag inte hört). Musiken i Jerusalem känns som den i första hand är gjord som musik och inte nödvändigtvis som kristen sådan. Det är klart att man kan höra deras budskap om man lyssnar på sången ord för ord, men det kommer som sagt utan att offra musikens själ och "brahet".
Så, på tal om just "brahet" - hur bra är egentligen 'She'? Ja, sådär skulle väl jag vilja säga. De är inte U2 direkt, hur mycket de än försöker med att härma Irländarnas gitarreffekter och sångsätt och musikstil. Men de är bra. U2 är, oavsett vad jag skrev i början, ett av mina absoluta favoritband och Jerusalem på denna skiva är så pass lika dem att de säkerligen fångar upp någon bonuspoäng tack vare det. Faktum är dock att musiken är välspelad, låtarna välskrivna och produktionen helt okej - även om skivan låter lite lågbudget ifall du lyssnar mer än ytligt på den. Det största problemet med skivan är dock längden. Skivan är åtminstone en kvart för lång. Minst 4 låtar för lång. Säkert mer om jag ska vara uppriktig. Ingen av låtarna är direkt dålig, men det är väldigt sällan 70 minuter av samma typ av musik fungerar. Det känns lite som att skivan pågår ungefär lika mycket för länge som motsättningarna om/i Jerusalem gjort det. Jerusalem, som kom till ca 4000 f. Kr. och har sedan stadens bildande varit i konstant krig på något sätt. Det känns nog hos de flesta som att vi är väldigt trötta på höra om Palestiner och Israeler som krigar just nu. På samma sätt känns det någonstans vid låt tio-elva på denna skiva. "Kom igen nu! Få ett slut på det hela!". Då har det gått drygt 50 minuter och 15-20 återstår.
Överlag är 'She' en bra skiva. Klart godkänd, men sett på det stora hela med plus, minus och allmänna "och" är det inte så mycket mer än det heller. Kanske mest en nostalgitripp för er som var med på 70- och 80-talet då Jerusalem trots allt hade lite mer intressevärde. Och kanske även något för er som tyckte U2 lät bättre innan de allt för stora framgångarna. För er som inte känner er träffade av det är ju annars helt okej och inte alls dålig så ni har inget att förlora på att spela videon nedan och själva ta reda på er ställning.
HHHHHHH
