Recension Implode - The Hour Has Come 2011

Hade jag fått en hundring för varje gång sångaren i Implode lät som han spydde hade jag varit miljonär efter mina 20 genomlyssningar av den här skivan. Även om vi bara fick räkna det en gång varje gång det förekommer och inte de 20.

Implode spelar som så många andra death metal. En genre som går ut på att band ska skrika högt och spela högre samt gärna fylla sin lyrik med texter om ”onda” och ”häftiga” saker. Typ filmjölk och dammsugarslangar. Definitionen skulle inte kunna personifieras mycket bättre än av Implode. Nu finns det säkert vissa som tolkar det som ”kanon! Den köper vi direkt!” medan andra känner ”aldrig i livet i så fall” och frågar ni mig så är min åsikt ”det var ju synd”. Synd därför att en personifiering av något definierat innebär i 999 996 fall av 1 000 000 att det låter ganska mycket som annat som redan existerar och därmed är hyfsat ointressant. Nyskapande är det musiken lever på – att ständigt bygga vidare på sådant som finns och göra det lite bättre. Pressa gränserna. Bryta mark. Göra nytt, göra om, göra bättre. Därför är det bästa vi kan hoppas på med Implode att de är ett av dessa fyra fall på miljonen som faktiskt ändå känns fräscha och lite roligare än en stereotyp då vi sätter dem i stereon…
Men det är de inte.

Implode är enkla, repetitiva melodier. Implode är tung bas och tunga gitarrer. Implode är tunga trummor. Implode är skrikande. Det låter helt okej och det låter inte exakt som någonting annat, men det är inte det mycket, om något, som känns eget med deras musik. De blandar in lite klarsång och samplar lite annat ljud också, som barnläten och liknande, men inte heller det känns nytt och påhittigt eller unikt och det är inte som att det görs chockerande och innovativt utan allt låter förutsägbart och ”normalt”. Som du kunde förvänta dig – helt enkelt.

Det finns dock mer i det hela än så. Dels har vi ett visst element av thrash metal i musiken, vilket gör att det är en aning snabbare och skitigare än mycket annan death metal. Dels har vi också en anledning till varför Implode sjunger om död och krig och liknande – därför att de har ett tema i sin lyrik som enligt egen utsago handlar om det moraliska förfallet i samhället där vi fördömer och föraktar det annorlunda och tänker på vårt eget bästa i allt för stor utsträckning. Kanske inget nytt tema. Kanske inget nytt att spela death metal fort heller. Kanske inte så värst radikalt och innehållsberikande trots allt. Faktum är att jag tycker hela tiden att Implode känns som de haft många idéer när de gjort ’The Hour Has Come’ men jag tycker inte någon av dessa idéer är varken nya eller särskilt spännande. Det hela känns beprövat och närmast uttjatat utan att det verkar ha varit bandets tanke att spela på. Det verkar ha blivit så bara, helt enkelt, eftersom de inte visste eller kunde bättre. Det känns lite som att de varit jäkligt innovativa och påhittiga men hade de bara haft lite bättre koll på vad i övrigt som faktiskt fanns hade de insett att de kunde gjort det hela mycket enklare för sig genom att plagiera samma saker istället och inte kasta sig ut i det okända på vinst eller förlust när det okända egentligen var välkänt. Som att istället för att ta färjan över till Finland bygga sig en mer avancerad flotte och chansa på att den klarar uppgiften, bara för att utforska vad som döljer sig där över horisonten – något en annan hade slagit upp i en bok eller på internet eller hoppat på förjan för att ta reda på.

Kort sagt: Implode imponerar inte. Implode är alldeles för välbekant vatten och de tillför ingenting nytt och spännande. Det har gjorts förr, det har gjorts bättre och det är sanningen. Godkänt ändå därför att det är ingenting fel på musiken, den är bara allt för beprövad för att få min båt att flyta så där riktigt stiligt som de grannaste båtarna kan.

HHHHHHH

Implode The Hour Has Come

Implode
The Hour Has Come