Band:
Valeria Salerno - Lead and Backing Vocals
Giovanni Ferranti - Synths/FX/Programming
Discography:
Debut
Guests:
All guitars and Bass (except "Memories") played by Marco Ribecai
Drums and percussions played by Dave Simeone
Bass on "Memories" played by Lorenzo Carpita
Additional FX and programming by Marco Ribecai
Terence Holler
Info
All Music written by Giovanni Ferranti
All Music arranged by Evergaze Eternity and Marco Ribecai
All Lyrics by Valeria Salerno except "In Vain" and "The Hive" by Giovanni Ferranti
Produced by Marco Ribecai at Syncropain Studio in Ghezzano (Pisa)
Mastered by Goran Finnberg at Mastering Room AB in Göteborg (Sweden)
Released 2011-09-16
Reviewed 2011-09-27
Links:
myspace
spiderrock
Musikaliskt handlar det om kvinnofrontad, keyboarddominerad gotisk metall, de flesta låtar är av midtempokaraktär och det är inte speciellt tungt. Sångerskal Valeria har en ganska typisk kvinnlig gotisk stämma med en känsla av ömtålighet blandad med pondus, om ni vill ha en referens kan jag säga att det påminner lite grann om holländska The Gathering. Bra produktion med en väldigt lämplig ljudbild får vi också. Albumet innehåller också tio spår och klockar in på 45 minuter.
Överlag måste jag säga att detta är ett bra album, bandet visar kompetens och med en god atmosfär samt ljudbild skapas förutsättningar för god kvalité. Inledande spåret No Regrets är ett väldigt bra spår, det öppnar albumet på ett lämpligt sätt och sätter lyssnaren i en positiv sinnesstämning, tyvärr är nästa spår ett litet steg bakåt sett ur kvalitetsaspekten. Tredje spåret däremot, Crumbling heter det och är ett spår som visar bandet i sin absolut bästa anda, ett riktigt grymt spår som jag anser är det bästa på albumet. De övriga spåren som jag inte nämner här känns som välgjorda och bra men det griper inte tag i mig, det väcker inte min lusta att utforska bandets musik och lära mig allt kring den.
Jag tycker att albumet brister i avdelning variation, det saknas den där positiva känsla som kommer sig av en sund variation på albumets låtmaterial. Inget ont om låtarna som sådana men känslan när man lyssnar en stund är att allt går in i ett tomgångsläge och inte riktigt tar sig ur det. Det är lite trist med tanke på att man noterar att det finns något ganska speciellt med detta band, frågan är bara om de kommer att lyckas låsa upp den kvalitén och ta det där sista steget.
Generellt sett är det ändå ett bra album, ett par av låtarna är riktigt grymma medan resten håller en jämngod nivå. För fans av kvinnofrontad goth metal känns detta verkligen som något att kolla upp, det är dock ett album de flesta av oss gör rätt i att kontrollera. Som jag redan snuddat vid: ett bra album men troligen kommer ingen att bry sig om det och onödig musik kommer även fortsättningsvis dominera våra radiovågor. Kort och gott är Evergaze Eternitys debutskiva en väldigt bra sådan.
HHHHHHH
