Recension Enbound - And She Says Gold 2011

"Och hon säger aurum" är Svenska Enbounds debutskiva. En skiva som liksom guld kommer med en hårdhet av 2,5 och volymmassa på 273k. Det betyder att det är en power metal-platta som blandar riktigt snabba låtar i ett svindlande tempo av 2807 med skönare ballader i det något blygsammare smältningstemperaturen av 1064. Bandet formar låtar med större precision än en guldsmed och har melodier som är mer värda än ett kilo guld i 24 karat. Med andra ord är detta en skiva ni verkligen bör kolla upp!

Guld har atomnummer 79, vilket också råkar vara den samlade åldern av medlemmarna i Enbound... Eller det har jag faktiskt ingen som helst aning om egentligen. Det lät kul att säga så bara. För ungefär en månad sedan sade jag att det kan vara allt annat än en dröm att vara musikrecensent. Ibland kan det dock vara precis en dröm som det är. När band som Enbound dyker upp är det lätt att känna att det kanske är värt att sitta igenom skivor som är så dåliga att de egentligen inte ens förtjänas att brännas upp för vad Enbound gör är att hacka fram tillräckligt med guld för att göra vigselringar åt fem tusen svältande män, kvinnor och barn. Och de har mer än halva skivan fylld med låtar starka nog att ensamt bära fram en ny våg av power metal.

Vid en första anblick kan Enbound kännas som ytterligare ett av dessa nya power metal-band som låter bra men inte håller i längden. Men där Malison Rogue fick kommentaren att "jag egentligen inte behöver höra det", där Myland fick veta att dem är "en säker väg att ta om du vill missa det som verkligen är bra" och Avian liknades vid "elefantmannens ansikte i musikform" så plockar Enbound hem medaljer av ädlaste valör. Deras låtar är extremt starka och tilltalande och även om det egentligen inte finns någonting specifikt i deras spelande och sjungande som i sig imponerar så är helheten ändå värd sin vikt i guld. Speciellt melodierna som bär skivan på sina axlar så som Atlas bär på jorden.

Skivan byggs upp kring trumisen och bandets skapare Mike Cameron Force som driver skivan framåt med sitt trummande likt en draghund drar fram en släde över Grönlands snöklädda isar. Trummorna är väldigt påtagliga, framförallt för att de till skillnad från 90% av all annan power metal inte bara är en massa dubbla baskaggar, utan mycket spel på hela setet. Gitarrerna är oftast ganska enkla, men de har ett skönt driv och lockar dina nackmuskler till någon form av ofrivilligt nickande tillsammans med basgångarna. I bakgrunden tittar lite klinkande keyboards fram som en blyg femåring som gömt sig bakom pappas ben inför den hemska lyssnaren och ovanpå allt detta ligger en mycket kraftfull sång av musikalbekante Lee Hunter. Med kraftfull menar jag inte nödvändigtvis att den är strålande bra, men den är mycket påtaglig och stark, kanske inte helt sömlös med musiken alla gånger men oftast ett stort plus. Generellt sett spelas skivan i ett högt tempo, även om det på sina håll kan gå i ett tempo värdigt ett avslappningsband. Det som annars glänser mest i Enbounds stenhög är de fantastiska melodierna. Instrumentalt är det mer av en helhet än individuellt virtuoseri även om det då och då kan sippra igenom en och en annan instrumental guldklimp i vasken.

Låtar som inledande Combined the Souls, Noisless Bullet, Frozen to Be och avslutande Me and Desire är fullkomligt makalösa spår som har refränger värda att sälja sin själ för. Balladen The Broken Heart är ett orkestralt arrangerat avbrott i den annars så våldsamt snabba power metalen de lirar. Michael Jackson covern Beat It som är med som bonus på Europasläppen är riktigt bra! Säkert en smaksak om den klår originalet, men definitivt något som alla hårdrockare kommer tycka att den bräcker popkungens original.

'And She Says Gold' saknar direkta, tydliga svagheter men om vi ändå ska ta upp dem som finns så är det att musiken kan vara lite väl enkelt mellan varven och framförallt att skivan är lite väl lång. 13 låtar plus ett bonusspår och just under timmen i speltid. Varför gör man så här långa skivor? Det är för mig obegripligt. Det finns i alla fall en tre-fyra låtar man kan plocka bort som inte är dem där guldspåren och som bara drar ut speltiden till längre än nödvändigt. När jag sa att musiken kan vara lite enkel vill jag dock poängtera att jag inte menar enformig, utan bara att det kan kännas som musiken ibland kan bli lite för rakt på sak. Som om dem bara gjort minsta möjliga med vissa låtar; bang, boom - straight to the point, liksom.

Överlag pratar vi dock om en av årets bästa skivor när vi pratar om Enbounds debut. Genuin, välarbetad, slagkraftig och raka vägen igenom lyssningsvärt. På Bukowskis auktion skulle den säljas vidare för hela sex H - och det mina damer och herrar är det högsta betyg jag auktionerat ut i år så här långt! 'And She Says Gold' är en skiva som kan förgylla din vardag och återta power metalen till toppen av allas våra hårdrockintressen. Den är kort och gott värd sin vikt i guld.

HHHHHHH

Enbound And She Says Gold

Enbound
And She Says Gold