Tracks
1.Ascend to obscurity
2.Among the ruins
3.A sudden sense of clarity
4.The life delusion
5.A piece of knowledge absent
6.Disambigous
7.Through the eyes of the burdened
8.Mask of demise
9.Descend to oblivion

Band:
Nima Farhadian Langroudi: Vocals
Andreas Lindström (Guitars)
Jonathan Persson (Drums)
Justin Biggs (Bass)
Alex Weijkman: Guitars

Diskography:
Debut

Guests:

Info:

Released 2011-05-13
Reviewed 2011-05-30

Links:
descend.se
myspace
youtube
supernova

Ascend är det första vi stöter på när vi startar Descends fullängdsdebut. För er som inte har full koll på engelska språket så betyder Descend att sjunka och Ascend att bestiga, vilket alltså är något motsägelsefullt. Men så börjar de ju också skivan med en akustisk, lugn introlåt bara för att explodera ut i någon form av brutal death metalplatta, så att vara lite motsägelsefulla är kanske hela Descends idé och koncept? I vilket fall som helst har ni här Descends debut och dem svensk-engelska konstellationen gör med denna skiva sitt bästa för att synas, höras och märkas i det gigantiska träsket av death metal som förmodligen är större än de dryga 15 000 kvadratkilometer som utgör Everglades, death metalens ursprungsträsk.

I Descend finns den traditionella Floridadödsens brutalitet, Göteborgsskolans melodiositet och den finska skolans teknikalitet. En blandning av flera skolor som skiljer sig ganska mycket för att gå under samma generaliseringsgenre. Resultatet är en skiva som går från riktigt mörka growls och tungt hamrande på instrumenten till helakustiska partier och sedan ut i närmast virtuosaktiga tongångar inom loppet av sekunder. Visst är det påhittigt och fyndigt, kanske t.o.m. lite nyskapande, men kan det verkligen fungera? Nja… Jag har lyssnat igenom den här skivan 13 gånger och jag upplever den fortfarande som väldigt splittrad. Det blir inget naturligt flöde i musiken när den skiftar så mycket i karaktär om vartannat. Det integreras väldigt bra ibland, men det integreras också väldigt dåligt emellanåt. På det stora hela känns det inte naturligt och de fina melodierna man kan höra avbryts allt för ofta i övergångar till någonting annat.

Men! Jag gillar att vara dramatisk så jag börjar mitt stycke sådär för att vara extra mycket av det, det har egentligen inget med skivan att göra. Eller jo, för det finns ett men. Allt är inte skiffer som skiftar, det finns även diamanter i det hela. Visste ni att diamanter inte är slutet på processen? Diamanter är bara det sista stadiet innan det blir grafit, vilket är en stabilare och mer användbar mineral som uppstår genom en annan förädlingsprocess ifrån kol än diamanter. Men det spelar egentligen ingen roll i sammanhanget, därför att jag tror inte Descend har tänkt på diamanter eller grafit när de gjort denna skiva, däremot känns det som att de tagit en annan förädlingsprocess än de flesta andra death metalband. Medan dem är mer stabila och grå/svarta är diamanterna (dvs Descend), vilka är en blänkande ädelsten som med lite polering och slipning kan bli kronjuveler eller bröllopsringar. Vad jag försöker säga är att Descend är en rådiamant – nyligen brutna från berget de hittats i och fullt kapabla till att blänka och skina som självaste Koh-i-noor med lite finslipning.

För att sjunka ner i glömska behöver vi första bestiga obskyritet och ta oss igenom ruiner, illusioner och förakt för förändring. Väl vid slutet kan vi konstatera att vi tagit oss igenom är en skiva som är väldigt rik på influenser, mångfasetterad och saknar direkt sammanhang. Men det är musik som känns helt okej och den kan växa och bli ännu bättre utan allt för stora ansträngningar. Jag gillar den tillräckligt mycket för att klart godkänna den.

HHHHHHH

Label - Supernova/Cosmos
Tre liknande band - Opeth/Katatonia/Suidakra
Betyg: HHHHHHH
Recensent: Caj Källmalm