Band:
Terry Butler (bass)
Sam Williams (Guitars)
Rob Rampy (Drums)
Blaine "Fart" Cook (Vocals)
Discography:
Dead Awakening (EP 2007)
They Rise (2007)
Afterparty Massacre (split 2011)
Guests:
Steve Swanson (guitars)
Ralph Santolla (guitars)
James Murphy (guitars)
Info
Recorded at Mana Studios
Released 2011-08-02
Reviewed 2011-11-03
Visst, låttitlarna är ganska patetiska med namn som Corrupted Flesh, Stuck Pig, After party Massacre, Flesh Coffin och A Fiend Without a Face. Och bandnamnet är också ganska… ska vi kalla det ”patetiskt”. Skivtiteln, som översatt till svenska blir skräckförintelsen eller något i den stilen, är ju förstås också ganska patetiskt. Sedan har vi ju förstås hur musiken låter – som ett tåg som just kört en halvmil i avföring från vilda djur. Och sången, som påminner mig om att spy okontrollerat. Sedan har vi ju förstås skivomslaget, vilket liknar ett gäng kukar om jag ska vara fullständigt uppriktig. Faktiskt… när jag lägger fram det på det sättet så kanske det inte alls är så mycket att fundera kring – det här är ganska uppenbart ett oseriöst band som släppt ett skämt till skiva bara för att kolla hur korkade människor som finns som kan gilla detta trots att de slängt ihop detta på en halvtimme hemma i garaget utan att mena det som det minsta allvarligt.
Framförallt tycker jag det mest avgörande för att vi ska luska fram sanningen om att detta är ett skämt kommer från sången. Det låter som ett mentalt handikappat spädbarn som gormar för fulla muggar. Seriöst, vad är det för fel på människan? Jag vet inte om jag har några ord som kan beskriva hur pass idiotiskt det här låter… men jag tror faktiskt naglar som klöser en griffeltavla är någorlunda nära.
Musiken kommer i alla fall hela tiden framåt, den står inte still som ett tåg med motorstopp. Hade den låtit som den gör och dessutom bara stått still och upprepat sig själv hade det här låtit helt förjävligt. Nu låter det ”bara” riktigt förjävligt. Musiken är ganska kaotisk, lite hardcoreaktig och tung – mycket basgung. Musiken är enkel och melodierna flummiga. Lite hippiestuk på dem, inget verkar direkt planerat utan mest bara hopslängt allt eftersom. Det finns ingen direkt enhetlighet eller röd tråd som binder samman skivan – allt är kaos hela vägen. Låtstruktur – vad är det? Mål? Vad menar du? Vart skivan vill komma? Måste den komma någonstans? Ja, något sådant upplever jag det hela. Skivan är på väg någonstans, men den vet inte vart så den flänger hit och dit och slutar med att hatta runt som en höna med huvudet avhugget.
Nej, Denial Fiend, ert lilla odjur i förnekelse har just förnekats ett godkänt betyg av Hallowed. Det här är måhända ett skämt (?), men det var inget roligt skämt. Och det gör i min mening mig mest bara irriterad. Riktigt dåligt! Riktigt, riktigt, riktigt dåligt! Riktigt jävla usel, faktiskt! Riktigt, riktigt, riktigt jävla genomuselt!
HHHHHHH
