Band:
Mikael Sehlin - Vocals
Anders Nyström - Guitar
David Szücs - Guitar
Michel Bärzén - Bass Guitar
Kenneth Helgesson – Drums
Discography:
Till Death Do Us Apart (2008)
Out Of Body Experience (2009)
Guests:
Info
Recorded in Abyss Studios Ludvika, Sweden and Black Lounge Studios Pärlby
produced by Degradead and Jonas Kjellgren
Mixed by Jonas Kjellgren at Black Lounge Studios, Pärlby, Sweden.
Mastered by Thomas "Plec" Johansson at Panic Room Mastering, Skövde, Sweden.
Released 2011-05-27
Reviewed 2011-08-06
Links:
degradead.com
myspace
youtube
metalville
Jag har redan varit inne lite grann på det musikaliska och nämnt några band som kan sägas låta rätt lika men för att gå in lite närmare på den saken kan jag nämna att bandets vrålande känns väldigt rått och aggressivt och att de bara använder en sångare och inte som alla dessa andra band använder två. Det kan också nämnas att bandet har en ganska tung men samtidigt melodiös ljudbild. Albumet är producerat av samma producent som Scar Symmetry använder sig av Jonas Kjellgren och banden har ett liknande sound även om jag tycker att Degradead känns lite tyngre och har en mer massiv ljudbild, Scar Symmetry känns lite tama i jämförelse. Albumet har tio spår och tar dig ungefär fyrtio minuter att spela igenom, på pappret en vettig skivlängd.
Om Scar Symmetry började fantastiskt och sedan fyllde på med mestadels intetsägande okej låtar så måste jag säga att Degradead börjar i rakt motsatt riktning med ett riktigt pisspår som kallas Human Nature som de snart skall släppa en video till också, det spåret är anledningen till att det tagit mig flera månader att recensera denna skiva för jag har dragit igång det och sedan spelat en stund och lagt det åt sidan för att skivan har känts trist och jag har känt att jag får ut mer material om jag tar mer intressanta skivor och inte sådana som känns skräp och meningslösa. Jag har dock nu tagit tid till mig och tagit tag i detta album och det känns som att bedömningen från första spåret var lite överilad, visst det spåret suger rejält men det artar sig sedan och i mitten av albumet lyfter det ordentligt spår fem Broken, spår sex Part of the System och spår sju No One Prevails är spår som är gjorda till perfektion när det gäller denna genre och efter det håller skivan en bra klass in i mål.
När allt ska sammanfattas tycker jag att Degradead gör ett bra album, men det finns vissa saker med det som stör mig. Varför börjar det så bedrövligt? varför är kvalitén så väldigt skiftande? varför är omslaget så fult? men i ärlighetens namn om man hoppar över främst det första spåret så har man något klart mer intressant och även med det spåret tycker jag att skivan är bra men det känns inte som jag blir lockad att höra mer när jag lyssnar på det inledande spåret.
Från totalt uselt till genialitet för att sedan bli en totalt sätt bra skiva, det är vad jag kan säga om Degradeads A World Destroyer vilket jag inte tror att den blir.
HHHHHHH
