Band:
Gregg Locascio - vocals
John JD Deservio - bass
Joe Taylor - guitar
Rich Monica- drums
Discography:
Debut
Guests:
Zakk Wylde - guitar
Russ T. Cobb - guitar
Ray Luzier - drums
Brian Tichy - guitar, drums
Sen Dog - vocals
Hugo Fereria - vocals
Clip Payne - vocals
Marcus Ratzenbach - strings
Burton - vocals
Russel Allen - vocals
Info:
Scott Barber - executive producer
JD & A.T. Fortuna - Producers
Chris Hower - mixing
Mike Ferretti - Engineering
Dave Kutch - Mastering
Released: 2011-02-18
Reviewed: 2011-02-02
Links:
myspace
metalville
På denna skiva finns dessutom diverse kända gästmusiker från många olika band, jag kan ju nämna Russell Allen från Symphony X som är en av mina favoritsångare, här är han dock reducerad till bakgrundssångare på ett spår om jag förstått det hela rätt.
Känslan jag får av den här skivan är att den känns tvungen, att det känns som att de var tvungna att göra den mer än att de faktiskt verkligen ville göra den och hade skapat ett låtmaterial som verkligen kändes rätt. Detta baserar jag på att intrycket efter att ha lyssnat på denna skiva blir väldigt splittrat och allt känns som att det spretar i alla riktningar, helt okontrollerat. Det är som att de mest skrivit ihop lite prylar, tagit allt som kändes häftigt och sedan helt utan tanke bara kastat ihop det till låtar och sedan spelat in det på skiva. Det är osammanhängande och jag får inget direkt grepp om det överhuvudtaget.
Spår tio I See Heaven är väl rätt bra men det är främst för att det känns som ett spår och inte några minuter av sammansatta fragment vilket många av spåren på denna skiva känns som. Det blir fragmenterat och lösryckt och jag finner mig kliandes i huvudet snarare än stampandes takten (det sistnämnda skulle ändå vara omöjligt),
På ett sätt är jag kanske lite väl hård här i texten, kanske överdriver jag en aning för att en del utav det känns helt okej även om det blir osammanhängande till och från och slutintrycket stannar där någonstans, det var hyfsat men svårt att verkligen ta in eftersom det kändes osammanhängande.
Ofärdigt är ett annat ord som kommer i åtanke när jag lyssnar till denna skivan, det känns som det är en samling spår som är i sitt första stadium när det gäller skrivandet, eller kanske snarare idéstadiet faktiskt. Idén kom men trots att den inte visade sig speciellt bra spelade de in en låt av det i alla fall. Och som album, jag tycker att ett album ska skapa en känsla av att det hör samman i en enhet vilket inte alls sker, fungerar det inte alls.
Det blev mestadels negativt för Cycle of Pain och jag kan ärligt säga att de borde tagit sig betydligt mer tid att arbeta med skrivandet av låtarna eftersom det finns potential där, det hörs på en del melodier och partier att det skulle kunnat vara så mycket bättre än vad resultatet som hamnar i skivhyllan blev.
Skivor som denna är dessutom tråkiga, inte bara att lyssna på utan också att skriva om eftersom det gärna tenderar till att bli lika spretigt och osammanhängande som skivan då den tråd man börjar skriva på plötsligt klipps och en annan dyker upp, men jag tror att ni ändå förstår poängen med varför jag inte har mycket till övers för denna skiva. Titeln mer eller mindre indikerar precis hur det är att lyssna till skivan.
HHHHHHH
