Bonus disc (Disc Two)
1. Intro
"Condemned to Death" (1983-84)
2. Gartland's Pit
3. Pain of Mind
4. Media Control
5. Dismember Me
6. Blood River
7. The Assassin
8. Bang Your Maidenhead
9. Wired
"Death Sentence" (1985)
10. Condemned 2 Death Sentence
"Humanoid or Biomechanoid?" (1986)
11. Big Time Game Hunting
12. Emotional Blurr
13. Crutch
14. A Cavern in Time
15. Icy Minds
16. When Worlds Collide
17. Satan's Sandals
18. Tidal Wave
19. Face Yourself
20. Humanoid or Biomechanoid?
"Condemned / Attitude" (1987)
21. Homeless Crew
22. No Boundaries
23. 3rd World Child
Live "Senseless Death" Compilation
24. No Blind Power
25. D-Day
26. Deadly Euphoria
27. Big Time
"Something Scaley" (1989-93)
28. River of Life
29. Movement
30. Fool's Fable
31. Outro
Band:
“Rotten” Scotty Gardner (vocals)
Keith Chatham (bass)
Rick Strahl (guitars)
B.Scott Clayton (guitars)
Slade Anderson (drums)
Discography:
Condemned2Death (EP 1983)
Diary of a Love Monster (1984)
Guests:
Info
Billy Anderson (prod)
Released 2011-02-11
Reviewed 2011-02-24
Links:
nuclear blast
Hardcore i den smutsigare ligan. Dåligt producerat. Trummor låter som barn hamrandes på upp och nedvända plåtburkar. Gitarrer spelar maximalt tre ackord åt gången. Melodierna är simpla. Sången är ansträngd och jobbig att lyssna på. Låter som han har halsfluss. Låtarna är korta men många, total speltid en dryg halvtimme. Helt acceptabelt.
Musiken är mestadels ganska snabb. Ibland väldigt snabb. Alltid enkel – endast gitarr, bas och trummor används, förutom sång. Oftast sjunger sångaren själv, men ibland blir han uppbackad i refränger och specifika ord eller delar i verser och stick.
Ljudkvalitén är mycket dålig. Låter källare. Musiken har bra flöde, rytmen är okej men melodierna är tråkiga. Ointressanta. Någorlunda varierade låtar, men det förstörs av produktionen. Sången flyter in i det andra, allt blir många gånger grötigt. Känns inte alls roligt att sträcklyssna.
Bästa låtarna är Cavern in Mind (låter större i produktionen och mer varierat gitarrspel och stil, i alla fall i början och slutet – mitten är kass), Emotional Blurr (en snabbare, hårdare låt med sång som låter mer på hugget) och Crutch (för att den bara är 37 sekunder lång).
Jag tycker inte skivan är rolig att lyssna på. Den är för lik sig själv och har för dåligt ljud. Låter riktigt mycket garagedemo, inte alls fullängdarmaterial. Lite mer ansträngning i både låtskrivande och utförande hade varit att föredra. Även om det är hardcore behöver det inte vara nonchalant och ihopkastat. Lite ansträngning kan man väl kräva?
Musiken är hyfsad, produktionen dålig. Sammantaget blir det godkänt men rejält i underkant.
HHHHHHH
