Band:
Andy B. Franck (Vocals)
Torsten Ihlenfeld (Guitar)
Milan Loncaric (Guitar)
Antonio Ieva (Bass)
Dieter Bernert (Drums)
Discography:
Hungry (1997)
Unholy (1998)
Ambiguity (2000)
Metus Mortis (2001)
Soul Temptation (2003)
Liquid Monster (2005)
Downburst (2008)
Memorial Roots (2009)
Guests:
Info
recorded in the Studio 22 with Axel Heckert
mixed at the Gate Studio by Sascha Paeth and Miro
Released 2011-09-30
Reviewed 2011-09-20
Links:
brainstorm-web.net
myspace
afm records
Om vi börjar med att granska Andys insats så har vi egentligen ingenting nytt där. Andy sjunger högt och lågt som han alltid gör och behärskar tekniken till fullo utan att jag blir fullkomligt bortblåst av det jag hör. Visst låter det bra och felfritt, men det känns inte sådär fantastiskt som det gjorde när jag hörde det för 5-6 år sedan eftersom det i stort sett låter identiskt med hur det lät då. Musikaliskt känns det som Brainstorm tuffat till sig en aning. Gitarrerna är mer aggressiva och mer rock ’n’ roll än vad jag kan dra mig till minnes att de låtit tidigare. Melodierna påminner om de på tidigare skivor – raka, harmoniska och drivande framåt. Det känns dock inte som att är särskilt mycket nytt här heller. Brainstorm fortsätter helt enkelt på samma spår som tidigare, vilket är något de behärskar och gör bra.
I bakgrunden av varje låt ligger diverse elektroniska stämningsljud som höjer stämningen och ger en mer fyllig ljudbild än den relativt enkla heavy metal bandet skulle spela utan dem. Något som jag alltid gillat med både Brainstorm och Symphorce är hur de dubblar Andys sång för att sången ska låta bättre och djupare. Det är inte ovanligt att Andy sjunger både stämsång och ledsång samt sjunger över sig själv när han tar ut tonerna och börjar på nästa stycke innan detta tagit slut. Båda dessa saker hämmar naturligtvis bandet live, men det ger dem ett klart bättre albumljud än de skulle haft annars. Det spelar liksom ingen roll att Andys sångkurva stannat av när man betänker vilken röst den mannen har och det gör inte så mycket att Brainstorm inte söker nya vägar att göra sin musik när den håller så hög kvalité som den gör. Visst, det hade nog varit ännu roligare om man fick höra lite mer av sådant man aldrig hört tidigare, men det finns definitivt andra band som hämmas mer av att inte söka utveckling och nya tillvägagångssätt än Brainstorm. De är trots allt inte särskilt enformiga till att börja med utan har visat sig behärska ett vitt spann av musik flera gånger om på varje skiva de släppt. Och ni som tycker jag gett Andy oförtjänt mycket kritik än så länge så är han i min åsikt fortfarande en av de bästa sångarna inom denna genre. Men detta är fjortonde skivan han sjunger på sedan 1999 – då är det lätt att det kan börja kännas uttjatat när utvecklingen stannar av.
’The Spur of the Moment’ är en 46 minuter lång skiva som känns som den tar slut alldeles för fort varje gång jag hör den. Jag tycker inte den revolutionerar någonting men för alla fans av power metal, av Symphorce och av Brainstorm är den lika given som en flaska vin är som gåva till värdparet på en middag förutsatt att värdparet inte är tillfrisknande alkoholister. Väl godkänt!
HHHHHHH
