Band:
Pontus Snibb – Guitar & Lead Vocals
Mikael Fässberg – Guitar & Bgr Vocals
Micke Nilsson – Bass & Bgr Vocals
Niklas Mattsson – Drums
Discography:
Bonafide (2007)
Somethings dripping (2009)
Guests:
Info
Chip Kiesbye (prod 1-3)
Henryk Lipp (engineer 1-3)
Bonafide (prod 4-6)
Conny Wall (engineer 4-6)
Released 2011-01-28
Reviewed 2011-02-16
Links:
bonafiderocks.com
myspace
black lodge
Det är alltså en EP och den innefattar två spår som fanns på albumet som kom för två år sedan och sedan finns det ett osläppt spår som jag tror är från den tiden samt tre covers på välkända rockband, så här långt är allt okej. Hela känslan andas klassik hårdrock med dieselkänsla eller något sådant och musikaliskt skriver de under till samma sak dessutom. Det är rock’n’roll ut i fingerspetsarna med typiska rockupplägg och den där känslan av smuts och avgaser som genuin gammal rockmusik brukar kunna förmedla. Ljudet är sådär lagom skitigt samtidigt som det andas modern produktion med lite renare sound för att bringa fram låtmaterialet.
Det är där, med bringa fram låtmaterialet jag börjar få en negativ känsla, Instrumentalt är det rätt okej med sådär klassikt osande riff och ackord men när sångaren sätter igång får jag genast en tanke i mitt huvud och det är att denna sångare som låter sådär måste vara riktigt gammal, han har en röst som låter som en pensionär sådär gammal på rösten kanske man kan säga, jag vet inte hur jag bättre skall kunna beskriva det. Jag såg dock på videon att han inte var speciellt gammal vilket kanske torde innebära att whisky förstört rösten istället för ålder vad vet jag, eller så är det en pensionär som sminkats väldigt mycket till musikvideorna.
Det är också denna röst jag tycker är skivans stora sänke, den drar ner mitt totala intryck flera nivåer eftersom jag hela tiden stör mig på att han låter så gammal och trött, lite som att han ligger på sin dödsbädd och försöker sjunga in sin sista EP innan han dör. Jag tror inte att den liknelsen gäller i verkligheten dock, då tror jag bara att det var tanken att ha en sådan röst eftersom alla andra rockband har det kanske. Lemmy på morfin var en annan tanke jag fick och med Lemmy menar jag förstås sångaren i Motörhead för den som inte vet något om rock.
Jag förstår att det finns mängder med folk som gillar sådant här, ni som drömmer er tillbaka till 1800-talet när AC/DC och Motörhead var kungar, när Iron Maiden kom med Number of the Beast och Judas Priest med British Steel och så vidare, kommer att ha ett stort nöje av denna EP. Jag kvalificerar dock inte i den kategorin, kanske för att jag inte var född när AC/DC och Motörhead regerade på den tiden och kanske för att jag föddes mellan British Steel och Number of the Beast men å andra sidan gillar jag British Steel rätt mycket med sin sköna rock, Bonafide är inte sköna på det sättet utan bara sega och jobbiga att lyssna på men jag kanske inte förstår denna musiks storhet eftersom jag inte var med om den själv. Då skall det dock sägas att jag förstår Styx, Rushs, Sagas och alla dessa andra tidlösa bands storheter så jag tror inte det har något med den saken att göra, för mig passar nog bara inte denna genre och ärligt talat även om den hade gjort det hade jag nog varit ganska kritisk.
Men allvarligt talat, Bonafide är hyfsade på vad de gör, inte fantastiska men knappast usla som gammal grädde heller. De skapar en EP med sin egen och sina idolers musik på eget sätt, inget ont om den saken, det är säkert en EP som tilltalar bandets fans och fans av pensionärsrock så den har väl antagligen en plats i musikhavet på grund av detta. Samtidigt kan det också sägas att den inte direkt tillför någonting nytt och fräscht till denna genre trots att den är från ett nytt och ”fräscht” band, vilket jag måste säga är rätt negativt trots allt. Det hela blir ju inte direkt heller bättre av en sångare som ylar som en dödsdömd bisamråtta och gitarriff vi hört förr även i det egna materialet. Så det blir ändå lite ambivalent kring nödvändigheten av denna skiva och kvalitén på densamma.
Daniel har beslutat sig för att han anser att det finns ett litet, litet, litet minibehov av denna EP för de covers den innehåller, han har också beslutat sig för att den är riktigt dålig även om han tror att fans av pensionärsrock från tidigt 1800-tal säkert gillar den. Tre!
HHHHHHH
