Recension Bensh - Clues 2011

Tracks
1. Doubt
2. Sweet Repeater
3. How Come Nao
4. Jack Of All Trades
5. Anchor Serenader
6. Clues
7. Juice!
8. Dot JP
9. Hard Rain
10. Your Fan
11. Odd One Out
12. Bona Fide
13. Woman 77

Band:
Benjamin Zsolt Zombori (Bensh)

Discography:
Debut

Guests:
Simon Trefo (drums)
Katy Beardshall (vocals)

Info
How Come Nao, Odd One Out and Bona Fide recorded by Dan Swift for Z Management at Superswiftsound, London
Clues recorded by Bensh and Gordon Raphael at The Silver Transporterraum, London and Bricolage Mobile Studio
Dot JP, Liar, Jack of All Trades, Hard Rain and Juice recorded at the Bricolage Mobile Studio
Doubt, Woman 77, Sweet Repeater, Anchor Serenader and Your Fan recorded at the Bricolade Mobile Studio in Vienna, Osaka, Reykjavik and Berlin
Vocal Recording on Clues, Jack of All Trades, Play Deaf, Dot JP and Hard Rain at bertolini.music, Vienna
Produced by Bensh
Mixed by Biggi Birgisson at the Sundlaugin Studio, Mosfellsbaer/Reykjavik
Mastered by John Davis at Metropolis Mastering, London
Artwork by Christof Nardin with Ute Schindler
Photograph by Kramar/Kollektiv Fischka

Released 2011-10-14
Reviewed 2011-10-23

Links:
bensh.tumblr.com
myspace
youtube

Österrikaren som kallar sig för Bensh har skapat detta album som han valt att kalla för Clues och det beskrivs som nästa stora sak inom den poppiga världen. Charmig, klurig med underfundiga texter är vad som ska finnas i musiken, omslaget är onekligen udda och spännande men betyder det att det som finns innanför är spännande? Det tänkte jag tala om för er i denna text. Först kanske jag kan passa på att nämna alla positiva citat som fanns på andra sidan av den info som skickades med promoskivan, det har jag aldrig förstått varför recensenter ska få en massa sådant, vi ska ju bilda oss en egen uppfattning och inte påverkas av andras, eller hur? Nåväl, de försöker sälja in detta band som nästa stora sak inom popvärlden, men är det verkligen så?

Musikaliskt är det ganska varierat kan man säga, många olika riktningar allt inom den popmusikaliska ådran finns, lite Bob Dylan kan finnas i både stil och framförallt i den röst som han visar upp den där Bensh. Tretton spår och 45 minuter av den musiken är vad som bjuds i detta album. Musikaliskt är det ganska varierat och lite småklurigt samtidigt som det kan vara medryckande och lättillgängligt.

Så är det någonting att ha då? Jodå, jag tycker att musiken är spännande och bra i det stora hela, speciellt spår som inledande Doubt och Sweet Repeeter men även om låtarna är schyssta kan jag konstatera att allt nedslås av bedrövlig sång, jag har aldrig förstått varför så många spännande och intressanta indieband måste ha så jävla risiga sångare, är det något som gör dem speciella eller är det bara för att det finns begåvade låtskrivare som dock saknar all form av självkritik när det gäller deras egen förmåga? Bensh är ännu ett av dessa för jag tycker att deras musik är riktigt kul och jag hade nog helst sett en spännande kvinnlig sångare vid mikrofonen, det hade lyft mycket mer än denna Dylankopia, Dylan suger och Bensh suger rent sångmässigt, musikaliskt har dock Bensh en hel del att bjuda på.

Tänk att man kan lägga ned så mycket tid på att spela något och sedan är det så lätt att bara sammanfatta i en kort mening, Bensh - Clues sammanfattas så här: väldigt bra, småkluriga poplåtar med mestadels usel sång, mer behöver inte sägas.

HHHHHHH

Bensh Clues

Bensh
Clues