Band:
Tuomas Saukkonen (G, Kb&Harsh vocals)
Lars Eikind (B & Clean vocals)
Juho Räihä (G)
Atte Palokangas (D)
Discography:
My Darkness (2003)
4:17 am (2004)
The Ghost (2006)
Deadlight (2007)
Soundscape of Silence (2008)
Guests:
Info
Released 2011-02-25
Reviewed 2011-02-11
Till stor del går bandet att känna igen, det är inga jätte radikala förändringar så den som hoppades på en fortsättning på det som redan kommit har definitivt inget att frukta i ’Deathstar Rising’. Det är en nästan doomaktig death metalskiva som är både melodiös och långsam. Jag kan inte direkt påstå att jag gillar långsam musik och till viss del känner jag mycket riktigt också att ’Deathstar Rising’ blir en aning sömnig emellanåt. Jag får snart en flashback från ett annat finskt band i genren kallat Insomnium. Inte enbart p.g.a. namnet, utan mest för att sång och musik har en hel del gemensamt med sömnpågarna. Men det är inte bara sömnigt när ’Deathstar Rising’ sitter i spelaren, det finns även många rockiga och snabba låtar som väcker livets lustar. Jag tänker då i första hand på inledande duon The First Snow och Winter Within samt Butterfly Effect. Inte så att de andra låtarna bara är långsamma eller så, men de faller lätt in i någon form av sömnstadium när de sänker tempot, går in i långsamma mellanpartier och är allmänt trötta av sig.
Musiken Before the Dawn spelar är uppbyggd på traditionellt sätt. Gitarr, bas och trummor spelar vers och refräng med solon och stick emellan. På ’Deathstar Rising’ använder de sig även en hel del av akustiska gitarren och det är stämningsfullt och trevligt, absolut ingenting negativt för skivan. Vad jag tycker är mest negativt är sången. Den känns så otroligt opersonlig och oengagerad oavsett om det är Tuomas eller Lars som sjunger, men det är aning bättre när Lars sjunger klart i alla fall. På något sätt tycker jag att sången mest förstör för Before the Dawn. Och ska vi verkligen klaga tycker jag inte vi kan gå vidare utan att ta upp låtuppbyggnaden som är en sak jag har väldigt svårt att förstå. Musiken har egentligen aldrig ett naturligt flöde, rätt som det är byter de tempo, rätt som det är byter de karaktär. Mitt i allt kan de göra någonting som inte alls smälter ihop med resten och passager och bryggor är fullkomligt obegripliga. Många gånger går sången långsamt men musiken snabbt, och vice versa, och överlag är det väldigt svårt att lyssna på ’Deathstar Rising’ för det är som ett pussel där någon tvingat ihop en massa bitar istället för att letat upp dem som verkligen passar ihop.
Musiken tycker jag ger betydligt mycket mer än sången. Den är måhända seg och långsam då och då samt allmänt konstigt komponerad, men bandet kör med en skön dist på gitarrerna och överlag är hela skivan välspelad rent tekniskt även om det inte alltid går i ett logiskt flöde. Det finns mycket som är bra med ’Deathstar Rising’, men överlag tycker jag det mesta av det överskuggas av hur albumet tappar intresse på det som inte har något att göra med hur duktiga dem är på att spela musik. Dessutom är produktionen platt och hjälper inte direkt till att lyfta skivan som har svårt att stå på egna ben. Det finns verkligen ingen kraft eller karisma som fångar lyssnaren och till slut blir det bara något som går i bakgrunden utan att man uppfattar så mycket av det. Och det är verkligen synd, för egentligen finns det inget direkt fel på den här skivan – det är bara en jäkla massa småsaker som slutligen blir en stor sak – och den stora saken är tillräcklig för att jag inte ska falla för skivan.
Men för er som gillar lite långsammare death metal och gärna lite teknisk eller avancerad sådan finns det förmodligen något att hämta i ’Deathstar Rising’. Det är en helt okej skiva som är bra till och från, men som saknar det där lilla extra som gör att man kan lyssna på skivan i resten av sitt liv. Before the Dawn får gå tillbaka till ritbordet och ta bort alla dem där småmissarna som gjorde att Luke och övriga rebeller i Star Wars lyckades spränga dödsstjärnan för det är exakt samma småmissar som fäller denna dödsstjärna också.
HHHHHHH
