Recension Aura - Deliverance 2011

Ett konceptalbum om en mans drömmar, hur han färdas genom Palestina och det israeliska folkets lidanden och hur Jesus Kristus själv finner sin upprättelse till sist; låter det spännande? Det är det koncept italienska Aura anammat på sitt andra album, personligen gillar jag konceptiska album så mycket att jag hittar på ord som konceptiska och även om inte Jesus är en av mina större idoler kan jag uppskatta historierna om honom. Aura berättar sagan i tio spår som alla flyter in i varandra och de spelas klart på 53 minuter vilket kan sägas vara ungefär som en Guillouroman när du slängt ut alla onödiga utfyllnadsord denna så-kallade författare fyller sina historier med. Så en reader’s digest Arn eller detta koncept från Aura, ungefär samma tid och lika mycket historia även om en ljudbok eller självläsning förstås inte innefattar musik. Så Aura kan kanske sägas vara en ljudbok med musik, eller kanske inte, det skulle vara att ta i lite väl mycket.

Musikaliskt handlar det om progressiv rock/metal beroende på hur du vill kategorisera saken, jag skulle säga rock snarare än metal. Bandet låter stämningar och keyboardmattor ta väldigt stor plats och det hela är väldigt melodiöst, tempot är ofta väldigt lågt och jag kommer till och från att tänka på Poverty’s No Crimes album The Chemical Chaos som jag hörde för ett antal år sedan i samband med recenserande, det påminner lite om det musikaliska från den skivan. Det förekommer också några oväntade musikaliska vändningar i vissa spår så det är ett album som innefattar ett väldigt omfattande musikaliskt spann. Ljudbilden är välpolerad och finputsad utan några skavanker, precis som man bör förvänta sig med progressiv rock.

Det är ett album som fått fina recensioner vad jag sett, även om en av dessa sidor inte direkt kan anklagas för att vara hård i sin betygssättning, men två maxpoängare har jag sett och ett par andra fina betyg vilket borde indikera att det är något bra jag har att skriva om. Omslaget är snyggt dessutom vilket också är positivt. För att inte tala om bandets sagda inspiration och vilka som nämnts, se här: Spock’s Beard, Yes, Dream Theater, Vanden Plas, Queensrÿche, Pink Floyd, bara för att nämna några och alla dessa några är ju fantastiska band så med både bra referenser och bra recensioner, kan det vara något annat än bra?

Svaret är förstås nej, det kan inte vara något annat än bra. Dock spänner definitionen bra över ett rätt stort spann och när det gäller Aura är det för mig åtminstone svårt att bli direkt lyrisk över vad de har att komma med. Jag tycker att de snarare kryssar i boxar för vad från sina idoler de genomfört, än att faktiskt komma med någonting eget och riktigt bra. Det råder ingen diskussion från min sida att detta är ett bra album men sådana finns det massor av, tro mig jag får minst ett par bra album i veckan så att göra ett bra album är inte sådär jättefantastiskt, det är bra gjort men inte mer.

Min största invändning mot Aura är att de bara trampar på i samma tempo i stort sett hela albumet igenom och det leder till att alla spår känns väldigt lika och att spåren sedan sammanfogas genom att de går in i varandra gör inte navigationen av spåren på albumet speciellt enkel. De få gångerna de tar ut svängarna känns det mer påklistrat än som en naturlig följd i den musikaliska tidslinjen, min känsla är att Aura försöker för hårt att vara något de gärna vill vara istället för att bara skapa och se vart de hamnar. Deliverance känns på grund av bristen på variation lite väl lång och de femtiotre minuterna är nog kanske tio för många.

Jag ska dock nu säga att de invändningar jag just tagit upp inte är riktigt så starka som de kan verka i text men allt det jag skrivit är känslan jag har när jag lyssnar till Aura. Därmed inte sagt att jag inte uppskattar Deliverance, det är ett bra album och därom råder från min sida inga tvivel. Det är dock ett album som bara känns bra och inget mer för min del, kanske missa jag poängen med tanke på vad andra recensenter sagt om densamma men jag tror inte det och tycker trots allt att Aura gör ett bra jobb men jag hade velat ha mer variation, mer känsla av egensinnigt tänkande och kanske också ett kortare album i tid räknat.

Aura är bra men de är inte riktigt där, delar av Deliverance är genialiska men i stort är det lite stoiskt och lite väl mycket av inspirationskällorna som skiner igenom. Jag tror dock att Aura har ett väldigt speciellt album någonstans inom sig men detta är inte det.

HHHHHHH

Aura Deliverance

Aura
Deliverance