Band:
Karl Simon - Guitar & Vocals
Jason McCash - Bass
"Iron" Bob Fouts - Drums
Diskografi:
Blood Encrusted Deth Axe (Demo, 2000)
Sabbath Witch (Demo, 2002)
The Cloaked Figure (Demo, 2004)
The Awakening (2004)
Like a Plague upon the Land (EP, 2005)
God Wills It (EP, 2006)
Suffer no Guilt (2006)
Villain, Villain (Best of, 2007)
From the Ultima Thule (Split, 2007)
Conqueror (2008)
The Ice Worm's Lair (EP, 2008)
Chronicles of True Doom (Best of, 2009)
Guests:
Info:
Recorded in Chicago's Semaphore Studios with producer Sanford Parker
Släppt: 2009-09-14
Recenserad: 2010-02-22
Dessa slumrande snubbar spelar en form av doomig metal som innefattar betydligt mer tempoväxlingar än den mer vanliga doom metallen. Det hela har en känsla av mörker och underjord lite grann, musikaliskt sett är det producerat för att lyfta denna känsla.
Jag såg faktiskt en recension som verkligen sågade denna skiva och sade att den skulle kastas längst inne i något kabinett i ett mörkt slott eller något sådant. Jag kan definitivt inte instämma i denna kritik eftersom denna skiva inte alls är dålig.
Från första början tyckte jag att denna skiva var ganska spretig, lite grann som att bandet var ofokuserat och inte riktigt visste vad de ville vilket förstås vore konstigt med ett band som har tio år på nacken. Efter ett flertal lyssningar kan jag dock konstatera att trots att det skiljer mycket i tempo och att bandets låtar varierar en hel del i stil kan jag konstatera att det ändå låter enhetligt och har ett eget sound samtidigt som tankarna snabbt dras till andra band i de olika spåren.
Bandet är från USA vilket delvis också hörs i soundet som har en amerikansk ton. Detta hörs redan från inledande Chaos Callig som jag anser är skivans bästa spår och inleder skivan mycket starkt i med ett Candlemassosande sound. Något som fick mig att tro att bandet var amerikanska kloner av nämnda band vilket inte alls var sant eftersom tempot når betydligt högre höjder än Candlemass. Jag skulle kunna nämna många spår som står ut i sin individuella stil men väljer att låta bli, de flesta spår på skivan är faktiskt bra.
The Gates of Slumbers musik tenderar dock i vissa passager av skivan till att bli riktigt seg och det är väl egentligen det enda problem jag kan se med denna skiva. Det är dock ett relativt stort problem vilket gör att jag sätter ett betyg i mitten på vår skala.
Om du lyckas hålla dig vaken är The Gates of Slumber faktiskt ganska bra.
HHHHHHH