Band:
Catrin Feymark - Vocals
Olle Töpel - Drums
Kenny Boufadene - Guitar, Backing Vocals, Screams
Joonas Niskanen - Guitar, Backing Vocals
Kristofer Bergman - Bass
Diskografi:
debut
Info
Recorded in: Audio G8 Studio
Mixed by: Mattias Wänerstam
Artwork: Matthias Beckman
Mastered by: Dragan Tanaskovic at Bohussound
Släppt: 090929
Recenserad: 100120
Länkar:
onewithout.com
myspace
lifeforce records
youtube
One Without härstammar från Sverige vilket deras myspaceadress också indikerar och från Göteborg om jag är helt rätt informerad. Det torde indikera att bandet spelar elak dödsmetall eller något i den stilen vilket förstås inte är det minsta rätt. En metallisk encyklopedi som jag ofta konsulterar för information om skivor hävdar bestämt att detta är goth metal vilket inte heller känns helt rätt för min del. Detta är snarare modern metal med kvinnlig sång, jag har lite svårt att egentligen stoppa något det i ett mer bestämt fack än modern heavy metal. Det är byggt kring rösten av Catrin Feymark och kring bandets melodier, i bakgrunden förekommer ibland lite förstärkande vrål från tidigare nämnde Kenny B. Produktionen är ren och centrerad kring den melodiösa aspekten av musiken och framförallt kring sången. Låtarna byggs kring starka refränger som etsar sig fast ganska bra men utan att bli tjatiga och tråkiga i längden.
Som ni kanske redan förstod lite grann av föregående stycke gillar jag denna skiva. Musikaliskt är det faktiskt riktigt bra, Catrin har kanske inte den där rösten som är typisk för en kvinnlig hårdrock-/metallsångerska men hennes röst passar riktigt bra i den musik One Without gör. Jag skulle faktiskt vilja spekulera i att denna skiva faktiskt är så pass bra att den skulle få plats på min topp tio för 2009, nu kanske inte det säger så mycket eftersom 2009 egentligen var ett rätt trist år för min del musikaliskt. Den här skivan är dock en bra sådan och jag kan inte undvika att sjunga med i spår som öppnande Farewell, Separation, Ignorance eller Distance Between för att nämna några. Det är en kavalkad av bra spår där det sistnämnda i min lista av fyra i tidigare mening troligen är min favorit. Här kommer bandet till sin riktiga rätt med passande sång och snygg melodi sammankopplad med en snygg refräng men egentligen är allt på skivan bra och väl värt att låna ett öra faktiskt, se bara till att få det tillbaka eftersom du nog inte vill se ut som Van Gogh.
Nu när jag sitter här framför min televisionsapparat med min dator i knät och lyssnar till denna skiva samtidigt som jag skriver ned ord om densamma kan jag faktiskt inte undgå att förundras över att det faktiskt låter bra även genom de förskräckliga högtalare som denna dator begåvats med. Jag kan heller inte undgå att förundras över att ett band låter så här bra på sin första skiva, speciellt med tanke på att medlemmarna inte är kända från andra band sedan tidigare heller. Det låter väldigt moget och väl genomtänkt hela skivan igenom och jag kan inte heller ge den mitt typiska klagomål på att skivan är för lång, den är faktiskt ganska nära idealisk längd och det känns faktiskt som att någon verkligen tänkt till när denne någon skapade musiken här.
Av någon anledning skriver jag väldigt långa stycken i denna recension och kastar ur mig en massa superlativer om denna skiva, och visst förtjänar den detta eftersom det är en riktigt bra skiva och Kenny B. talade onekligen sanning när han indikerade detta i intervjun i gjorde i början av år 2009.
One Without kliver helt enkelt respektlöst in på metalscenen och skapar en skiva som nog gör många av de mer etablerade banden på scenen väldigt avundsjuka. Samtidigt passar de på att göra en av de skivor som räddar musikåret 2009 från att bli riktigt trist.
HHHHHHH