Spår
1. The Arrival
2. Iron Fate
3. Resurrection
4. Lightning Bolt
5. Imagine A Better World
6. Killer Instinct
7. Rage In A Cage
8. War In The Streets
9. Painful Sorrow

Band:
Denis Brosowski – Vox
Harms Wendler – Guitars
Martin Pflugmacher – Guitars Jan Abraham – Bass Sascha Wendler – Drums

Discography:
Debut

Info:

Released 2010-07-02
Recenserad 2010-08-10

Links:
ironfate.net
myspace
massacre

Varningsklockorna ringer omedelbart när jag ser namnet, band som har jordens vanligaste metall i namnet brukar indikera profillös och seg heavy-/power metal utan den minsta initiativförmåga. Ta Iron Maiden, Iron Fire eller kanske något annat Iron som exempel, detta gäller i allra högsta grad för dessa band. Att skivan sedan heter Cast in Iron gör ju knappast att varningsklockorna minskar sin intensitet.

Iron Fate förnimmer om band som klassiska Judas Priest eller kanske deras nästanklon Primal Fear, faktiskt mer om den sistnämnda om jag skall vara helt ärlig. Och för er som växt upp igår eller i en garderob kan jag säga att det är raka rör med tunga rätt snabba riff och falsettgromande sångare som skriker som att han klämt någonting i dörren vid vissa tillfällen.

Omslaget vittnar också om ett band som ligger i den raka metallmotorvägen med gasen i botten, detsamma gäller bandets logotyp och det kan knappast vara svårt för någon bevandrad i den metalliska musiken att lista ut varifrån detta band hämtat sin inspiration utan att ens lyssna till musiken.

Nu låter jag onekligen rätt nedvärderande och trist, men det är inte helt sant, jag gillar bra power metal eller heavy metal, men för att den skall vara riktigt bra för den ha en egen idé och jag får känslan av att detta band bara kopierar rakt av. Visst, det låter bra och allt det där, produktion och musik är mer eller mindre felfri, känslan är bara den att vi har hört detta förr och inte bara en gång. Ärligt talat väljer jag mycket hellre Painkiller än detta.

Låtarna på denna skiva sätter sig snabbt när man hör dem och man kan nästan sjunga med i refrängerna första gången man hör det, problemet är bara att det glöms bort lika snabbt när skivan avslutas, inga låtar etsar sig fast på det sätt att du bär dem med dig även när du inte lyssnar till bandet.

Iron Fates öde känns rätt beseglat faktiskt och det är att de skall gjutas i järn och sedan kastas ned i marianergraven, kanske inte så hårt men gärna gjutas in i järn så att denna genre slipper överbefolkas ännu mer av band som låter som andra.

Iron Fate gör det bra, problemet är bara att de gör sådant som andra redan gjort innan dem, och det många gånger dessutom. Är du än sådan där dö-hårt fan av Power eller heavy metal tror jag faktiskt att du kommer att gilla detta men om du bara är en sådan där casual fan finns det bättre alternativ att välja före.

HHHHHHH

Bolag - Massacre Records
Tre liknande band - Primal Fear/Judas Priest/Iron Maiden
Betyg: HHHHHJH
Recensent: Daniel Källmalm