Grimmstine - s/t

Spår:
1. Memory
2. 911
3. Supernatural
4. Got Nothing But Time
5. To Catch A Killer
6. You'll Never Know
7. It's Over
8. Prisoner
9. You Give Me Love
10. Straight As An Arrow
11. Til They Take My Wings
12. Take This Air
13. Afraid Of The Dark
14. This Don't Look Like Love To Me
15. To Sing A Lullabye (Immy's Song)


Band:
Dave Johnson : Drums
Steve Stine : Guitar
Steve Grimmett : Vocals
Hat : Bass


Diskografi:
Debut


Guests:


Info:

Släppt: 091023
Recenserad: 100129


Länkar:
myspace
metalheaven

Sångaren från vad som kallas kultbandet Grim Reaper Steve Grimmett slår sina påsar ihop med gitarristen Steve Stine från något amerikanskt kultband kanske. Dessa Stevar bildar tillsammans bandet Grimmstine som också innehåller musikerna Hat på bas och Dave Johnson på trummor. Nu vet ni det, vad ni nu skulle med det till.

Musikaliskt är det heavy metal med fokus på melodier och det känns också som att de försöker bygga kring gitarriffen och sångaren Steve Grimmet. Produktionen och soundet är modernt och en beskrivning skulle kunna vara att det är lite av en blandning mellan den så kallade NWOBHM och amerikansk heavy metal, det är i alla fall vad jag läst. Jag håller inte riktigt med men liknelsen är ändå inte helt fel. En sak är i alla fall säker och det är att vi inte har att göra med extrem- eller progressiv metal. Musiken är relativt enkel och rakt på, inga krusiduller kan man säga och jippiieee säger heavy metal dåren och köper skivan.

Själv är jag inte så mycket för den där utan krusiduller metallen, den brukar vara rätt trist och kännas seg att arbeta sig igenom. Men hur är det egentligen med Grimmstine? är de tråkiga? är de roliga? är de bra? är de kanske bara meningslösa? Ja, ett svar kan ju vara att titta på listan av spår till vänster om denna text, femton spår! Femton fyraminutersspår utan krusiduller (okej 14 ett är ett intro), det kan inte vara bra och det är det inte heller. Jag gillar 911 och även To Catch a Killer men när jag nått dit, spår fem känner jag att det är dags att runda av eftersom känslan av att det räcker börjar smyga sig in. Det är då den vettige musikern inser att man trycker in kanske två, max tre spår till och sedan är det nog. Detta gäller dock inte Grimmstine, de gör tio spår till och får mig att våndas och tröttna och våndas och tröttna och så vidare. Jag känner bara att det är för mycket och Grimmstine står mig upp i halsen. Tänk om de hade kastat sju av de här tio spåren som kommer efter To Catch a Killer då hade jag sträckt mig till fyra poäng, kanske till och med funderat kring fem, det är svårt att säga nu.

Femton spår, till och med sexton på den skivan som säljs, tack och lov slapp jag den sista, det är alldeles för mycket för den här typen av musik, jag skulle tro att det klockar in på runt 70 minuter vilket är alldeles för långt för en heavy metalskiva. En heavy metalskiva är idealiskt 35-45 minuter, absolut maximum 50 minuter sedan är även den bästa skivan i genren uttjatad.

Så Grimmstine sänker faktiskt sitt eget betyg genom att trycka in alldeles för många spår på sin debutskiva. Kanske kan de släppa en bantad version med åtta spår så att lyssnaren slipper genomlida så lång väntan på att skivan ska ta slut. Det är faktiskt det jag hela tiden minns av mitt lyssnande av denna skiva, att jag alltid väntade på att få spela nästa skiva, speciellt när jag passerat spår fem eller max spår sju.

När är det egentligen slut? det är mitt bestående minne av denna skiva.

Ingen lämplig video funnen, tipsa oss på info@hallowed.se om du har någon.

HHHHHHH

Skivbolag - Metal Heaven/Sound Pollution
Tre liknande band - Soul Doctor/Helix/Grim Reaper
Betyg: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm