Band:
Gregory Lynn Hall vocals
Roger Scott Craig keyboards/ vocals
Diskografi:
101 South (2000)
Roll of the Dice (2002)
Guests:
Chris Thompson - vocals on 'Blue Skies'
Guitars: Billy Liesegang, Ian Bairnson and David Pasillas
Bass: Jimmy Turner
Drums: Hans Geiger
Sax solo on 'Blue Skies' - Alan Kroll, Aka 'The Sax Therapist'
Info:
Släppt: 091120
Recenserad: 100203
Länkar:
101south.com
myspace
metalheaven
Med tanke på vad bandet skriver på sin websida känns det nästan taskigt att säga att denna skiva faktiskt inte är speciellt mycket att skriva hem om. Jag får mycket känslan av att jag lyssnar lite grann på ett avdankat Foreigner helt utan gnista. Nåväl jag var väl kanske lite elak där för visst är skivan helt okej men den har det där problemet att vi hört det förr så många gånger och just den saken är svår att skaka av sig även om det finns bra låtar.
Musikaliskt är det melodiös rock åt det så kallade AOR-hållet. Sångaren har en röst som förnimmer en del om Lou Gramm från Foreigner, ni har säkert alla hört klassikerna I Want to Know What Love Is av nämnda Foreigner så ni borde kunna relatera lite till rösten. Låtarna går för det mesta i midtempo och är fokuserade på starka refränger och ren/klar produktion utan smutsigheter. Musik som görs av Toto, Foreigner, TNT, Soul Doctor, Time Elevation, 707 och så vidare. Det känns lite grann som att 101 South saknar fantasi att särskilja sig från mängden och än en gång är det detta som känns som problemet, detta skulle lika gärna kunna varit gjort av vilket som helst av banden jag nämnde samt några ytterligare band. Det känns lite Déjà Vu helt enkelt.
Det är inte något som helst fel på någon av låtarna på skiva, alla är faktiskt väldigt bra egentligen och jag vill definitivt inte spy när jag hör dem. Problemet är bara att jag som gillar denna genre har hört så många låtar och skivor med musik som denna att jag omedvetet jämför detta med sådant jag hört tidigare och eftersom det finns så mycket bättre musik i genren kan jag inte riktigt fatta tycke för detta, det känns bra för stunden men det engagerar mig inte på det sätt musik jag verkligen gillar gör.
Inledande When You’re In Love sätter sig ändå rätt bra i huvudet och jag uppskattar den mycket, och som jag nämnde ogillar jag inget av spåren och skivan är överlag rätt skön att lyssna igenom och jag tror inte många som gillar denna genre blir besviken om denne skulle köpa skivan. För mig är den ett godkänt tidsfördriv men skivan dör så snart sista låten avslutas och det är inte så positivt när en skiva inte lämnar något avtryck efter sig.
I slutändan kan jag bara säga att 101 South känns lite grann som ett band som skapar musik som gjorts för att spelas i hissar alternativt i telefonköer.
HHHHHHH