Band:
Admiral Nobeard - Vocals, Bass
Commodore RedRum - Guitar
Captain Crashride - Drums
Diskografi:
Crewed by the Damned (2006)
Släppt: 2009-07-24
Recenserad: 2009-06-22
Länkar:
swashbuckle.info
myspace
Bebo
YouTube
nuclear blast
En av de lyckliga vinnarna av 2008-års internationella Nuclear Blast Myspacetävling. Bandet rövar under Nuclear Blasts flagg och anfaller allt som kan ha något av värde för dem nu när de satt bläck på pappret rörande ett avtal med nämnda herrar.
Musikaliskt är det thrashigt värre och i högt tempo med guttural sång men samtidigt med melodiösa partier och mellanspår som nimmer om den karibiska anda i vilken bandet befinner sig. Bandet blandar också in humoristiska element i sin musik, det går faktiskt att säga att det är mycket av en gimmick denna piratstil som bandet besitter.
Detta är bandets andra album, jag har inte hört det första så jag har svårt att jämföra men vissa recensioner av debuten beskriver en skiva som stilmässigt förnimmer om just denna skiva så för er som redan hört den första kan jag välnämna att de stilmässigt befinner sig på samma spår.
Så med allt detta i åtanke tar jag mig an denna skiva som Nuclear Blast givit mig äran att lyssna till och jag gillar inledningen, den sätter an en intressant ton för skivan. Jag tycker tyvärr att skivan tappar när sången inleds, något vi hört alltför många gånger förr. Saken är dock den att skivan inte är så lång att den blir en total plåga att ta sig igenom men visst finns det tidpunkter då jag tappar intresset för skivan men vid mellanspåren kommer de tillbaka eftersom jag gillar de humoristiska idéerna som dyker upp mellan spåren. Strax över 20 spår på dryga 45 minuter eller så indikerar att spåren är korta och koncisa vilket förstås passar den musik som spelas här.
Piraterna får godkänt men inte mer, jag anser att det finns potential men andra pirater som Running Wild med sin Under Jolly Roger har gjort detta avsevärt mycket bättre i det förgångna och i jämförelse med det alstret bleknar Back to the Noose noterbart och jag kan bara inse att Running Wild fortfarande behåller sin kaptenshatt trots hårda värjfighter till och från.
Nåväl, om ni gillar snabba thrashiga band och klarar samtidigt av underfundiga vänstindieinspirerade mellanspel är nog detta något för dig, om du däremot stegar mer på den melodiösa stigen kan du finna detta vara någonting inte alltför intressant och värt att hoppa över. Denna skiva håller inte måttet för min smak men å andra sidan kan den säkert uppskattas av de som gillar den musik jag nyss nämnde.
En skiva jag ställer mig ambivalent till, den har inte tillräckligt mycket för att verkligen övertyga.
HHHHHHH