Recension Astra - The Weirding 2009

Kanske inte det enklaste band att hitta vid en enkel internetsökning på Astra, men det är klart om du vill bläddra bland AstraZeneca, satelliten Astra och så vidare så kanske du kan finna. Men den som söker finner och tack vare min promoinfo hade jag inga som helst problem att finna dem eftersom deras myspaceadress står i infon.

Som en tung hammare mot ett städ, ned från Ethers stjärnklara ängder, slukar Astras sound Jorden och dess befolkning, i alla fall om vi ska tro vad som står i informationen. Det fylls av superlativer genom hela infotexten och det är faktiskt ganska svårt att få fram lite substans av bandet mitt i alla hyllningar från promofolket, jag skulle vilja säga att det är en aning överdrivet. Vad jag däremot lyckats lura fram är att bandet redan turnerat med storheter i den progressiva/psykadeliska rockgenren, band som Bigelf och så vidare nämns.

Nåväl, musikaliskt rör det sig om episk progressiv rockmusik med psykadeliska tongångar och massor av melodiösa vägar och omvägar. En genre som tar tid att ta till sig och Astra är ett band som lever upp till genren. Om det finns en genre som gör det svårt att namedroppa en massa band som låter liknande. Det är inte det lättaste att skrapa ihop band som låter detsamma men visst finns det band som påminner om Astra men inte som låter exakt lika, inte vad jag hört i alla fall. Men det är djupt, melodiöst och psykadeliskt och så vidare, bättre kan jag inte beskriva vad jag hör på när jag lyssnar till Astra.

Dessa herrar från USA släppte för någon månad sedan sitt debutalbum som går under namnet The Weirding, och visst är det lite av en weird grej att gå igenom denna skiva som visar upp massor av olika ansikten för den som lyssnar. Skivan har ett snyggt sound som jag uppskattar väldigt mycket, det låter klart mer moget än att det skulle vara en debutskiva och känslan av att det lilla skivbolaget promotar denna skiva rätt hårt kanske faktiskt kan leda till någonting positivt för detta band. Deras musik ger en positiv känsla för det mesta men det finns vissa problem och främst känner jag att denna skiva tenderar till att bli väl långdragen, bland annat finns en 17 minuter lång instrumental låt, vilken i sig inte är så långdragen men tillsammans med mycket av det andra på skivan blir känslan lite så.

De två första spåret där titelspåret inryms är faktiskt två väldigt fina spår, men jag finner längre fram att jag tappar intresset lite grann, visst uppskattar jag vad jag hör hela tiden men på något oförklarligt sätt blir skivan alltid en bisak till annat. Den kan inte hålla min odelade uppmärksamhet och det kan inte bedömas som alltför positivt förstås.

Nåväl, på det hela taget är denna skiva riktigt bra, soundet är glänsande, sången sitter klockrent och musikaliskt är det en resa mellan en massa extremiteter av vad som är tänkbart. Jag finner de flesta spår vara goda men det saknas något som kan gripa mig som lyssnare hela skivan igenom. Som det ser ut nu håller skivan mig i sitt grepp under de riktigt fina partierna som är mer eller mindre briljanta. De partier som inte är briljanta är bra men inte så gripande så i slutändan vandrar mitt intresse till och från denna skiva.

Astras Weirding är en debut som lovar mycket gott inför framtiden och kanske också för en begynnande storhetstid för den progressiva rockmusiken.

Passa också på att kika på videon för ett smakprov.

HHHHHHH