Bandmedlemmar & gäster:
Robbi Robb (V & G)
Amritakripa (Kb, V, Chants & Narrative)
Dino Archon (B)
Joey Vera (B)
Richard Stuverud (D & Perc)
Jesse Spero (D & Perc)
Mahesh (Perc)
Don Lombardo (Amb. Perc)
Eric Ryan (G & Synth)
Bingo (Screams, G & Spec. FX)
Travis Cline (Samples & Spec. FX)
Hooman Fazly (Mystic Sufi Chants)
Doug McKern (Samples)
Diskografi:
Power (85)
Tribe After Tribe (91)
Love Under Will (93)
Pearls Before Swine (97)
Enchanted Entrance (02)
Länkar:
tribeaftertribe.com
myspace
rodeostar
robbirobb
Skivan börjar med kyrkklockor. Inget speciellt orginellt med det, sådant hör vi lite då och då på skivor från metalband, men sedan fortsätter musiken till att bli någon form av lägereldsmetal. Ett gäng pojkscouter verkar ha samlats runt elden för att sjunga tillsammans till ljudet av en elgitarr. Här börjar det väl gå upp för lyssnaren att det kanske inte är kyrkmetal som står på spelschemat även om klockorna återkommer snart bara för att försvinna in i någon form av asatrokvinna som runt elden berättar sin historia om hur deras stam slagit sig fram i världen, lagom sentimentalt till en mjukt distad gitarr. Ja, så här fortsätter det. Musiken gör en form av resa genom tiden, från begynnelsen fram till dagens hektiska värld.
Redan på spår tre har de kommit fram till diktatorerna av 1900-talet bara för att i spåret efter bränna upp George Bush och tre låtar efter det ägna drygt en minut på Radio Arafat.
Det låter kanske dumt, och i ärlighetens namn är det väl inte alltid fullt begripligt, men faktum är att musiken har ett otroligt skönt flyt och det känns aldrig riktigt som läge att stänga av skivan i förtid. Varje låt flyter liksom in i nästa och den saga som berättas i skivan är, även om jag inte lyssnar på orden särskilt noga, en riktigt spännande berättelse. Det blir som att stänga av en bra film mitt i, man drar sig in i det längsta för att göra en sådan sak och så är det alltså med Tribe After Tribe också. Detta är en skiva som åtminstone jag vill lyssna till slutet på varje gång jag drar igång den, vilket dock kan vara lite svårt ibland då skivan är över en timme lång i speltid.
Musiken är inte särskilt hård, men i vissa låtar och partier tynger den på lite och blir mer av hårdrock till skillnad från den lite mjukare variant skivan överlag tillskriver sig. Den tillskriver sig också spännande och varierad musik, skivan är rik på innehåll och skiftar mycket i tempo, takt och stil. Mången är de korta mellanspår med bara ljudsamplingar från gator eller en berättare eller softa gitarrharmonier och liknande, men de är också härliga och inte så som det så ofta kan vara med sådana – störande, irriterande och något som mest bara förstör rytmen och flytet i skivan. Här skulle jag nästan hävda den direkta motsatsen. Skivan flyter på otroligt bra och det beror nog mycket på att låtarna aldrig riktigt tar slut utan istället faller in i dessa mellanspår som tar en vidare i berättelsen hela tiden.
Nu låter jag kanske helt lyrisk om Tribe After Tribes nya skiva, men så långt tänker jag inte sträcka mig. Skivan har många brister också. Framförallt ligger den i sången, men också i instrumenthanteringen ibland. Oftast tycker jag det är alldeles för okomplicerat, andra gånger känns det ogenomarbetat. Överlag fungerar det mesta bra dock, men produktionen lämnar ibland lite mer att önska. Ljudkvalitén är inte den högsta skivan igenom och även om mixningen inte förtjänar några kängor tycker jag att med alla de flummiga, ovanliga och spännande instrument de använder borde de kunna fylla på lite mer mellan varven och få en större ljudbild. Nu är det förmodligen ett medvetet val att ha det på det här sättet, men det känns som en episk skiva och lite mera Nightwishöverdrifter hade nog inte skadat.
Mina favoritlåtar på denna skiva får jag nog ändå säga är de lite rakare rockspåren, typ Supreme One och Holy City Warrior, även om låtar som Exodus 2000, Understanding the Water och avslutande World Drum, som är lite mer tekniska och annorlunda, måste tillskrivas skivans topp fem de också.
Vem som borde gilla detta? Ja, det är lite svårt att besvara en sådan fråga… Jag tror ändå många inte skulle ogilla det, hur många som sedan verkligen skulle gilla det är en annan fråga. Människor som gillar progressiv och annorlunda rock och metal tror jag kan gilla detta. Också de som gillar lite mer standardrock och –metal, för detta är inte jätte flummigt utan en ganska spännande upplevelse. Det bästa är nog helt enkelt att lyssna själv och bestämma sig på egen hand, för Tribe After Tribe gör, som jag nämnde redan i början, en ganska svårdefinierad musik – annorlunda men klart lyssningsvärd!
HHHHHHH
Skriven 2008-10-17