Band:
Norbert Vornam - Vocals (Mortal Passion, Mind-Ashes, Complex 7, Still No Order, Coverkill)
Lars Döring - Guitars
Michael Schiel - Guitars
Michael Kaspar - Bass
Martin Buchwalter - Drums (Perzonal War)
Diskografi:
Ready to Fight'1987
One Beer Too Much'1988
Human Traces'1990
Make Your Day'1992
Wrong Time, Wrong Place?'1995
The Prophecy'1999
Made for Eternity'2000
Under the Cross'2002
Confrontation Street'2006
Länkar:
squealer.de
myspace
afm records
Bandet spelar thrash metal med fokus på melodier och om du lyssnar riktigt noggrant kan du nog finna ett par element som förnimmer om den klassiska bay-area prylen som sägs vara vaggan för genren. Det är för dig som är mer sofistikerad och inte inne i denna genre rejält hårt och tungt med halvskrikande maskulin sång och kraftfulla basgångar samt trummor. Mycket fokus på fart och tyngd är vad som gäller på denna skiva.
Jag måste säga att jag inte gillar att AFM delar upp sina promoskivor i hundra spår eftersom det skapar ibland hopp och konstigheter mitt i låtarna när man mest spelar den från en liten MP3-spelare. Det är ett litet störningsmoment men jag tycker inte att det direkt påverkat min bedömning av skivan.
Trots genren gillar jag denna skiva, den har starka melodier tunga och snygga låtar och håller ett hyfsat grepp om mig som lyssnare. Visst, det är långt från den musik som verkligen greppar tag i mig men det fungerar riktigt bra. Produktionen är snygg och välgjord och håller ett bra grepp om musiken, det går aldrig överstyr eller blir plastigt. Det låter väldigt professionellt och hjälper intrycket av musiken för oss som lyssnar.
Skivan börjar helt okej men lyfter aldrig riktigt det är som den väntar på att något skall hända, det sker ända fram till spår 64 innan skivan tar riktig fart och härifrån är den bra hela vägen in. Jag har väl ingen direkt favoritlåt på skivan men det etsar sig trots allt fast en del fragment av vad som sker på denna skiva och jag kan inte annat säga än att det är en bra skiva inget snack om den saken.
Jag vet inte om cirkeln sluts i och med denna skiva men jag har haft kontakt med bandet tidigare och med den kontakten i åtanke kan jag kanske åberopa denna skiva till den bästa utifrån de spår jag tidigare hört, bandet är starkt och verkar nu stå på den solid musikalisk grund och skapar bra musik. Kanske är detta till och med det första steget mot någonting än större, någonting bättre eller starkare. Kanske är det avslutningen, cirkeln slutande anger i alla fall titeln men den kan också innebära att cirkeln sluts och en ny öppnas, vi får helt enkelt se.
Jag kanske överdrev när jag sa att jag inte har någon favorit, Martyrs of the Half moon är riktigt bra med minnesvärd refräng men bäst på skivan och faktiskt riktigt bra är Once Fallen som integrerar ett ljud som låter som en gnisslande dörr låten igenom. Så med dessa låtar kan man tänka sig att ett betyg högre än fyra är lämpligt. Och visst, det ligger nära men skivan som helhet når inte riktigt upp till den nivån så betyget blir en fyra.
En thrash skiva som faktiskt inte är värd att thrasha.
HHHHHHH
Skriven 2008-10-02