Recension Sikh - One More Piece 2008

Spår
1. The Quake
2. 5 Seasons
3. Halcyon Days
4. Hollywood
5. Hammering the Sun
6. Ocean
7. Ballad of the Harmless
8. Psychotro
9. One More Piece
Box My Balls
11. Slaves of the 70’s (Wisky)

Band:
Kal (V & G)
Nico (G)
Boz (B)
Gaël (D)

Diskografi:
Sikh (05)

Credits:
Produced by: Sikh & D8prod.
Engeneering: Sikh & Bill
Mix: Sikh
Mastering: Zoltan Varga
Artwork: Gérard Massabo

Länkar:
sikh.com
myspace
drakkar

Vad är egentligen en fransman? Frågan är legitim, ingen har någonsin förstått sig på fransmän – åtminstone inte utanför Frankrike. Hardcorebandet Sikh gör sig inga besvär att vara något annat än vad de egentligen är. De är fransmän och de spelar hardcore, punkt slut. ’One More Piece’ är bandets andra skiva och kommer i en surrealistisk förpackning som nästan skulle få Dalis målningar att framstå som realistiska. För att vara hardcore är det dessutom väldigt bra. Den genren är det normalt sett lite si och så med eftersom ytterst få seriösa musiker verkar dra sig ditåt, men Sikh tillskriver sig den lilla skaran av musiker som faktiskt verkar anstränga sig för att åstadkomma någonting bra med sin musik och inte bara spela den för att få gratis öl och kanske någon groupie som ser dem som världens största gudar.

’One More Piece’ är ett väl genomarbetat virke låtar som alla individuellt står sig väldigt starkt. Det är stundvis sköna melodier, stundtals vackra harmonier och för det mesta med ett härligt groove. Ärligt talat tror jag nog att Tony JJ i M.A.N skulle avundas Sikhs rytmkänsla för detta svänger faktiskt riktigt bra. De blandar också in mycket andra influenser mer än de typiska hardcorelåtarna. Det är lite System of a Down och Strapping Young Lad galenskap här och var, lite Rage Against The Machine Nu-metal stil och en aning death metal mellan varven. Det är en salig blandning av det mesta inom lite tyngre hårdrock, med andra ord, och den tillåter sig även att ibland bli lite galen t.o.m. – som i det näst sista spåret Box My Balls.

Jag tycker personligen att Sikh tillhör de fem bästa banden i hardcore genren som jag hört. Jag ska inte säga att det betyder super mycket, för jag har inte gjort den till mitt specialområde direkt, men det betyder i alla fall att de är bättre än 30-talet band i genren i alla fall och det är ju inte så jäkla tokigt i alla fall.

Vad Sikh däremot inte kan ge mig är ett svar på frågan om varför fransmännen är som de är och vad de egentligen är över huvud taget. Tre dreadlockade strängbändare och en ”drmmer of the extreme” lär knappast ge mer svar i någon fråga och den ger i synnerhet inte svar på den.

HHHHHHH

Skriven 2008-11-16