Spår:
1. The Mirrors Truth
2. Disconnected
3. Sleepless Again
4. Alias
5. I'm The Highway
6. Delight And Angers
7. Move Through me
8. The Chosen Pessimist
9. Sober And Irrelevant
10. Drenched In Fear
11. Condemned
12. March To The Shore

Band:
Anders Fridén (V)
Björn Gelotte (G)
Jesper Strömblad (G)
Peter Iwers (B)
Daniel Svensson (D)

Discografi:
Lunar Strain (1994)
Subterranean (1995)
The Jester Race (1996)
Whoracle (1997)
Colony (1999)
Clayman (2000)
Reroute to Remain (2002)
Soundtrack to Your Escape (2004)
Come Clarity (2006)

Inspelningsinfo:
Daniel Bergstrand (producer for V)
Roberto Laghi (producer for B, G & D)
Toby Wright (mix)
Stephen Marcussen (master)

Länkar:
inflames.com
myspace
nuclearblast

På podcast från Nuclear Blast dök denna skiva upp i min iTunes (jag ger Apple för mycket reklam nuförtiden) och iPod (ni ser vad jag menar kanske). Förstås som jag gör när jag får saker speciellt till mig lyssnade jag på skivan några gånger i min lilla portabla musikspelare med plats för massor av låtar (jag ska slutan nämna iPod, gaaah jag gjorde det igen omedvetet). Vad jag hörde var det vanliga inflamsiga (slang för In Flames) soundet som jag gillar rätt mycket faktiskt. Det låter väldigt likt det tidigare jag hört med dessa herrar (från Sverige) och det är acceptabelt (jag är inte så mycket för den extremare sidan).

Musikaliskt blandar och ger inflamsarna rätt mycket, det är tungt och distat och rätt rakt ibland. Ibland hör vi intressanta utsvävningar, inte till den grad att vi snackar progressivt i den term det brukar användas men det är modernt och snyggt. Glasklar produktion som vanligt, troligen påkostad. Sångmässigt tycker jag dock att detta band brister en del, jag har aldrig riktigt gillat herr Fridén, jag vet inte vad det är men hans röst passar inte riktigt mig.

Förutom röster och så vidare är In Flames musik ganska habil, den sticker väl egentligen inte ut speciellt mycket rent kvalitativt. Det är en solid produkt du får om du lägger pengarna på personerna i lågorna. En solid produkt utan riktiga styrkor eller svagheter, det är jämt och stabilt över hela linjen och det finns inga låtar som sticker ut åt något håll. Faktum är att skivan låtar lite jämntjock och den förmår inte att engagera eller medrycka, den är platt helt enkelt.

Visst en skiva utan toppar och utan dalar kanske kan anses vara bra och stabil, visst är det så det gäller i högsta grad denna skiva, nackdelen är bara att den känns mest som en bakgrund och inte speciellt mycket som något man engagerar sig speciellt mycket i. Men å andra sidan kanske inte min åsikt om den saken betyder så mycket för de redan inbitna inflamsarna, för dem är det väl bara en idiot att såga: varför säger han så? Vårt band är det bästa kanske ni säger och slutar läsa, kanske med all rätt.

För er som inte är inbitna inflamsare kanske detta fungerar, det kanske inte fungerar men går att lyssna på, eller det kanske är oacceptabelt men jag tror ändå att ni finner det acceptabelt även om ni är fans av lite mindre arg musik.

In Flames fungerar och detta är utan tvekan riktigt bra för att vara extrem metal. Vissa kanske skulle argumentera i att det är för polerat och så vidare och visst, ibland saknar man aggressioner och ilska men det fungerar. En bra skiva för genren men den saknar det där riktiga lyftet.

HHHHHHH

Skivbolag - Nuclear Blast
Tre liknande band - Dark Tranquillity/Sonic Syndicate/Scar Symmetry
Poäng: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm