Hydrogyn - Deadly Passions 2008

Mitt i högen av grymtarmetall och sådant ”spännande” låg denna skiva som jag förstås trodde var samma sak. Men ack så fel en människa kan ha.

Hydrogyn från Amerikas förenta stater spelar hårdrock/heavy metal med kvinnlig front, vilket förstås kan anses som attraktivt ur många synpunkter. Hursomhelst rent musikaliskt innebär det att sångerskan Julie Westlake har en väldigt ren röst, väldigt klar, kanske den renaste och snyggaste rösten i genren (det vill säga normal heavy metal med kvinnlig sång). Hon kompas av riffande gitarrer som också är kapabla till melodier vilket förstås spelar stor roll när man skapar hitbetonad heavy metal enligt den modell Hydrogyn spelar.

Låtarna på min promoskiva är tio till antalet men det finns också en utgåva med ett bonusspår som jag förstås inte vet hur det låter. Ett av spåren är dessutom en cover, låten heter You Oughta Know och är skriven och framförd i original av Alanis Morisette. Jag har absolut ingenting emot covers och skulle faktiskt önska att ALLA band spelade någon cover på sina album, en cover av en välkänd låt för att få höra den i deras egen tappning.

Skivan börjar med Rejection som är en svavelosande rökare som bränner igång skivan snyggt, det finns ytterligare två svalosande spår på denna skiva, nämligen titelspåret och covern. Sedan är de flesta spåren förutom avslutande Shadow snygga radiohits som skulle kunna sälja som smör och spelas på rix med rätt marknadsföring, märkväl att jag skriver rix med liten bokstav, det är för att den inte kan räknas som radiokanal. Shadow är ett snyggt och långt spår för denna skiva, men nu har ni en liten aning om vad ni skulle få lyssna på om nu dunkar igång skivan i er skivspelare.

Så hur bra är då skivan? Som jag sade så hade jag ganska fel i min tro att detta skulle vara skräp, kanske trodde jag det på grund av vad som anlänt i brevlådan under tiden kring den när denna skiva dök upp. Jag är dock glad att jag gav denna skiva en chans eftersom det är en fantastisk skiva med riktigt bra melodier och kraftfulla sånger. Alla låtar på skivan är riktigt bra men jag skulle dock vilja säga att det finns två som verkligen sticker ut. Först har vi titelspåret som är riktigt grymt och som man gärna spelar om och om igen men det förstås först efter det att man lyssnat igenom You Oughta Know som följer direkt efter. Den låten är helt fantastiskt och det finns tillfällen där jag spelat den om och om igen en fem-sex gånger på rad, vilket borde vara ett vittnesmål.

Andra goda ting med denna skiva är att produktionen är väldigt snygg och elegant. Den är ren och proffsig utan att bli plastig och överproducerad. När vi sedan är inne på goda ting kan ju Alanis Morisette covern nämnas, den är ju grym.

Efter att jag lyssnat igenom denna skiva 17-50 gånger kan jag säga att den är riktigt bra och att den bör köpas av alla som gillar schysst musik, för detta är riktigt bra.

Kanske borde Alanis Morisette sluta spela in egen musik och satsa på att skriva låtar till detta band, tänk er ett album av tio låtar man bara vill spela om och om igen.

Sist men inte minst vill jag bara säga att denna skivas längd är helt riktig för det bästa betyg jag kan ge en skiva är att jag faktiskt önskar att den var lite längre vilket jag faktiskt gör med denna skiva.

Gaaaah, denna skiva är för kort, men å andra sidan finns det ju spår som kan spelas om och om igen.

HHHHHHH