Headhunter - Parasite of Society 2008

Spår
1. 3rd Man Introduction
2. Parasite Of Society
3. Silverskull
4. Remission
5. Doomsday For The Prayer
6. 18 And Life
7. Read My Lips
8. Backs To The Wall
9. Egomaniac
10. The Calling
11. Payback Time
12. Rapid Fire

Band:
Marcel "Schmier" Schirmer -Vocals, Bass
Uwe "Schmuddel" Hoffmann - Guitars
Jörg Michael - Drums

Diskografi:
Parody of Life (1990)
A Bizarre Gardening Accident (1992)
Rebirth (1994)

Länkar:
official headhunter
myspace
afm

Mannen som kallas Schmier, ni vet han den där killen som gastar och gormar i Destruction är huvudmannen bakom detta band, detta tyska band. Det faktumet väckte min nyfikenhet, kan musik vara bra med en så kass sångare, kan man ändra uppfattning? Jag har aldrig några förutfattade mening om något så för mig skulle det bli intressant att höra denna thrash metallsångare i en genre som ligger lite närmare mitt intresse.

Hur låter detta då? Inte som Schmiers ordinarie band (Destruction) i alla fall, det är inte den där blinda forceringen i tvåhundra knyck utan här går det lite lugnar tillväga. Det är mer i power/heavy genren av den stora metalgenren. Ni som hört Grave Digger har här fått en vissa indikering på hur det låter. Tempot är i stort inte speciellt högt, utan det går i ganska maklig takt för det mesta.

Kvalitetsmässigt finns det flera kategorier att titta på när det gäller detta band. Vi börjar med produktionen som är väldigt bra, ljudet är snyggt och rent även om sången är raspig och det finns tydlig distortion på gitarrerna, väl- men inte överproducerat är ett vettigt omdöme när det gäller Headhunters produktion. När vi sedan kommer till framförandet kan vi väl inte heller direkt klaga, det är väl framfört efter konstens alla regler. So far so good som man säger. När vi sedan kommer till materialet finns det en hel del kvar att önska, framförallt tempot är ett problem. Tempot är för det mesta inte speciellt högt och tyvärr inte direkt varierat vilket jag ser som ett väldigt stort minus. Allt är ju så snyggt och trevligt men det är den där saken som kallas enformighet i talspråk och den har jag problem med. När bandet öser på lite grann väckes den där nerven och man dras med ända till tempot återgår till trallen. Jag tappar poäng på löpande band från min sju poängs pott som trillar allt mer nedåt mot nollan. Det är dock alldeles för bra för att sågas, om jag skulle såga detta skulle det inte få låta så här bra, för bra låter det. Jag har bara problem med att variationen inte finns där, den behöver inte vara stor men den måste finnas där.

Jag trallar vidare framåt och ska nu försöka knyta samman den så kallade säcken, den där imaginära säcken som innehåller allt jag skrivit ned om bandet, en sammanfattning är att det är heavy metal med rasp, inte fil. Det är tungt och inte speciellt snabbt förutom vid vissa tillfällen då allt vaknar till liv, det finns covers och de är bäst.

Det är en excellent skiva som faller på sin brist på variation.

HHHHHHH