Band:
Tom S. Englund (V & G)
Henrik Danhage (G)
Rikard Zander (Kb)
Jonas Ekdahl (D)
Jari Kainulainen (B)
Diskografi:
The Dark Discovery (98)
Solitude-Dominance-Tragedy (99)
In Search of Truth (01)
Recreation Day (03)
The Inner Circle (04)
A Night to Remember (Live, 05)
Monday Morning Apocalypse (06)
Länkar:
everygrey.net
myspace
steamhammer
youtube
Nu förstår ni säkert redan vad jag tycker om denna skiva med tanke på inledningen men det gör väl inte så mycket?
För er som aldrig hört dessa svenska herrar kan jag informera om att SPV betecknar dem som mörk melodiös metall och det kan väl sägas vara en passande beskrivning, ungefär som en hybrid mellan något jag inte känner till och något annat jag inte känner till för att namedroppa lite grann. Det är mörkt och dystert i den övergripande ljudbilden där också melodier spelar en stor roll. Så här långt är allting gott men jag stör mig mycket på sången herr Englund har aldrig imponerat på mig och han är också den enskilt största anledningen till att min gäspningsfrekvens ökar medan jag lyssnar till Torn.
För övrigt är det konstigt att döpa en skiva till Torn i Sverige med tanke på att vi inte har så mycket till intressanta torn i detta land men tanken var kanske det brittiska ordet för samma sak och då passar melodierna bra för texterna, Everygrey är mörka och dystra namnet indikerar vad som gäller och jag kan inte undvika en mindre depression när jag lyssnar till detta. Detta är inte på grund av att bandet förmedlar sina känslor genom musiken så bra utan för att den är så trååååååkig.
Produktionsmässigt är det snyggt och välgjort, faktum är att hela paket är väldigt väldigt snyggt förpackat och det går inte att gnälla på den saken, men jag vet inte hur många gånger jag gnällt över detta faktum om snyggt förpackad men ointressant genomförd musik. Detta faktum gäller onekligen också Evergrey som producerar bra, som spelar bra och uppenbarligen har bra kunskap när det gäller att framföra musik, de har också snygga omslag och lyckas skapa intressant stämning på sina skivor. Problemet är bara att de inte lyckas skriva låtar som slår och som är intressanta, deras bästa låt är covern på Dilbas förträffliga I’m Sorry som ändå inte når upp till originalet. Ett annat problem är att herr Englunds röst inte är intressant, han har inga variationer och han låter urtrist så med en bättre sångare och mer intressant låtskrivande skulle Everygray vara intressanta.
Tristess i ett snyggt fodral är mitt slutgiltiga svar.
HHHHHHH
Skriven 2008-09-25