Band:
Christoph von Freydorf – vocals, guitar
James Richardson – bass
Stephan "Moik" Karl – guitar
Fabian "Fab" Fuess – drums
Diskografi:
Red Dick's Potatoe Garden (1997)
Monogamy (2000)
Angel Delivery Service (2001)
Porcelain (2003)
The Southern Comfort (2005)
The Life Acoustic (2007)
Gäster
Christian Schneider – guitar, vocals
DJ Butterfly Cuts - vocals
Benny Richter - producer, pianos, keyboards, vocals
Info
Jakob Bernhart – sound engineer, mixer
Toni Meloni – editing
Klaus Scheuermann – mastering
Länkar:
emilbulls.de
myspace
Drakkar
Nej, nu får vi nog ta och hitta rätt filer här för att pilla ned denna recensionstext, det är inte roligt med sådär icke seriös inledningar. Emil Bulls, det låter som en Emil som pratar strunt men eftersom det är ett bandnamn måste det ha med ett band som spelar musik att göra och inte någon Emil, inte ens den i Lönneberga.
Eftersom Sound Pollution eller kanske Drakkar var ofina nog att inte skicka med ett papper där det finns information om bandet nedskriven kunde jag inte veta vad det var jag skulle få lyssna till och om det ens är för mig. Men på pressidan för Drakkar kunde jag läsa lite även om det inte gav mig den allra bästa infon, jag bestämde mig i alla fall för att behålla skivan tillsammans med några andra skivor.
Efter första genomgången var jag redo för den stora sågen, ni vet den där från STIL med en massa hästkrafter och extra stark kedja för att såga riktigt bra genom både trä och ben, även genom skinnet på tyska rockmusiker. Jag kände mig lite upplyft över att äntligen få såga lite.
En spinn med skivan senare kunde jag se att den hade sina poänger och kanske bara skulle bli lite sågad så jag gjorde mig redo att använda Husqvarnas produkter som är relativt undermåliga, tro mig jag har inside info.
Nästa gång var sågen fortfarande i åtanke och egentligen inte speciellt förändrad sedan gången innan så låt oss istället snabbbspola till kanske tionde gången då intrycken satt sig och en bild börjat växa fram ur skuggorna då jag fått bilden mer klar för mig. Jag måste säga att refrängerna på denna skiva är riktigt vassa, nästa som en väsande kniv faktiskt. Och även om jag inte har mycket till övers för den gormande sången som till stora delar genomsyrar detta kan jag trots allt uppskatta dem en del eftersom de leder fram till dessa grymma refränger som man bara längtar till varje gång man lyssnar till skivan. Musikaliskt är detta någonstans i gränslandet mellan metal, rock och hardcore det är svårt att placera detta band, något som direkt inte kan ses som en nackdel.
Bandet spelar hård och tuff musik med en hel del pondus och styrka, en attityd som kanske inte riktigt går hem genom en granskning av skivomslaget eller att se på bandets namn, kanske inte ens genom en koll på låttitlarna där för övrigt spår fyra all in tune with the universe, spår tio worlds apart, spår tolv 10050 och spår tretton cigarette scars alla är riktigt bra då förstås främst beroende på de fantastiska refrängerna som nästan kliver ur högtalarna eller hörlurarna och ger dig en smäll så att du vaknar upp rejält.
Att bandet är tyskar är inte direkt något som spelar in i min bedömning.
Det finns egentligen bara ett moment som stör mig, och det rejält eftersom det sänker poängen en del, skivan är för lång. Ni kanske tycker att jag ofta klagar på skivors längd, men det är faktiskt ett störningsmoment när band nuförtiden fyller skivor med över timmen av identisk musik, det måste finnas ordentlig variation och kvalité för att upprätthålla intresset vid en skiva av den längden. Det skulle inte vara fel om Emilbullarna skalade bort en sådär tre låtar eftersom det skulle höja skivans kraft avsevärt, nu tar den för lång tid helt enkelt.
Där har ni det: det är inte bara struntsnack som gäller för dessa tyska musiker, det är också kraftfull och aggressiv musik med riktigt snygga refränger som sitter lika snyggt som tre par strumpor på vänster lillfinger.
HHHHHHH