Recension Dysfunctional by Chioce - Travelling in Travel 2008

Dysfunctional betyder ordagrant att det inte fungerar som det ska. Att vara ”icke fungerande genom eget val” betyder alltså att bandet själva anser sig inte riktigt fungera men de har valt att fungera på det sättet – d.v.s. inte fungera… typ. Hmm… jag förstod nog inte ens den där meningen själv, men skit samma!

Varför fungerar då inte Dysfunctional by Choice som de ska? Ja, i min mening kan det ses på ett av tre sätt: antingen är bandet blygsamma och vill såga sig själva i förhand så att andra slipper göra det och endast kan få höra att bandnamnet är ett bra val (vilket tekniskt sett är en form av beröm) eller att bandnamnet inte passar (vilket också är en form av beröm eftersom de då menar att det ju fungerar detta och att epitetet ’dysfuctional’ inte stämmer); eller så är bandet själva inte särskilt nöjda med sin musik eller kanske relationen i gruppen så de går ut med och säger att vi får det inte att fungera så vi slänger bara ihop det mest korkade vi kan hitta på därför att vi inte kan få till bra musik – på så vis har vi alltså själva valt att spela ”icke fungerande”; eller kanske alternativ tre – att ett bandnamn inte är så jävla viktigt och värt att kasta bort halva recensionen på att älta om! Jag tror vi kör på en kombination av alla tre och går vidare istället för att hänga upp oss där.

Musiken på ’Travelling in Travel’ är en oerhört schizofren gryta av de mest skiftande karaktärerna. Varje låt känns nästan som gjord av ett annat band, eller åtminstone som om det kom från en annan skiva än den låt som föregick den. Det är lite märkligt kan tyckas, speciellt med tanke på att detta inte är en best-of platta eller liveskiva eller något i den stilen, det är bandets debutskiva och det franska bandet framstår förmodligen antingen som genier eller bara oerhört inkonsekventa när de släpper en skiva som detta först. Den lämnar i alla fall många dörrar öppna för framtiden eftersom de nu inte lämnat en utstakad bana som de antingen behöver följa eller bryta och irritera folk hur de än gör. Nu har de ett gäng alternativ de kan välja att fortsätta på och ingen kan egentligen säga att de sviker sina fans eftersom det är ganska uppenbart att de med en skiva som detta lockar en ganska öppensinnad fanskara – eller också fans från dussintalet olika hårdrocksinriktningar.

För mig att förklara hur detta låter vore som att ge mig in på att berätta hur däggdjur ser ut – det blir en lång radda med olika beskrivningar och i slutänden en lika inkonsekvent och schizofren förklaring som denna skivas innehåll. Jag lutar mig helt enkelt bara tillbaka, säger att detta är helt okej att lyssna på men att det är en salig blandning hårdrock av olika karaktär där en del låtar säkert tilltalar vissa mer än andra och andra låtar gör precis tvärtom. Det finns en sak man kan klanka på hela vägen igenom och det är ljudkvalitén eller mixningen… för det blir lite skramligt på många ställen men det står trots det stadigt på ett godkänt hela vägen igenom!

Som avslutning vill jag bara säga: Gråter krokodiler?

HHHHHHH

Skriven 2008-11-19