Band:
Mark Osegueda - Vocals
Dennis Pepa - bass
Andy Galeon - drums, vocals
Rob Cavestany - guitars, vocals
Ted Aguilar - guitars
Diskografi:
The Ultra-Violence (1987)
Frolic Through the Park (1988)
Act III (1990)
The Art of Dying (2004)
Gäster:
Scott Ian, Brian Posehn (Vocals)
Info
Produced by Nick Raskulinecz
Co-Produced by Rob Cavestany
Mixed by Nick Raskulinecz
Mastered by Brian Gardner
Länkar:
deathangel.com
myspace
nuclear blast
Intervju med bandet i Hallowed
Nu kanske ni undrar vilken denna genre är. Jo, det ska jag tala om för er, det är thrash metall, något som jag fått i överskott den senaste tiden men eftersom jag intervjuade dessa herrar för en tid sedan kanske en recension kan vara på sin plats.
Detta band tillhör det gäng från Bay Area området som alla kom under åttiotalets mitt och skapade ett helt nytt sound inom metallen med någonting mer aggressivt och ilsket än något man tidigare hade hört. Och visst stod detta band också för den delen på den tiden, denna nya skiva är lite djupare och lite mer intressant med ett mer varierat sound. Melodier genomsyrar denna skiva som fortfarande bär på det ursprung som en gång gjorde de då unga männen till vad de är idag.
Lyriken avhandlar intressanta och viktiga ämnen såsom orättvisor krig, kritik mot buskar och så vidare. Jag tycker att lyriken här bidrar en hel del till musiken eftersom den skapar en ytterligare dimension med en känsla av någonting viktigare än bara musik. Detta är musik som har någonting viktigt att säga och gör det med eftertryck som får dig att fundera.
Jag tycker att det hela börjar riktigt intressant med en snygg melodiös inledning som sätter standarden för resten av skivan. Låtar med stark lyrik och bra musik staplas på varandra och skapar en helhet som är svårslagen om inte omöjlig att slå när det gäller genren. Jag har hört ett par bra thrash metallskivor tidigare i mitt liv men frågan är om inte denna slår de flesta av dem, om inte alla. Så stark, så bra och framförallt så viktig och så engagerad när det gäller samhällsviktiga funktioner och en vilja att påvisa några av alla de fel vårt samhälle besitter.
Killing season kanske inte är årets bästa skiva men det är defintivt en av årets viktigaste skivor, den har ett budskap vi alla bör lyssna till och ta till oss av. Varför ska vi bara sitta här och låta allt bero? Varför inte engagera oss i viktiga ting och förhindra orättvisor i världen. Nej så länge vi har en trygg inkomst och ett skitjobb och blundar för verkligheten och hur dåligt allt är, då är världen okej. Världen är inte okej och Death Angel avhandlar lite av det i sin lyrik.
Men för att göra en lång historia lite kortare vill jag bara säga att detta är en väldigt bra skiva.
HHHHHHH
Skriven 2008-10-15