Band:
Thomas Strübler - Vocals
Patrick Juhász - Guitar
Florian Ramsauer - Guitar
Stefan Gimpl - Bass
Manuel Schallinger - Keyboards
Martin Herzinger - Drums
Diskografi:
Knights of the Apocalypse : ...Nemesis EP (2005)
A Dark Enchanted Crystal Night Full-length (2006)
Länkar:
crystallion.net
myspace
dockyard1
Vad som först slår mig när jag får skivan är att omslaget är väldigt typiskt för just den så kallade power metallen eller som vissa andra säger melodisk speed metall vilket kanske också kan sägas, melodiös hårdrock eller metal tycker jag känns bättre och kan tillämpas på fler band. Namnet är också avslöjande, ett genretypiskt namn pryder bandets omslag och loggan kan väl också sägas vara detsamma.
Skivan börjar också genretypiskt med ett musikaliskt icke-lyriskt intro spår med ett talat parti. Det är ett talat parti på en engelska som är skrattretande dålig men samtidigt är spåret rätt bra och passande för skivans tema. Efter det introt kommer en låt som börjar med en riktigt snygg melodi, för att sedan kulminera och bli en högst medelmåttig låt. När vi sedan kommer vidare slår likgiltigheten sina klor i produktionen och den ena efter den andra intetsägande låten passerar.
Jag kan inte klaga på genomförandet egentligen, musikaliskt sköter sig bandet med felfria melodier och riffande men det som saknas är originalitet, det finns inte minsta frö till den varan i bandets musik och behöver vi verkligen ytterligare ett band som gör vad andra har gjort tidigare? Jag tycker inte det.
Jag kan inte riktigt klara av den högtonade sången på den här skivan, den är på något vis skärande och förstör dina trumhinnor. Efter tolv genomlyssningar kan jag verkligen säga att jag är trött på denna skiva och kommer nu när jag skrivit ned denna recension aldrig mer att lyssna till den.
Jag tror att det måste finnas något spår av egen tanke, av originalitet för att man ska gilla vad man hör från ett band i denna genre men det är något detta band helt saknar, de tillför absolut ingenting.
Faktum är att de flesta power metal band har någon sådan där låt som sticker ut och är riktigt bra men Crystallion saknar det, de saknar allt av intresse och de lyckas bara tråka ut lyssnaren så till den milda grad att det enda jag kan minnas från skivan är att namnet Saladin upprepas åtskilliga gånger.
Att lyssna på skivan är som att strida i ett hopplöst slag med Saladins arméer, nja kanske är det inte så illa men tristessen är svår att komma över den saken är klar.
Kanske skulle denna skiva förblivit ogjord.
HHHHHHH